Jehovas vittnen

Ja han uppstod till en kropp som de inte kände igen. Och?

I mitt fall är det som så att det gör det samma vilket det är. Skulle jag komma fram till att det inte är sant så är det så det är. Men uppfattar jag det som sanningen så är det å andra sidan så det är.
Grejen är att hur mkt man än skulle vilja så ändrar det inte fakta. Och då är det bara att acceptera.

Och det måste ju inte jag rätta mig efter. Alla har sina egna tankar om hur det är med allt. Utifrån egna erfarenheter och upplevelser.

Det är din uppfattning. Tyvärr så tror jag inte att du vet allt. Sorry.

Då har du missförstått vad jag ville ha fram. Jag menade att det ena inte utesluter det andra, som du verkar tycka, men här var det fråga om versen jag citerat.
Snacka om att leta efter saker att hacka på...

Har väl inte påstått att jag vet allt, eller hur???

Men det faktum att jag levde med JV, hade hela mitt umgänge bland JV under den tid vi talar om, gör givetvis att jag vet mer om det här än den som inte var med under denna tid!

Är det så svårt att inse och erkänna det?

Så du kan leva hur du vill? Finns det inga som helst riktlinjer i bibeln att rätta sig efter? Gud accepterar allt?
Låter fint det där med att älska sin nästa. Hur praktiserar du det? I vilka delar av livet älskar du din nästa? Och hur då?

Egentligen finns inte så mkt mer att säga i detta.
Så länge ni förminskar Gud genom att säga att han klev omkring på sin egen skapelse och genom att knöla in tre i en så har jag min åsikt klar ang vad ni tror och hur många gudar ni tror på.
JV har tro på en Allsmäktig Gud -JHWH och tro på att han har en Son Jesus, som inte är en Gud Allsmäktig utan Guds Son. En far och hans son. Inte svårt att förstå och jag tror att du fattar även fast du vill se ut att göra annat.

Vad menar du? Ny skapelse? Genom att sitta hemma och säga att man tror medans man fortsätter att leva utan ngn som helst förändring i sitt liv? Då är man möjligtvis en "ny skapelse" på ytan men inte i hjärtat -för det förändrar hela ens person och även gärningarna.

Om du backar några inlägg så kan du se att jag där skrev att jag vet det jag fått höra och du vet det du fått höra.

Har jag ändå inte erkänt att du vet ngt då????

Du fortsätter däremot att ifrågasätta det jag skriver i alla dina inlägg. Du kan lixom inte ge dig och inse att jag vet det jag fått höra! Du menar att de som pratat med mig lider av minnesförlust och har förträngt och har varit illojala. Du VET tydligen det.
Och då kan jag påstå att du menar att du vet allt i denna frågan (oxå).

Fel, fel, fel!

Du vet det du fått höra, ja!

Jag däremot vet det jag hörde + dessutom vad jag upplevde på mötena och i umgänget med JV, vad jag såg som ögonvittne under den aktuella tiden, och vad jag läste i litteraturen under den aktuella tiden.

Jag var med under den tiden.
Är ett ögonvittne på hur det var.

Inse det.

Givetvis VET jag inte hur det är med dina JV-bekanta, de var kanske inte ens med då?

Men jag vet att mina JV-bekanta i allmännhet förnekar att man trodde på 1975.
Om jag pressar dem riktigt, och kommer med konkreta exempel på vade de sade vid ett speciellt tillfälle för så dä 35 år sedan kan jag ibland få dem att erkänna att de kanske trodde på det i alla fall!

För en kort stund, nästa gång vi pratar om det fortsätter förnekandet!

Hej allihop. Studerade med en person för ett tag sen. När personen blev förtvivlad över att dennes familj skulle dö i Harmageddon och h*n då inte ville leva i paradiset utan dom så blev det lite jobbigt. Vad skulle jag säga? Inte kunde jag förmå mig att sitta där och döma. Jag sa bara att det kan man inte veta, att Gud inte är orättvis. För jag kan inte se det vettiga i att leva vidare ensam utan vidare. Då började jag fundera på hur det kan ligga till. Hade vid ett tillfälle med ett annat vittne och personen tog upp detta igen, vittnet som var med var rakt på sak och sa att det är kört för familjen. Om dom inte ändrar sig. Jag blev alldeles upprörd inuti. Men vad skulle jag säga, vi kunde ju inte sitta där och dividera om det. Är en ganska stor och vesäntlig sak ändå. Jag kan känna att jag inte pallar med denna dömande attityd som vissa vittnen har. Och då är det oftast de som är de "duktiga" i församlingen. Nåt att sträva efter? Njae. Börjar undra om jag kanske inte passar in. Men jag vet inte.