Bevis för att Jesus existerat [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag skall inte ta ifrån dig din syn på det, men jag tycker den är jäkligt långsökt..

Jag talar om den inom-kristna diskursen. Här är vi naturligtvis tvungna att väga in samtliga källor, och de talar entydigt för att de texter som utvaldes är de allra äldsta, vilket kan illustreras av att samtliga rivaliserande grupper använde samma texter som de kristna gjorde. Det är ett senare fenomen att texter nedtecknas i apostlarnas namn, vilket gäller för både kristna och gnostiska grupperingar.

De religiösa splittriningar som hotade det romerska riket hade inget som helst med NT´s kanon att göra, vilket kan illustreras av att ämbetstanken, påskfirandet och Jesu gudomlighet är frågor som är avklarade långt innan Bibelns kanon adresseras ur kyrkligt/kejserligt perspektiv.

Kanske lite intressant runt den versen.

Galaterna 1:19
”Men jag såg ingen annan av apostlarna, bara Jakob* , Herrens bror #.”

*
Apg 12:17
” 17 Men han gav tecken åt dem med handen att vara tysta och berättade i detalj för dem hur Jehova hade fört honom ut ur fängelset, och han sade: ”Underrätta Jakob och bröderna om detta.” Därmed gick han ut och begav sig till en annan plats.”

#
Matteus 13:55
”55 Är han inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?”

1 Korinthierna 9:5
”Har vi inte rättighet att föra med oss en syster som hustru, såsom också de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas?”


Jakob blev så småningom en mycket respekterad broder i församlingen i Jerusalem, och han betraktades tydligen som den församlingens apostel eller ”utsände”.
Jesu bröder.
De fyra evangelierna, Apostlagärningarna och två av Paulus brev nämner ”Herrens bröder”, ”Herrens bror”, ”hans bröder” och ”hans systrar”, och fyra av bröderna är namngivna: Jakob, Josef, Simon och Judas. (Mt 12:46; 13:55, 56; Mk 3:31; Lu 8:19; Joh 2:12; Apg 1:14; 1Kor 9:5; Gal 1:19)

De flesta bibelkommentatorer erkänner de talrika vittnesbörden om att Jesus hade åtminstone fyra bröder och två systrar och att dessa var Josefs och Marias gemensamma barn som hade fötts på naturligt sätt efter det att Jesus föddes genom ett underverk.

Uppfattningen att dessa bröder till Jesus var Josefs söner från ett tidigare äktenskap eller hans söner med en svägerska i ett svågeräktenskap måste betecknas som helt gripen ur luften, eftersom det inte finns någon grund för eller ens någon antydan om det i Bibeln.

Påståendet att ”broder” (adelfọs) här betyder ”kusin” (anepsiọs) är hypotetiskt. Detta påstående tillskrivs i allmänhet Hieronymus och framfördes inte förrän 383 v.t.
Han anger ingen källa till stöd för sin teori, och i senare skrifter är han dessutom osäker och ger till och med uttryck för betänkligheter angående sin ”kusinteori”.
Den engelske teologen J. B. Lightfoot säger: ”Hieronymus anför inte någon auktoritet inom traditionen till stöd för sin teori, och vittnesbörden som skulle stödja denna måste därför hämtas från Skriften allenast. Jag har undersökt vittnesbörden i Skriften, och ... de samlade svårigheterna ... väger tyngre än de argument som talar för teorin och måste därför leda till att man förkastar den.” (St. Paul’s Epistle to the Galatians, London 1874, sid. 258)

I de grekiska skrifterna används inte ordet adelfọs när det handlar om syskonbarn eller kusiner. Släktskapet förklaras i stället med sådana uttryck som ”Paulus systerson” eller ”Markus, Barnabas kusin [anepsiọs]”. (Apg 23:16; Kol 4:10) I Lukas 21:16 förekommer både syggenon (”släktingar”, t.ex. kusiner) och adelfon (”bröder”), vilket visar att dessa ord inte används godtyckligt i de grekiska skrifterna.

