Tråden för ovetenskaplig vetenskap och trosgrundade uppfattningar om naturlagarna.

Vafan! Jag har bara läst två sidor men undrar ändå om du menar allvar?
Självklart sitter hela ditt jag i hjärnan! DU är egentligen hjärnan, din kropp har för fan ingenting med ditt medvetande att göra. Om man skulle ta din hjärna och trycka in den i en kines, så skulle DU ju självklart vakna upp som en kines!
DU kommmer fortfarande att älska din flickvän (än fast du har din kineskropp), dock vet jag ju inteom hon kommer att älska dig längre, hon blir nog kär i kinesen!

Angående dina smileys...
:shoot2:

Varifrån får hönkroppen signaler?

Om DU är drabbad av sorg, är det din hjärna då som sörjer?

Förresten, har du nånsin fått ett kort med en hjärna från ditt hjärta (din kärlek)?

Vet du själv hur många gånger du har dragit samma exempel? Även din fantasi verkar ha sina materiella gränser!

När jag sörjer är den sörjande känslan en illusion skapad av mitt illusionistiska medvetande som sitter i...hjärnan!

När det gäller kortet så förstår jag inte exakt vad du menar, men om du menar att kärlekens symbol är ett hjärta så beror det på att hjärtat alltid har blivit antagen som kärlekens representant-organ. De flesta förnuftiga människor som skickar kärleksbrev förstår ju självklart att kärleken inte fyskiskt sitter i hjärtat.
EDIT: Stavning.

För det första så är ditt medvetande utspritt över hela din kropp, och för det andra, även om medvetandet är illusoriskt, så är det DU som sörjer, oavsett om ditt illusoriska medvetande sitter i din hjärna eller i din stortå...

Givetvis sitter inte kärleken fysiskt i hjärtat, eftersom kärleken inte är något fysiskt som går att ta på...

Anledningen till varför kärlekens symbol alltid har varit ett hjärta och inte en hjärna , beror just på att kärlek emanerar från själen, som befinner sig transcendentalt beläget i hjärttrakten, därav hjärtat...


Har du någon gång försökt säga till din flickvän "Ja, min hjärna", istället för
"Ja, mitt hjärta"?

Från ryggmärgen.

Hönskroppen får signaler från hjärnstammen, som går ner mot ryggmärgen. Hjärnan sitter alltså inte bara i huvudet, utan går en bit ner mot ryggraden. Denna del finns kvar även om man hugger av huvudet på en höna, och därför kan den fortsätta röra sig.

Vad gäller föreställningen om hjärtat som själens (eller jagets) boning så är den urgammal. Den förekommer till exempel på flera ställen i bibeln. Användningen av hjärtat som symbol för själ och känslor har genom bibeln och mängder av andra verk levt kvar i vår kultur långt efter det att vi förstått dess verkliga funktion i kroppen. Den klassiska hjärtsymbolen har dock inte många likheter med ett riktigt människohjärta. Mest liknar den faktiskt en prostata.

Vad gäller dina åsikter om själen så hör de bättre hemma i forumen för religion eller paranormala fenomen. Du är uppenbarligen inte intresserad av vetenskap, utan verkar mer inne på den filosofi som spred sig i samband med new age-rörelsens frammarsch i slutet av 1900-talet: "Om du känner att det är sant så är det sant - om du känner att det är rätt så är det rätt". Med den inställningen behövs ingen prövning av påståenden, inga bevis och inget kritiskt tänkande. Om du däremot vill diskutera i ett vetenskapsforum så krävs mer än bara lösryckta påståenden, vilket är allt du presterat hittills.

Men var det inte i den heliga hjärnan (nu avkapad) som signalerna enligt er borde ha kommit ifrån?

Handen på hjärtat, varför säger man inte "ha hjärnan på rätta stället", istället för "ha hjärtat på rätta stället", om nu känslolivet skulle vara baserat i hjärnan? :smart: :smart:

Och om du gör någon tjej djupt olycklig p.g.a. obesvarad kärlek, varför säger man inte då att du "krossar hennes hjärna", istället för "krossar hennes hjärta"?


Har du varit med om att någon tjej någon gång har "skänkt sin hjärna" till dig?

Har du nånsin hört någon säga "hennes tack kom verkligen från hjärnan"?

Har du nånsin hört någon säga "det här ligger mig varmt om hjärnan"?


Har du någon gång "lättat din hjärna" för någon?

Har du någon gång haft "hjärnan i halsgropen"?

Om man väcker smärtsamt starka känslor av medlidande hos någon, varför säger man inte "det skär henne i hjärnan"?

Därför att det är ett talspråk!

Och då tänker den ständigt så sluge Mankan:
"Aha, men vad kommer det talspråket ifrån då? Det måste ju ligga någon sanning bakom det?"

Och då kan jag väldigt kortfattat förklara att det inte finns någon sådan sanning bakom talspråket. Förstår du inte att människor som levde för 1000 år sedan hade väldigt lite vetskap om hur kroppen fungerade?
Man TRODDE att hjärtat var kroppens livsnav, speciellt eftersom att det dunkade, lät och pumpade runt blodet - allt som var väldigt synligt.
Hjärnans aktivitet blev inte möjlig att iaktta förrän man började mäta den med elektroder under slutet av förra millleniet.

Tror du att talspråket "Man får svart tunga om man ljuger" också har en vetenskaplig bakgrund? Om inte, i så fall, varför inte? Vad är skillnaden på detta talspråk och alla talspråk om hjärtat som kroppen och medvetandets knytpunkt?
Med ditt resongemang så måste de ju vara mer eller mindre lika trovärdiga.

Språket är inte baserat på vetenskap och logik - i så fall hade "orolig" varit motsatsen till "rolig", och en sjöhäst hade fått föl. Traditionen att förknippa hjärtat med känslor i tal och text anses vacker och romantisk, och därför lever den kvar.