Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

När blev engelska modersmål i sverige? Kan du inte rabbla alfabetet i det nya språket kan du heller inte uttala nya ord som du lär dig i det språket enbart genom att läsa dem.

Jodå, det kan jag med många språk. Engelskan är visserligen lite besvärlig eftersom det inte finns något ett-till-ett-förhållande mellan språkljud och skrivtecken, men att kunna rabbla alfabetet är inte ett sätt att råda bot på det. Namnen på bokstäverna är inget annat än ett antal glosor. Pröva själv. Lär dig hur relationen mellan tal och skrift ser ut i exempelvis tjeckiska, finska, franska och grekiska så ser du snart att du inte behöver kunna rabbla namnen på bokstäverna för att kunna uttala de ord du stöter på.

Exempel, finskans å - o. Alla finlandssvenskar har ju svårt med det här.

Det är inte så lätt att lägga sig till med amerikansk-engelska när man väl matat hjärnan med nog swenskich.

Så att om jag uttalar "c" i tjeckiska, finska, franska och grekiska precis exakt så som jag uttalar "c" på svenska så tror du att det kommer att låta som en infödd talar sitt hemspråk när jag läser upp ord på tjeckiska, finska, franska och grekiska som innehåller bokstaven "c" ? Engelskan kan man bara förstå (precis som de flesta språk) om man lär sig stava och tala den samt lär sig hur man korrekt uttalar ord och därigenom tvingas kunna uttala grundformen för varje bokstav i det aktuella språket.

Vi är rätt bra på att uttrycka oss och formulera oss på svenska tycker jag, tycker faktiskt inte så många (av de jag träffat) haft så jättedålig brytning heller.

Men när folk väl har den svenska brytningen skäms jag så mkt att jag vill gömma mig, det låter så jäävla fånigt att det är otroligt!
Undrar vad engelskmän, amerikanare, andra, tycker att svenskarnas brytning låter töntigt också?

Jag hade mvg i engelska A och B på nationella proven men jag kände mig ändå väldigt ringrostig på att prata engelska när jag var ute och reste. Tror som många andra att vi pratar för lite engelska i skolorna, men de flesta har bra ordförråd. Iallafall, efter att jag vart ute och rest 5 månader och pratat mer engelska än svenska tror alla att jag är från England/Australien och engelskan flyter finfint

Nä, du verkar visst inte kunna förstå, så här skiljs våra vägar igen.

Saken är att som svensk är det väldigt svårt att höra annat än mycket kraftig svensk brytning. Det kan man i princip bara höra om man t.ex. lyssnar på äldre politiker som helt använder svensk uttal när de talar.
Att mycket av det engelska uttal som svenskar tror är "korrekt" i själva verket är kraftigt brutet i en amerikans öron vet de flesta inte om. Det handlar om betoningar osv som knappt är möjligt att lära sig för en infödd svensk.
Svensk nyhetsrapportering i tv, populärkultur och så vidare överallt där svenskar pratar engelska kan man i 9 fall av 10 höra att de inte har engelska som modersmål. Men 9 av 10 svenskar tror själva att de har ett felfritt engelskt uttal bara för att de inte låter som Göran Persson "Aj ämm the prässident of sviiiden" när de pratar.

Varför är det så många i den här tråden som tycker att uttalet är det stora problemet? De flesta svenskar jag träffat har ett förståeligt uttal och ett helt ok ordförråd. Det de dock aldrig kan är grammatik och att undvika att använda ord som egentligen inte finns på engelska eller som betyder något helt annat än vad de tror.

Ja, om man talar om genomsnittlig svensk så har du rätt i att grammatiken är ett större problem än uttalet.
Jag var lite otydlig, men med att uttalet är ett problem så syftar jag till välutbildade människor på åtminstone högskolenivå som har en fullt godkänd grammatik och ordförråd men inte förstår att ingen i New York kommer tro att de inte är antingen utbölingar eller från någon skithåla på andra sidan USA.

Vilket skitsnack. Att kunna bokstavera ord är långt ifrån nödvändigt för att lära sig ett språk. Frågan är om du överhuvudtaget talar några andra språk än ditt/dina modersmål samt engelska?

Jag blir lite nyfiken på hur du tänker, speciellt när det gäller "c" i franska. Det handlar ju mer om uttalsregler än hur man uttalar bokstaven för sig. Enda gången du egentligen behöver kunna uttala bokstaven c är om du ska bokstavera ett ord eller förklara uttalsreglerna. Men nödvändigt för att lära sig språket? Gå och lägg dig.

Jag skulle våga påstå att grammatiken är ett ännu större problem bland denna grupp då deras uttal oftast är bättre. Speciellt som de ju, som du skriver, åker till New York etc etc. Av någon anledning verkad dock skandinaver (det är ännu värre med norrmän) inte kunna lära sig engelsk grammatik.

De kan ju inte ens böja verb ordentligt och verkar inte förstå att de gör fel.