Medan Jesus utförde sin jordiska tjänst sades det: ”Hans bröder utövade i själva verket inte tro på honom.”
Detta visar att de inte var hans bröder i andlig bemärkelse. (Joh 7:3–5) Jesus ställde dessa köttsliga bröder i kontrast till sina lärjungar, som trodde på honom och som var hans andliga bröder. (Mt 12:46–50; Mk 3:31–35; Lu 8:19–21)
Denna brist på tro hos hans köttsliga bröder gör att de inte kan vara identiska med de apostlar som bar samma namn: Jakob, Simon och Judas.
Det görs en tydlig skillnad mellan Jesu köttsliga bröder och hans lärjungar. (Joh 2:12)

Att de talar "entydigt" om de fyra kanoniserade evangeliernas "historicitet" stämmer inte. Du räknar t.ex. bort flera tidiga gnostiska grupper. Samt de rester av de judekristna, nasareer etc., vi kan finna.

Applicerar man vidare dagens tvåkälle-hypotes så är det det ett tidsmässigt stort spann mellan Markus och Johannes. Om man nu köper den hypotesen (vilket jag iofs inte gör).


Har det ingenting med NTs kanon att göra menar du? Det är en naiv syn.

Givetvis ville kejsaren ena riket med EN kristendom (utan att riskera inbördeskrig).

Då gällde det att kompromissa och att välja sina slag.

Det blir inte "jäkligt långsökt", om man tar hänsyn till vad som står i resten av breven. I ljuset av att Paulus i övrigt inte skriver något om Jesus liv, gärningar eller ord och hela tiden hävdar att han fått sin kunskap om evangeliet som en direkt uppenbarelse från Gud, så blir det mycket mera rimligt att tolka avsnitten du nämnde som icke-jordiska händelser.

Jag förutsätter att det är Paulus som nämns i apostlagärnignarna. Han träffar alltså alla apostlarna, och befinner sig även på ett möte i Apg 15. Enligt mig är det rätt självklart att Paulus har kunskap om Jesus iom att han hänger med Jesu lärljungar.

Alltså, samtliga av de tidiga gnosticerande grupper vi känner till vilar huvudsakligen på någon av de kanoniska evangelierna, det gäller även tidiga judaiserande grupper; Markion erkände bara Lukas, karpokraterna erkände bara Markus, ebioniterna godkände enbart Matteus o.s.v.

Mönstret är faktiskt ganska tydligt.

Ja, jag menar att kejsar Konstantins bryderier inget hade med NT´s kanon att göra vilket, som sagt, kan illustreras av att Bibelns kanon fastslås omkring 60 år efter det att Jesu gudomlighet fastslagits i konciliära sammanhang.

Dom 2 första kapitlen i Galater-brevet motsäger mycket av det du nämner ur Apostlagärningarna. I Galater-brevet poängterar Paulus att han inte fått sin kunskap om Jesus från Jesu lärjungar (1:11-12). Efter att Jesus uppenbarats för honom färdas han inte till Jerusalem utan börjar predika evangeliet direkt (1:15-17). När han till sist möter apostlarna i Jerusalem låter han sig inte bli undervisad av dom (2:2-9).

Du förstår väl att vi talar om ett och samma brev?

Innan du skrider in som en våldtäktsman i det andra kapitlet, bör du kanske notera att Paulus medger att han spenderade fjorton dagar tillsammans med Petrus( Gal 1:18-19).

