Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Jag har ofta tänkt på hur tuffa engelska namn och ord i allmänhet låter jämfört med svenska, och jag tror att en majoritet av oss nog tycker så. Ta exempelvis Wimbledon-tennisens nya teknik 'Hawkeye'. Det låter ju hur coolt som helst och den svenske kommentatorn nämnde Hawkeye säkert 50 ggr under en enda match. Översätt det till svenska; 'falköga' eller 'hököga' och det låter ju så töntigt så klockorna stannar, det funkar helt enkelt inte.

Det finns ju hur många exempel som helst på detta, men varför har det blivit så här - egentligen? För inte har det väl alltid varit så här?
Tycker tex fransmän eller spanjorer att deras namn, ord, kanske språk i allmänhet, låter töntigt, eller är det något som är förbehållet oss svenskar (eller kanske oss som bor i mindre länder?)?

Tycker engelsmän och amerikaner att deras namn låter lika häftiga som vi svenskar tycker?

Satt och tänkte på precis samma sak tidigare idag. Att man säger t.ex. peace istället för fred, att säga fred skulle låte lite smått suspekt. Skulle som sagt vara intressant att höra en svensk-amerikan uttala sig

Det är ju så väldigt många människor som kan engelska jämfört med andra språk och jag tror att man tycker att det är lite häftigt för att det låter annorlunda än ens eget språk samtidigt som man vet vad det betyder. Kan ju även vara att det är lite "rundare" och man kan dra till med lite svängar i uttalet
Jag har släkt i england som tycker att svenska ord är skithäftiga, så det går nog åt båda vägarna

Jag har tänkt på det här att säga till någon att hon är vacker. På svenska låter det som att man är ironisk när man säger "du är vacker idag" mycket snyggare med "you look beautiful" "you look amazing" ja ni fattar vinkeln. Tänk er alla sköna engelska ord också "indeed" "motherfucker" "amazing" älskar dom orden.
Sen alltid efter alla meningar "ye you know" låter så härligt.

Kan inte förstå att folk tycker att det skulle vara tufft att använda engelska uttryck istället för svenska.
Ett överdrivet användande av engelska låneord tycker jag visar på att man är totalt amerikaniserad, samt att man inte har tillräcklig kunskap att uttrycka sig på sitt eget modersmål.

Jag tycker engelska låter förskräckligt. Som icke modersmålstalare blir orden dessutom plågsamt endimensionella eftersom man inte lever i det samhälle vars begrepp är knutna till orden. Och om ord och begrepp saknar en ryggmärgsförankrad koppling kan man ju lalla omkring och säga i princip vad som helst bara för att det låter häftigt; den verkliga känslan för orden saknar man även om man kan deras lexikaliska betydelse. Man blir alltså lite dummare och primitivare på ett främmande språk.

Det är alltså helt naturligt att det känns ledigare och häftigare att svänga sig med främmande ord eftersom man varken behöver eller kan ansvara för vad man egentligen säger i samma utsträckning som när man talar sitt modersmål.

Men det är en kraftfull illusion.

Visst är det så. Det blir skillnad bara man läser en bok på engelska; ruggigt töntiga namn. Jämför t.ex. namnen John Walker och Jonas Svensson...

För att inte tala om t.ex. namn på sportlag. Chicago Bulls låter ju helt klart dugligt att svälja, medan t.ex. Göteborgs Tjurar inte gör det.

Houston Rockets vs Rönnbys Raketer

Det är lätt att ta till med engelska av ren feghet. Det krävs lite mer mod att säga "du är vacker" än att säga "you're beutiful". För om man säger det sistnämnda så är det ju nästan halvt på skoj.

Det där med Götbeborgstjurarna tycker jag är ett ganska intressant exempel. Anledningen till att det funkar är att det inte är inarbetat i svensk idrottskultur att skaffa dramatiska namn till sitt lag.

Sedan är jag inte så säker på att det är "tjurarna" som inte funkar. Det är nog mer "Göteborg" som ställer till det. Tänk "Göteborg Bulls".

Kanske är det Göteborg som ställer till det, men Tjurarna och andra "tuffa" namn funkar ju inte på svenska. Det räcker med att ta en titt på svensk speedway. Smederna - haha!
Rospiggarna - höhö!

Det funkar helt enkelt inte på svenska.

För att inte tala om bandnamn...
The beatles - Taktbaggarna
Beachboys - Strandpojkarna
Puff Daddy - Puffpappa

Det handlar om vem som utför något och deras "coolhet". I decennier har vi fått se amerikaner och engelsmän vara tuffa på musikscenen och i filmen. Svenskar kan göra svenska "coolt" men det är mycket svårare idag än för trettio år sedan eftersom allt styrs från USA. Svenska blir "coolt" när svenskar blir "coola" och tvärtom. Processen kommer att stoppas eftersom alla intelligenta människor hatar amerikansk film, humor och allt annat. Problemet är britterna. Britterna ligger så nära oss i kultur men pratar samma språk som idioterna västerut. Pga britterna kan det krävas en lag som förbjuder "engelskspråkig" humor och "film" under en period. När Sverige återfått svenskan som modersmål på riktigt (dvs när man blir stjärna i sverige på svenska) kan vi åter släppa in anglikanerna.