Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Jag såg den på nederländsk TV för ett tag sedan, och jag vet att när jag såg den där så blev jag så förvånad att jag kollade hemsidorna för respektive land som de (Tele2) finns och fåret fanns på framsidan av en handfull av dem.

Om den fortfarande körs någon annanstans vet jag inte. Visste inte ens om att den fortfarande kördes i Sverige.

Själv på något konstigt sätt får jag rysk/svensk accent när jag talar engelska.

Inte ägnat som polemik men det finns de som lyckas få sina alster att falla i god jord trots att de gör sig en tämligen slät figur på språket i fråga. Tänkte närmast på hur somliga kan ha fräckheten att kläcka ur sig rim som – dancing queen – seventeen – tambourine.

Sångtexter i musikstilar där musiken är det viktigaste kan för det första nog låta nästan hur som helst utan att nån reagerar. Men för det andra vet jag inte om just de där rimmen du nämnde var så väldigt experimentella.

Nja, jag vet inte det. Har faktiskt alltid undrat om människor med engelska som första eller enda språk trots allt inte reagerar på texter skrivna av någon som har det som andra språk. Även enkla och banala teman som pojke möter flicka är ju rotade i en kontext där ordvändningar och utryck, för att inte kännas krystade, inte kan vara dragna ur det blå hursomhelst. Nu kan det kanske i fallet Abba ibland spelat dem i händerna i den meningen att de är populära för att folk skrattar en smula i njugg åt dem av just detta skäl.


Att de fungerar bättre i England än i USA kan ha att göra med engelsmännens sinne för Ironi kontra amerikanarnas krav på ”seriositet”. Bara en teori…

Ja, eller så fungerade de bättre i UK tack vare att scenen där de fick sitt genombrott överhuvudtaget inte visades i USA. Sen väntade de ytterligare fem år innan de körde sin enda tour i Nordamerika där de sålde slut vid varenda uppträdande. Impopulära har de aldrig varit i USA, däremot tror jag att de varit mer populära i andra delar av världen mycket på grund av att de helt enkelt varit mer där än i Nordamerika.

Jämför med Björn Skifs som med Hooked on a feeling hamnade etta på Billboardlistan och blev erbjuden massvis av deg för att åka över på turné, men managern ville dra ut lite på det för att få mer deg men misslyckades och intresset svalnade. Det är viktigt att upprätthålla intresse och synas för att fortsätta vara stor

Låter trovärdigt.

Jag tittar lite på Svarta Nejlikan nu på tv... och jag lider något
fruktansvärt. Fy för helvete vilken pinsam stockholms-engelska.

Jag mår fysiskt illa när de pratar så hemsk engelska i en engelsktalande film

Holländare, precis som svenskar, anses vara bland de bästa i världen på att tala engelska som andra språk. Läste en kurs tillsammans med holländare och då kom vi att prata om hur bra respektive nationalitet är på engelska och precis som hos svenskar så skulle det vara vanligt att holländare skäms när de hör varandra prata engelska, så detta klagande verkar ett fenomen som finns även där. Förutom det tyckte de att svenskar ofta har bra uttal och ordförråd och att engelskakunskaperna också är väldigt utbredda, eftersom man kan prata engelska i princip var som helst i Sverige och bli förstådd, tex i livsmedelsbutiker, något som man inte skulle ta för givet i Holland. Intressant eftersom svenskar ofta säger samma sak om holländare.

Det finns ett ovanligt uttal-fel när en svensk pratar engelska.

I engelskan sänker man tonen i slutet av ordet medan i svenskan höjjer man tonen. Det är det vanligaste felet imo.

Kan väl tillägga att mitt uttal inte är 100% men det är relativt bra

Men kolla in engelskan på valfritt postkontor/livsmedelsbutik/restaurang i Heidelberg? Jag vet att du behärskar tyska väl; men jag som stapplar mig fram är stundom ställd och måste försöka på engelska. Men, i ärlighetens namn har jag aldrig försökt att "överleva" på engelska i sverige.

Baseline: lågutbildat fotfolk i Tyskland kan inte engelska. Orsak? Dubbning...

Svenskar är duktiga på talad och förstådd engelska, visst. Bland de bästa i världen från ett land som inte har en signifikant minoritet som är engelska modersmålstalare. Inte riktigt lika duktiga på att skriva engelska eller att läsa engelska texter med avancerat ordförråd, däremot, men ingen kan vara bäst på allt. Och visst finns det en svensk brytning som få svenskar kommer undan, men vadå - utlänningar ska ju bryta!

Så problemet - för det finns - är inte riktigt det. Problemet är att många svenskar överskattar sina engelskkunskaper - eller, kanske mera exakt, att de underskattar hur mycket mer det finns att kunna än vad de kan.

Lite grann påminner många svenskars attityd till engelska om det gamla begreppet halvbildning. Halvbildning är ingen kunskapsnivå, det är en attityd till kunskap, i synnerhet till den egna kunskapen, vars bärande element är att man utgår från att det inte finns något mer att veta än det man själv redan vet. Jag vet att det är så, för det står i min bok! är den halvbildades fältrop. Översatt till språkkunskaper blir fältropet Jag kan ju engelska!

Och vi vet alldeles utmärkt vad det står i våra skolböcker och vanligen också vad de säger i amerikanska TV-serier och filmer. Vi är väsentligt sämre på idiom, vad som förväntas vara allmänbildning i den ena eller andra delen av det engelska språkområdet, synonymer som gör att vi kan variera oss, eller på de sociala koderna bakom olika uttryck. Sånt går att plocka upp under resans gång, det med, i synenrhet bland engelska modersmålstalare. Men då måste man jobba aktivt med det, och inte slå sig tilt ro med att man ju kan engelska.