Tråden för ovetenskaplig vetenskap och trosgrundade uppfattningar om naturlagarna.

Fel, det allsmäktiga spagettimonstret placerade Jorden 428571,4285714285714285714285714... spagettilängder från solen och 1098 spagettilängder från månen. Detta för att 428571,4285714285714285714285714... är ett så vackert tal och 1098 är antalet köttbullar som finns i spagettimonstret (en spagettilängd är 350 km).

I och med att detta är en tråd som bakat ihop rätt många olika teser är det ju omöjligt att kunna få nån röd tråd, om man t.ex när man vill få en överblick över hur folk reagerat över en specifik av den första posten i denna enorma tråd så kan man väl inte det. En specifik av dom ursprungliga teserna lär ju fått respons huller och buller i denna tråd och då vet jag inte ens vad syftet med att ha den här tråden är.
Inte tänker man ögna igenom 600+ sidor för att hitta just de 20 inlägg man sökte, som är spridda över alla 600 sidorna.

I och med att det då är poänglöst att ens skriva en respons till någon specifik av original-påståendena så är väl det enda man kan göra att sammanfatta nån respons till alla dom.

Min initiella tanke blir helk enkelt att det som står i den första posten är ungefär en massa synvinklar som bara typ oanmänbildade knarkare har, och motivationen till det är att om man ögnar igenom ursprungsposten så ser man snabbt att det är några av punkterna som är total motbevisbar bullshit,

tråden skulle ha mycket mer värde om all uppenbar bullshit inte var med i öppningstråden så att, (om det finns någon enstaka poäng som är vettig där), att den poängen inte göms och glöms i all skiten.

Tycker du att det fanns nån bra poäng i öppningsposten? Var min nyligen skrivna "poäng" bra? Frågar av ren nyfikenhet...

Ja, din var bra, men han du svarade är jag inte lika övertygad om.
Det du skrev var ju ett fakta från verkligheten och du skrev inte att det var ett bevis att det fanns en intelligent skapare, vilket den föregående talaren hade påpekat.

Jag är också nyfiken på detta sammanträffande, undrar om det finns någon vetenskaplig teori om det.

Vetenskaplig teori... typ som att en planet, med en enda måne och en sol med samma förhållande mellan avstånd och diameter är en bra förutsättning för liv, rent generellt?

Sen sa jag inte att det var ett bevis, nej, men jag antydde utan omsvep att jag tycker det tyder på ett förhållande som är mer än slumpmässigt. Det talar verkligen till andligheten i mig.

Fan, jag blev galen på att tänka på det där, googlade runt och det verkade inte finnas nån bra förklaring.

Men så kollade jag lite själv och fick lite egna tankar. Dels så skulle jag inte vilja tilllåta att en i nuläget oförklarig symmetri skulle vara nåt bevis för spiritualitet.
För tusen år sedan trodde säkert vissa att åska var ett bevis för magi, men bara för att man inte förstår något så bevisar det inte per automatik att det finns massa övernaturligt.

Det jag tittade lite snabbt var, att när månen ligger i positionen mellan solen och jorden, så om man beräknade på gravitationskraften, dels jorden <-> månen och dels månen <-> solen så var gravitationskraften faktiskt väldigt lika (och vid solförmörkelse också helt motriktade) [Förvånadsvärt lika, räkna själva med Newtons gravitationslag] Jag tror det blev inom samma tiopotens, jag fick till och med samma heltal, men jag avrundade en del.

Och sen finns ju faktat att månen visar samma sida mot jorden hela tiden.

Kanske är det ingen slump att den ligger i just den positionen! Kanske är det så att vid de tillfällen den ligger mellan jorden och solen, så har den genom årmiljonerna anpassat sig i dessa stunder av dragkamp och hamnat där i läget där krafterna verkar lika mycket.

Krafterna är omvänt proportionella mot avståndet i kvadrat, så kanske har förhållandet mellan krafterna och förhållandet mellan att de från jorden sett tar upp samma yta nåt slags samband?

Kanske finns en annan del av förklaringen i hur det gick till i jorden och månens barndom, något som fortfarande inte är helt klarlagt, och det är kanske för vi saknar den kunskapen vi inte kan komma med en ordentlig förklaringsmodell i nuläget.


EDIT:

och om det är nån som vill inflika att newtons gravitationslag faktiskt i sig bara bestämmer positionen på vilken månen borde vara dock inte månens massa, som att det skulle vara en fantastisk slump att månen just har den massa och densitet som gör den "jämnstor" med solen på himlen,
nu skall jag snabbt kontra det med.:

om månen skulle vart större fast på just den höjden, då skulle den också behöva rotera snabbare än den gör idag för att inte falla in i jorden, skulle den vart mindre så skulle den behöva snurra långsammare för att inte falla ut... men i och med att kanske jorden och månen, i en avlägset förfluten tid haft sin rotation gemensam på något sätt (samma anledning som månen visar samma sida till oss hela tiden) så är det nog inte på grund av slump, utan på grund av vårt gemensamma ursprung som den har den specifika fart den har idag.

Lite svårt att följa röda tråden, men jag ska försöka bemöta.

