Jehovas vittnen

Dom är ju gammalmodiga.. är inte direkt förvånad att det är så där..
Men däremot.. vafan ger detta för destruktiva signaler?
Det den "tjejen" sa, Jag hatade mig själv och jag hatade min pojkvän.
Känns ju väldigt nyttigt i längden, det är så det börjar sen slutar det med mass skjutning i nån skola för den stackars förvirrade tonåringen.

Nej det gör det nog inte...

Man får nämligen oxå lära sig att mord är fel.

Nån gång rinner bägaren över och det blir destruktivt.

Hej igen.
Har du varit ett döpt vittne? Var/är din familj också med?
Jag känner det som du skrev, att jag inte orkar bry mig om Gud eller tro eller något sånt längre. Jag orkar inte fara hit och dit som en skållad råtta och hela tiden leva med ett dåligt samvete för att jag kanske inte gör mitt bästa. För tänk om jag bara tror att jag gör mitt bästa fast jag egentligen är bekväm och endast gör en del av det jag egentligen kunde göra. Du hör, man blir ju knäpp.
Jag har definitivt slutat jämföra mig med andra, gjorde väl det förr, men jag lärde mig att ingen kan veta hur mitt liv är och ingen annan är jag, så därför går det inte att jämföra sig med resten av församlingen. Det som däremot kunde kännas jobbigt var att det var de som var duktiga och som var i centrum av församlingen som ansågs vara de som var något. Dom umgicks alltid och man kände sig som en outsider. Inte för att jag direkt sökt deras sällskap heller för den delen. Men jag har alltid känt mig obekväm och onaturlig i andra vittnens sällskap, har alltid känts som ett spel. I alla fall från min sida.
När jag nu inte varit på mötena på hur länge som helst så har jag även känt mig gladare och öppnare mot andra människor (som inte är vittnen), och det tycker jag är konstigt. Så borde det inte vara. Till viss del kan jag förstås förstå det, men ändå. Tack för boktipset, ska skaffa den.

Hej!

Nej jag har inte varit ett döpt vittne. Däremot har jag alltid trott på Kristendomen, fram tills för en 3-4 år sedan. Min kontakt med JV var när mitt dåvarande ex gick med (utan att jag förstod att hon var i kontakt med dom) och jag själv träffade en äldste 3-4ggr för att prata bibel/tro. Hade som jag ser det väldig tur i och med att min familj reagerade starkt och agerade. Fick träffa ett f.d. vittne som jag pratade med. Samtidigt började jag på Universitetet och som av en slump så satte jag mig bredvid en kille när det var upprop som hade jobbat som präst och var Teolog. Jag berättade om att jag läste med JV, och han tog sig verkligen tid att förklara vad Kristendomen gick ut på (från hans synvinkel).

Jag är som sagt helt övertygad om att de flesta JV upplever det som du upplever. Har man ett "hot" över sig att inte prestera för att hamna i Paradiset är det nog en ganska naturlig reaktion att drabbas av prestationsångest. Människan är inte en maskin som kan gå på topp hela tiden. Vi är väldigt komplexa och har känslor som kan ställa till det. Jag menar, det är bara att titta hur det kan se ut i arbetslivet när folk blir utbrända pga. prestationsångest? Har ett par på mitt jobb och de
har varit sjukskrivna i 1 år (!) så det är verkligen ingen liten grej vi pratar om.

Jag tycker uppriktigt sagt att det är hemskt att du känner som du gör, särskilt när jag vet att det egentligen är så onödigt. Gud är kärlek, och kommer inte låta en enda av sina barn att "förgöras".


Är det något jag tagit till mig av Bibeln så är det "döm inte andra förrän du gått 10 mil i hans mockasiner" (kommer inte ihåg exakt). Till exempel så kunde jag aldrig fatta hur man kunde bli uteliggare. Nu har jag insett att i princip alla människor skulle kunna hamna där, om de bara fick tillräckligt med motgångar i livet. Det är bara det att vissa pallar mer, andra mindre. Vissa är känslomänniskor, vissa är logiska. Och samma sak är det i din församling, och därför skevt att ens behöva jämföra sig eller bli jämförd.

Därför dömer jag aldrig någon längre, även om vissa saker kan vara oerhört svårt att acceptera. Kanske skulle jag handlar likadant om jag vore i deras kläder ?

Spel förekommer nog precis överallt. På jobbet ska folk t.ex alltid ge sken av att vara så duktiga, tur att jag finns som vågar ställa de "dumma" frågorna som ingen vill ställa men undrar över Man är helt enkelt rädd för att bli "avslöjad", medans det ger en enorm frihet att inte bry sig om det utan inse att vi alla är likadana.


Kanske är det så för att du inte känner mindervärdeskomplex mot dessa människor ? Hur kul är det att vara på möten och bli påmind om vad man måste göra, när man i princip mår så dåligt pga samvetet att man kommer till en punkt där man inte ens orkar bry sig om Gud ? Tror inte heller det är så givande att vara bland de människorna heller om man inte kan vara sig själv, vilket du kanske kan vara med människorna utanför församligen ? Du behöver liksom inte spela något spel för dom, utan kan vara helt avslappnad.