Detta kan spela in när du forskar om Paulus:

”Sauls okända år"
Det sista omnämnandet av Saul i Apostlagärningarna, innan han kom till Antiokia
omkring år 45 v.t., gjordes i samband med att en sammansvärjning för att få honom dödad i Jerusalem omintetgjordes i och med att hans medtroende sände honom till Tarsos. (Apostlagärningarna 9:28-30; 11:25)

Men det var omkring år 36 v. t., dvs. nio år tidigare.
Vad gjorde han under mellantiden, under den period som brukar kallas Sauls okända år?
Från Jerusalem begav sig Saul till Syrien och Kilikien, och församlingen i jude en fick höra: "Den man som förut förföljde oss förkunnar nu de goda nyheterna om den tro som han förut skövlade." (Galaterna 1:21-23)

Den rapporten kan ha syftat på Sauls verksamhet i Antiokia tillsammans med Barnabas, men Saul var utan tvivel verksam även dessförinnan.
År 49 v.t. fanns ett antal församlingar i Syrien och Kilikien.
En av dem fanns i Antiokia, men somliga menar att andra församlingar kan ha varit resultatet av Sauls verksamhet under hans så kallade okända år. - Apostlagärningarna 11:26; 15:23, 41.

Somliga kännare tror att vissa omvälvande händelser i Sauls liv bör dateras till denna period. Många prövningar som han fick utstå som "Kristi tjänare" är annars svåra att placera i hans liv som missionär. (2 Korinthierna 11:23-27)
När fick Saul fem gånger motta 39 slag av judarna?
På vilken plats blev han tre gånger piskad med spön?

Var blev han många gånger fängslad?
Hans fängelsevistelse i Rom inträffade vid en senare tidpunkt.
Det redogörs för ett tillfälle då han blev slagen och kastad i fängelse, och det var i Filippi. Men hur är det med då andra händelserna? (Apostlagärningarna 16:22, 23)
En författare menar att Saul under den här tiden "vittnade om Kristus i synagogorna i diasporan på ett sådant sätt att det framkallade förföljelse från både de religiösa och de civila myndigheterna".
Saul genomled fyra skeppsbrott, men Bibeln förser oss med detaljerade uppgifter angående ett, och det inträffade efter det att han för korinthierna hade räknat upp sina vedermödor. (Apostlagärningarna 27:27-44)
Så de andra tre inträffade troligen under sjöresor som vi inte har någon kännedom om.
De kan, alla eller någon av dem, tillhöra de "okända åren".

En annan händelse som tycks tillhöra den här perioden beskrivs i 2 Korinthierna 12:2-5. Saul sade: "Jag känner en man i gemenskap med Kristus som för fjorton år sedan ... blev bortryckt som sådan till tredje himlen ... till paradiset och fick höra outsägliga ord, som det inte är lovligt för en människa att uttala." Antagligen talade Saul här om sig själv.
Saul skrev detta omkring år 55 v.t.
Om vi går 14 år bakåt i tiden, kommer vi till år 41 v.t. - mitt under de "okända åren".
Den synen skänkte utan tvivel Saul en unik insikt.

Var det för att göra honom lämpad att vara "en apostel till nationerna"? (Romarna 11:13)
Påverkade synen det sätt varpå han senare tänkte, skrev och talade?

Tjänade åren mellan Sauls omvändelse och hans kallelse till Antiokia till att träna honom och göra honom mogen för framtida ansvarsuppgifter?
Vad svaren på dessa frågor än är, kan vi vara säkra på att när Barnabas bad Saul om hjälp att gå i spetsen för predikoarbetet i Antiokia, var den nitiske i Saul fullt kvalificerad att fullgöra detta uppdrag. - Apostlagärningarna 11: 19-26.

Visst medger han det, men han träffar enbart Petrus och Jakob (och inte dom andra apostlarna). Han poängterar därmed att han inte lät sitt evangelium påverkas av vad apostlarna lärde ut. Vid det stora mötet med alla apostlarna så kommer bland annat Petrus och Jakob till insikt om att Paulus verkligen har fått sitt evangelium direkt från Gud (2:9).

Ska man uppfatta det som om du menar att Paulus inte arbetade i linje med apostlarna?