Citat:
Ursprungligen postat av SinCity
Lång text 
Intressant att läsa ta del av din upplevelse av tiden i Jv. Jag måste säga att jag känner igen din beskrivning av hur man snackade skit om de som hade uteslutits. Nu får man sitta skämmas eftersom man faktiskt inte var bättre än övriga Jv på den punkten.
Jag har nog aldrig hört något Jv säga "vad starkt av X att ta sig hit trots uteslutningen... osv". Men jag tvivlar inte heller på att det finns Jv:n som tänker så och ger uttryck åt detta i samtal med medvittnen.
Av ngn anledning drar jag mig till minnes en pionjärsyster som jag uppfattade som en oerhört varm och kärleksfull människa. Hon är/var en sådan som verkade tycka om och visade intresse för alla i församlingen, även de som kanske var lite socialt udda, de äldre osv. Men när det handlade om uteslutna blev hon helt som förbytt. Så fort ngn utesluten kom på tal fick hon ett slags förakt i blicken. Hon hade te.x. ingen förståelse för att man till exempel behåller en sparsam kontakt med en utesluten familjemedlem. Hon berättade bland annat om en ung flicka som helt sade upp kontakten med sin uteslutne far eftersom "lojaliteten mot Jehova var viktigare" och att hennes pappa hade "gjort Jehova ledsen", och framhöll henne som ett gott exempel att ta efter.
Hur som helt är min erfarenhet att den föraktfulla skitsnackande inställningen till uteslutna är vanligare än den omvända.
