Juristprogrammet

Jo det förstår jag, tänkte mer om man betraktar situationen mer "realistiskt". De som inte suttit ting kanske har svårare att bli delägare i t.ex. MSA?

"Beror på" är alla advokaters (inkl. ev. delägares) samt rekryterares svar på den frågan. Ting kan vara en fördel, men du kan ju ha gjort nåt annat som antingen är mer eller mindre meriterande under den tiden du kunde ha suttit ting. Krävs knappast raketforskning för att dra den slutsatsen för övrigt.

Dumpade AB-sviten efter sex terminer idag, men känner varken till eller från. Nio dagars plugg är att "push it" (när det gäller sparsamheten med att plugga), men framförallt var det dåligt spenderande av tid på de olika frågorna som föranledde betyget. Typiskt rookie-misstag, men så kan det gå!

God eftermiddag på er!

Jag skrev igår T1-tentan i Uppsala och har en fråga angående kurslitteraturen. Är det någon mening att behålla böckerna eller är det lika bra att sälja de vidare?

Mvh

Pectoralis major

Lägger mig i lite, för jag har också reagerat på lönen. Jag är en sån där vuxen som valt att utbilda mig hyfsat sent i livet. Jag är 35 och påbörjar juriststudierna nu. Jag jobbar idag i vården, jag har ingen som helst eftergymnasial utbildning och den gymnasieutbildning jag har är samhällsvetenskapliga programmet så jag har nada vårdutbildning heller. (Sen att jag har gedigen erfarenhet, internutbildning osv är en annan sak). Jag har IDAG mer än 25 000 kr i lön med OB-tillägg inräknat.

Så, 4,5 års studier, en gedigen studieskuld och en juristexamen skulle inte höja min lön alls om jag sitter ting. Initialt skulle den sänkas till och med. (Nu när jag kommer ut på andra sidan har ju beloppen skrivits upp och är andra, men då skulle jag ju höjt min lön motsvarande om jag fortsatt jobba med det jag gör). Så jag förstår fullkomligt reaktionerna på lönen, jag kommer behöva och planerar att sitta ting, och att ta 2 år med lägre och senare samma lön som helt utan utbildning känns faktiskt surt.

SEN öppnas ju däremot lönedörrarna på vid gavel jämfört med att ha fortsatt jobba, men det är då det..

Så jag förstår både varför lönen är där den är, men också varför den känns skit för oss/de som inte gick vidare med studierna direkt efter gymnasiet..

Att sitta ting är dock ett väldigt kraftfullt verktyg för att jobba på en bättre firma och därefter bli bolagsjurist eller dylikt och få bra lön. Ting = Status = Åtråvärdhet

Faktiskt bara åklagare och kronofogde numer. Iaf när det gäller som formellt krav. Kravet slopades för domarbehörighet redan för några år sen. Du kan läsa mer på domstolsverkets hemsida.


Det finns många delägare som inte suttit ting. På större byråer har man en särskild processgrupp och för att jobba där bör man ha suttit ting. För de flesta andra rättsområden så är tingsmeritering inte mer än en merit i högen. Många advokater inom affärsjuridiken kommer inte i närheten av en domstol under arbetet och då är tingsmeritering rätt onödigt.


tingsmeritering ska egentligen ses mera som en utbildning än som arbete. Det är en naturlig vidarutbildning för jurister som vill arbeta i domstol, så se det helt enkelt som en påbyggnad av juristprogrammet. En lön på 23-25k är ganska bra för en utbildning.


Jag tror detta var mera sanning förr i tiden. Betydelsen och statusen av tingsmeritering har minskat mer och mer. Det är iaf den känsla jag har fått när jag diskuterat med yrkesverksamma jurister. Min uppfattning är att de allra flesta som anställs som biträdande jurister på byråer nu för tideninte har suttit ting. De toppelever som har affärsjuridiska ambitioner verkar också i de flesta fall välja bort det och börja på byrå direkt.

Du kan sälja.

Jo, jag vet, och det är en av anledningarna att jag förstår lönesättningen. Men det ändrar liksom inte riktigt känslan av "surt sa räven" att ha lagt 4,5 år på utbildning och sen sitta två år med 'skitlön'. Men jag ser det just som att det ingår i utbildningen, frågar folk hur länge jag ska plugga brukar jag svara 4,5 år och sen är det 2 årtill.

Sen spelar ju säkert ålder in med kan jag tänka mig? Jag är 35. Jag 'pausar' hela min karriär och skickar min inkomst i botten i 6,5 år (med ting inräknat). Dvs jag är 42 innan jag kommer märka av någon inkomsteffekt av min utbildning, och då känns de 2 årens notariemeritering nog lite mer än om man tar examen när man är säg 26 och är klar med tinget när man är 28?

Men jag vill bli åklagare, för den som inte vill bli åklagare eller kronofogde lär det kännas ännu mer "surt" att ta de där två åren med skitlön bara för att få meriten. Å andra sidan är det bra för mig om färre väljer att sitta ting

Men vad fan! Vad gnäller du för? Du väljer ju själv ifall du ska förlora inkomst under utbildningen samt tingstjänstgöringen. Vad förväntar du att vi ska göra åt saken?

I den här tråden brukar folk titt som tätt påstå att det inte spelar någon roll att påbörja utbildningen sent, men vad du anför kan tas till stöd för att det kan svida i plånboken i vart fall.

Med tanke på hur svårt det är att få en tingsnotarie-tjänst har jag svårt att tycka synd om de som får en, och sedan klagar över lönen. Notarieplats är snudd på en gräddfil till diverse fina jobb.

Jag kan inte påminna mig att jag har gnällt, och jag vill ogärna behöva stå till svars för vad andra uttryckt i samma ämne. Jag framförde, och står för det, att jag förstår både varför lönen är som den är men även förstår varför det känns som en dålig lön/känns "surt" när man tidigare arbetat och haft inkomst.

Båda att studera och att sitta ting är helt valfritt ja, men valfrihet innebär ju inte att man inte kan uttrycka en åsikt (oavsett vad den är).


Det gäller väl i och för sig alla utbildningar, speciellt de längre, att det svider hårt i plånboken. Jag vet inte hur andra gör men jag kan inte på något vis klara mig på studiemedel allena utan att lämna hus och hem och sälja allt jag äger. (Jag kommer jobba 50% parallellt med studierna, jag har inget annat val).
De där åren som notarie blir det lite dubbel effekt då t ex jag inte ökat inkomsten från innan jag började plugga - men däremot ökat utgifterna när återbetalningen av studielånet börjar. Jag ser det dock som sagt att det är ~7 skitår/tuffa år (ekonomiskt) men att i slutänden kommer det att vara värt det. Och även om jag är 42 när jag äntligen ser någon effekt eller vinst med studierna, så jag har många yrkesverksamma år kvar och hinner ta igen lite. Så om jag blir säg 80 år, så in the long run kommer jag inte bara haft XX roligare yrkesverksamma år - jag kommer tjänat på det ekonomiskt med jämfört med att fortsätta min karriär i vården/psykiatrin.