Om det på något vis förekom en dragkamp om månen mellan solen och jorden, så skulle det ändå innebära att alla tre kroppars massa måste vara exakt rätt. Utveckla gärna sista delen; menar du att jorden och månen delat samma rotationsbana runt solen, och bara legat bredvid varandra? Då borde månen helt enkelt fallit ner på jorden.

Att månen visar samma sida mot jorden beror på att månens tyngdpunkt inte ligger i det geografiska centrum, the dark side of the moon är lättare.

Jag tänkte väll att i solsystemets födelse så roterade allt, gasen närmast gravitationscentrum blev solen, och de tyngre ämnen som befann sig en bit bort blev stenplaneterna, men i början var de väl så att de tyngre grundämnerna låg spritt en bit ifrån solsystemets centrum, och efter årmiljarderna klumpade ihop sig till planeter. Jorden och månen delar ju samma bana idag, och jorden har en rotation kring sin egen axel, och månen har rotation längs sin egen axel (annars skulle de i australien se månens andra sida) och våra rotationer följer ju varandra.. men som sagt ursprungar vi kanske från samma nebulosa eller what the fuck som tillslut blev vårt solsystem.

Månens kraftresultant ska ju egentligen peka rakt in mot jorden, annars far den åt helvete. Men som sagt, när har position mellan jorden och solen så verkar solens kraft, väldigt mycket på månen så kraftresultanten måste då var betydligt mindre än när månen är på andra sidan jorden (och då har både solen och jorden som drar i den). Fast mitt emellan solen och jorden befinner ju sig månen bara bråkdelen av en tidsperiod, och att beräkna på krafterna hos tre kroppar i rörelse tror jag inte är det enklaste. Men de har ju haft miljarder år att hitta nån slags balans, med hjälp av naturlagarna.

Solen bara blev?

Solen bara lappade ihop sig själv?

Hur vetenskapligt är det?


VEM SKAPADE SOLEN? .

http://blogg.aftonbladet.se/snilleblixten/2009/07/vem-skapade-solen-vad-sager-ni-ateister

Ah, tillbaka med smileyargumenten ser jag.
Det här med att "solen bara blev" är väl snarare en kreationists ståndpunkt, eller vad säger du? En liten knäpp med fingrarna så har någon slags skapare hoppat över 10 miljoner år av en stjärnas evolution (om den är i solens storlek).
Knäppte skaparen med fingrarna när resten av alla andra stjärnor skapades också? Det är lite underligt förstår du, för potentiella stjärnor som håller på att formas just nu får ju ingen hjälp, nej de är bara samlingar av gasmoln som får "lappa ihop sig själva".
Underligt.

Wow. Svårt som fan detta. Men att ge upp är inte ett alternativ!
Huh?
Gällande andra halvan av ditt inlägg: gravitationskraften som påverkar ett objekt är exponentiellt mindre, ju längre bort objektet är, därmed är kraften också exponentiellt starkare ju närmare objektet är. Det innebär att om månen faktiskt befinner sig i en dramatisk dragkamp mellan solen och jorden, så skulle den, om den någonsin legat på ett annat avstånd, dragits mot ena kroppen, inte stadgat sig mellan de två. Dragkamp är inte vad man bör kalla gravitationspåverkan på månen från solen och Jorden. Men jag är osäker på varför detta är betydelsefullt. Menar du att månen på något vis måste ligga på ett avstånd från jorden som gör att den är lika stor som solen? Det är ju bara att se på andra månar i systemet för att se att månar befinner sig på olika avstånd från sina respektive planeter och har olika storlek, det är huller om buller.

>>Uppgift till den som vill bli sysselsatt<<: Finn tabell på systemets alla månar, och undersök om någon annan måne än jordens ligger i en sådan position att den, sett från sin planets yta, har exakt samma storlek som solen på himlavalvet! Att en måne är lika stor som solen från sin planet, är som tidigare nämnt samma sak som att förhållandet månens avstånd till sin planet/månens egna diameter är det samma som förhållandet planetens avstånd till solen/solens diameter.

Nej, det är inte exponentiellt mindre, för då hade nämnaren av Newtons gravitationsformel haft k^r i nämnaren, där r varit avståndet och k en konstant. Och det är ju r^2 i nämnaren

Grejen är ju att förhållandet mellan avståndet sol <-> måne och jord <-> måne är 150 Miljarder kilometer mot 0,3 Miljarder kilometer alltså 5*10^2 större och när man kvadrerar detta förhållande får man ju ett förhållande mellan formlernas nämnare som är blir (5*10^2)^2 = 25*10^4 = 2,5*10^5

I täljaren är det ju inte nån kvadrering, men där är solens massa redan ca 3*10^6 ggr så stor som jorden.
Så alltså borde till och med solen dra i månen ca tio gånger mer än vad jorden drar i månen.

EDIT: apropå dragkampen, så är ju krafterna som månen får från jorden och får från solen de centripetalkraften som gör att den snurrar runt de båda himlakropparna, så i och med att den är i rörelse så borde den ju inte behöva dra sig in mot den största.