Har börjat läsa den boken igen. Han har skrivit en hel serie böcker som jag tycker är fantastiska. En av mina absoluta favoriter.

Hej på er!
Jag ska skriva detta så tydligt och klart som jag kan, men då jag läst en del av tråden bakåt är jag nu i ett känslosvall.

Först och främst läste jag lite statestik om JV skrivet av Malmohenke. Ang detta att "dopet sker dock som regel tidigast i sena tonåren." Den oskrivna regeln har jag aldrig hört talas om. Under min uppväxt har jag otaliga gånger läst/hört om barn alltfrån 5 år som döpt sig. Min egentliga undran här är hur det kan vara möjligt att barn får döpa sig med ett sådant ansvar det medför? Jesus själv var över 30 när han döpte sig medans inom JV är det tillåtet långt ner i åldrarna. Och nu pratar vi inte om ett traditionellt dop, som i svenska kyrkan, utan något som ska följa en resten av livet och om man inte gör som JV säger är man utesluten, ett straff som ska vara livstid, utesluten av sin "familj".( Självklart kan man gå på mötena, ångra sig och bli återupptagen, men om man utvecklat en annan syn på saken och fortfarande tror på Jehova då?)
Hur är det tänkt att ett barn ska kunna ta ett sådant ansvar, en sådan börda när tex en 19åring som mördade en 15åring nyligen fick 9 års straff för det han gjorde.ETT TIDSBESTÄMT STRAFF! Hur kan barnet som växer upp och utvecklar egna tankar hållas med ett livslångt straff i form av att behandlas som en död? Och då spelar det ingen roll vad man gjort för att bli utesluten, exemplena kan vara många. Tex detta med att man i tonåren upptäcker att församlingen är inte sådana man vill befatta sig med, fördömande, uteslutande tillåmed mot sina egna, alltid en tävling om vem som gjort mest i tjänsten, vem som lämnat flest traktat, vem som får sitta med de "coola" i församlingen... Sådana saker. Det har absolut ingenting med vad man tror på att göra, för fast i sin tro kan man vara utan en församling oxå.

Fick nyligen hem en nyare bok som heter "Vi lär av den store läraren" Har bara påbörjat den, och tycker den verkar mycket bra. Bortsett från detta med demoner. Då kommer nästa fråga: Vad är vitsen med att skrämma barn med Satan och demonerna? Så långt bakåt jag kan minnas har det talats om demoner och jag har alltid varit mörkrädd, alltid rädd för att demonerna ska komma. Detta är enligt mig ren skrämselpropaganda. Själv är jag uppvuxen med den gula boken "min bok med bibliska berättelser".
När min son hade sett Indiana Jones och jakten på Arken" eller va den nu heter.... iaf... så frågade han mig en massa om Gud, och vad arken var. Då tyckte jag mig vara smart att leta upp den gula boken som jag inte tittat i sen jag var liten. Till min stora förvåning när vi bägge satt där och bläddrade bland alla bilder kom en sådan obehaglig ångest över mig. Min son tyckte bilderna var hemska och kunde inte förstå varför folk såg så hemska ut. Han ville inte se mer på bilderna för de var obehagliga ansiktsuttryck, och jag säger detsamma.
Bara ett enda exempel till ang den nya boken, i kap. 10 "Jesus är starkare än demonerna". Ska dra ett citat som står:" Bibeln säger att de här änglarna lämnade himlen, där de egentligen skulle bo, och kom till jorden för att leva som människor. Det gjorde de för att de ville ha sex med de vackra kvinnorna på jorden. ( 1 moseboken 6:1, 2; Judas, vers 6) Vad vet du om sex?..."
Hur kan detta vara lämpligt att läsa för ett barn? Nog för att man ska tala med sina barn om sådant med, men inte så små barn anser jag.

Agape - http://sv.wikipedia.org/wiki/Agape

Den Gud som jag själv tror på är ingen ond Gud. Hur kan då den mänskliga organisationen JV som kallar sig Den enda sanna religionen, Guds utvalda folk syssla med uteslutning ens en gång? Och folk som är i organisationen må dåligt pga att de har egna tankar? Det är inte Guds verk, utan människors. I den nya boken finns ett fint exempel som handlar om att törsta efter och inhämta ny kunskap. (kap 1 - Varför var Jesus den store läraren?) Jesus tog ett litet barn och ställde det ibland sina apostlar och förklarade för dem att de skulle bli såsom ett barn, eftersom ett barn vet inte lika mycket som när de är äldre och vill därför lära sig mer. Något att fundera över...

Ber om ursäkt för skriv-stav och grammtik fel.
Kände mig bara tvungen att skriva ner lite tankar och hoppas att någon kan ge mig ett vettigt svar, eller fler frågor. Märk nu noga att jag hänvisar till JV`s egna material, vilket jag aldrig aldrig annars gör för de tolkningar som finns är inte de tolkningar ett bibelställe behöver betyda, och vem säger vem som tolkar rätt?

