Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Man kan väl köra på den amerikanska; I'ərn (ajörn). Borde ligga närmst till hands då vi uttalar R efter vokal i svenskan. Säg för faen inte iron.

Men det är ju så jävla svårt att byta betoning mitt i en mening. Pratar man svenska så är det jobbigt att helt sonika byta till brittisk betoning, och sen tillbaka.

Om man dock pratar engelska, tex:
I like Iron Maiden, because.....

Då, bör man tänka på sitt uttal,

i motsvarande fall:
Jag gillar Iron Maiden därför att...

Så är det skit samma hur du uttalar det, för du pratar för tillfället svenska, inte engelska.

Jag förstår inte varför det skulle vara svårare att säga "ajörn" (aiərn) än "ajrön" (airən) (observera placeringen på R'et; det är den jag försöker poängtera). Detta är som sagt det amerikanska uttalalet, jag har inte försökt uppmuntra det brittiska.
Det finns inget som heter "ajrån"!

Nu gäller inte detta enbart "c" utan hela alfabetet. Sen undrar jag om du hör skillnaden på hur man uttalar bokstäver i engelska respektive svenska? Det finns en intressant studie vad gäller sydostasiater och varför de inte kan uttala bokstaven "r" korrekt. Det är tydligen genetiskt betingat. De kan nämligen inte ens höra det för oss korrekta uttalet av "r". Skulle ju förklara ett och annat vad gäller fraser som "Majj näjm iiiss Anders." eller hur? Om du inte betraktar det som en nödvändighet att kunna skriva och tala ett språk fullt ut för att förstå det så kan man ju undra vem det är som skall gå och lägga sig. Hur gör man med t.ex. franskans cidille? Tycker du att man skall skriva den som "c" där fransmännen använder den bara för att man inte lärt sig det nya alfabetet som krävs för att förstå språket?

Inte mig emot, du tillför sällan något vettigt ändå verkar det som.

Jag har större engelskt ordförråd än de flesta fb-fjortisar här, utan att pråla med fåniga engelska blajjghetto/mtv-uttryck för att impa på polarna.

Använder aldrig engelska ord när jag talar svenska, annat än "cowboy" möjligtvis, blir svårförstått med "kopojke". När jag jobbade i servicenäringen och fick en engelsktalande kund på halsen brukade jag på franskt manér medvetet vägra tala engelska alt. tala cp-dålig engelska med djup tysk/rysk-brytning. Engelsmännen sänkte direkt sin egen nivå på modersmålet, vissa var ändå nöjda med att bli någotsånär förstådda.

Because är ett vanligt ord som många svenskar uttalar fel, det vill säga bi-KÅS i stället för det korrekt bi-KÖZZ.

Stör mig även på att många svenskar inte verkar veta att front uttalas som det hade stavats frunt. Samma gäller förstås monkey, monday, monk med mera: munkey, munday, munk.

Detta är RP- eller "near RP"-uttal, något som högst några procent av britterna använder. Dock är det just RP-uttalet som anges i ordböckerna.

I cockney uttalas iron aj-, inte oj-.

Ja, du har nog rätt. Fick för mig att Bruce Dickinson snackar cockney och han säger ju oj'n. Jag är iofs inget fan så jag har inte så stor koll på hans dialekt egentligen. :P

”Den diftong som i RP heter /aɪ/ heter vanligen /ɑɪ/ på Cockney” säger mer än att oja och aja på svenska. Att inte alla kan läsa fonetisk skrift är dock ett problem, men utsagan innehåller i alla fall tillräcklig information.

Absolut, det låter ju lite pretto. Men det är ju som sagt inte betoningen det handlar om utan r-ljudets placering. Det är "ajörn" i både amerikansk och brittisk engelska, med skillnaden att r:et (och helt eller delvis även ö-ljudet) är stumt i den senare. Ajrån låter lika illa som cown-try eller natshonal. Det är bara fel.