Hoppas nu att ingen tar illa vid sig för vad jag skrivit...det är många års övertygelse som funnits inom mig som nu skrevs... men det finns mycket mer

Tack för mig

Jag har läst igenom hela den här tråden och visst känns det i allafall som att i en organisation som JV (och flera andra) blir du omtyckt och accepterad för det du gör, och inte för den du är. En väsentlig skillnad, och inte kärlek i mina ögon. Så fort du går "utanför" gruppen så kan du bli bortglömd/utfryst/totaldissad, av människor som du trodde verkligen gillade dig.

Det där med "Sanningen" är för mig efter att ha läst hela tråden faktiskt helt obegriplig. Ponera att någon på 1500-talet hävdar att han har "Sanningen" och i den har uppfattningen att jorden är platt. 50 år senare kommer samma person och hävdar att jorden är rund. Skulle man då tro att den här personen har "Sanningen" ? Hur kunde det som är "Sanningen" nu vara densamma "Sanning" som för 50 år sen vara korrekt i så fall ? Det borde väl vara utom allt rimligt tvivel att den personen har haft en felaktig uppfattning ?

Och om jag förstått tråden rätt, så är det precis det här som JV har gjort i en hel del frågor. I mina ögon är det absurt att man har accepterat detta.

Förstår faktiskt inte hur man tänker då ? Något JV får gärna förklara.

När man är mitt uppe i allt så ser man inget annat. Ingen annan sanning. Och eftersom man inte får ha egna tankar och inte studera andras trosuppfattningar eller vetenskap på annat sätt än via de publikationer som vittnena själva ger ut, så är det inte konstigt att man inte ser något annat. För mig har det skett många "uppvaknanden" på grund av att jag till slut tagit mig loss från förbuden. Och det skedde i sin tur för att mitt liv var så stressfyllt av alla måsten. Och jag började undra om Gud verkligen är så som jag fått lära mig.

Detta var infört i en ungdomsbok där man ville pusha för vad som skulle hända efter 1925. Vad skulle hända efter 1925? Ja, läs och begrunda:

"Vi bör därför förvänta oss att kort efter 1925 få se uppväckandet av Abel, Hanok, Noa, Abraham, Isak, Jakob, Melkisedek, Job, Mose, Samuel, David, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Johannes Döparen och andra som omtalas i Hebréerbrevets elfte kapitel."*

Nå, är det jag som har missuppfattat det hela? Är det jag som har tolkat fel? Ger inte Sällskapet Vakttornet ett löfte här att vi ska få se dessa människor återuppståndna och vandrandes i kött och blod här på jorden? Vilket scoop! Kan någon vara vänlig att gräva fram förstasidan från New York Times med bilder på några av dessa mäktiga gudsmän. För en sådan nyhet måste ju verkligen varit omvälvande för sin tid. Förstasidan måste ju finnas därute, eftersom det har hänt, eller hur?
"Men så fort som det hade hänt, så råkade ju sannolikheten upp till inte mindre än hundra procent, så att det blev nästan sant att det hade hänt" (Tack Tage för den!)

* = Allt enligt ungdomsboken "The way to paradise" ("Vägen till paradiset" - ej översatt till svenska)

Citatet hittade jag i R. Franz "Samvetskris" s. 200.

Jag drar mig till minnes vad president Rutherford sa på sin dödsbädd, när åren gått och ingenting som Sällskapet sagt skulle hända hade slagit in: "Jag har gjort mig själv till en åsna".

Hej! Mycket intressant läsning du kommer med. Tänkte fråga om det citatet av Rutherford finns i sällskapets böcker? Eller vart?

Jag frågade Leviticus om Jv:s tidigare profetior men han förnekade att det skulle vara sant. Att det finns klara bevis för detta var inte intressant för nutidens Jv, alltså är de det nya ljuset som alltid gäller. Det gamla ljuset har slocknat men ibland så tänder man det också. Ett hattande utan dess like. Snart dammar man väl av pyramidmätningar och annan skåpmat från Jv:s tidigare historia.

Tja !

Ja det kanske är det här folk syftar på när man menar att JV är hjärntvättade/indoktrinerade ? Därför så blir ju tron aldrig personlig, utan det du tror på är faktiskt någon annans tro, nämligen de personer som är ansvariga för det som utges. Ett bra exempel tycker jag är IsgrimnuR. Jag blev nästan illa berörd och skrämd när jag läste hans inlägg...

Däremot finns det flera JV i tråden som har ett i förhållande sett något som kan kallas eget tänkande, om än begränsat.

Ja nu hann ju jag som sagt bara prata med ett JV 4-5ggr angående bibeln, men när jag pratade med den här Pastorn så skedde precis som du nämner en hel del uppvaknanden och jag ifrågasatte i samma veva om Gud verkligen kan vara sån som han beskrivits ?