Juristprogrammet

Jag tycker snarare att universitetsstudenten i allmänhet glider omkring med en uppknäppt button down och tjocka svarta bågar, att det endast skulle vara ett drag som juriststudenter delar håller jag inte med om.



Nämn gärna dessa. Jag håller nog inte med men tar gärna diskussionen då det är en intressant sådan.

Även fast det säkerligen är så att ambitiösa studenter är i överflöd på programmet så ska man inte underskatta motsatsen heller. Jag vet inte hur många juriststudenter jag träffat som hoppat på juristprogrammet just pga att man inte vet vad man vill jobba med i framtiden, och således pluggar juridik för att hålla så många dörrar öppna som möjligt. På något sätt tycker jag det är raka motsatsen till att vara ambitiös. Jag var för övrigt en av dessa när jag började på programmet.

Självklart finns det ju sådana som inte är ambitiösa men just den gruppen du beskriver som vill hålla dörrar öppna tycker jag fortfarande är ambitiösa. De läser ju vidare för att få en utbildning som är eftertraktad bara att de inte har bestämt sig än.

Generellt håller väl studenterna en relativt hög ambitionsnivå. Däremot finns det en effekt av att studenterna stressar upp varandra. Man tänker att alla andra är på en högre nivå än en själv, vilket oftast inte är sanningen. Ju längre i studierna man kommer, ju lugnare blir tillvaron. En stress över att hitta ett arbete efter examen finns ju hos de flesta, men 85-90 % av alla hittar ett arbete inom ett år från examen. Betygen är viktiga, men de betyder långt från allt och flertalet arbetsgivare värdesätter sidomeriter och arbetslivserfarenhet samt positiva personlighetsdrag. Det märker man fort när man kommer ut i arbetslivet inte bland den upp-piskade stämning som råder på de flesta juristprogrammet runt om i landet.

På vilket sätt är det raka motsatsen till ambition att läsa en utbildning för att hålla så många dörrar öppna som möjligt? Som Hakkeman är inne på är det snarare ett tecken på just ambition att tragla sig igenom en av Sveriges längre och tuffare utbildningar inte för att man brinner för juridik och tittat på legally blonde en gång för mycket utan eftersom man inser värdet både av att utbilda sig och värdet av en juristexamen. Bara för att man inte har haft någon aha-upplevelse och vet exakt vad man vill bli behöver man inte ha en lägre ambition. Det ena är inte beroende av det andra.

Om du har en person som är helt 100 på att bli jurist men sedan kanske nöjer sig med att handlägga byggnadslov hela sitt liv jämfört med en person som inte är 100 på att bli just jurist men inte alls skulle nöja sig med att handlägga byggnadslov utan vill göra karriär och "lyckas", vilken person är ambitiös?

För övrigt är/var även jag en av de många som hoppade på juristprogrammet utan att veta vad jag ville bli och med tanken att hålla många dörrar öppna. Jag är allt ifrån odisciplinerad till självgod men knappast oambitiös. Något du förmodligen inte heller är om du tänker efter trots att du kopplar ihop konkreta yrkesplaner med ambition av någon anledning.

Tänkte ge ett litet uppsalaperspektiv på detta. Jag vet inte exakt hur det är i Stockholm, men här i Uppsala är det dels så att de flesta inte har valt programmet för att de inte vet vad de ska plugga (som svar på Slowlychokings inlägg), vilket jag antar är vanligare i Stockholm där många som redan är bofasta i storstockholmsområdet väljer att plugga. Dels är det ganska lätt i Uppsala att kunna se särskilda gemensamma drag som vissa grupper av studenter har eftersom man har en massa olika campus som tillhör olika institutioner. Följande har inte direkt med jurister att göra, men om man jämför de två geografiskt närliggande campusområdena Ekonomikum och Engelska parken så är det en otrolig skillnad på eleverna. Det förstnämnda är som namnet antyder säte för ekonomer av alla slag och det sistnämnda är humanisternas högborg. Om ni nånsin är i Uppsala så ta er en titt själva. Jurister, i alla fall i Uppsala, ligger närmast ekonomer i klädstil. Det är inte riktigt lika mycket allmän stekarstil på jurister som på ekonomer, men det finns en hel del backslicks och majoriteten av juristerna är mycket välklädda. De studenter som representerar rikssnittet av klädstil mest skulle jag säga var lärarstudenter och psykologstudenter. Där hittar man enligt min mening en väldigt nära återspegling av befolkningen i stort. Jurister ligger enligt min erfarenhet några snäpp över snittet.

Ja, vi utgår nog ifrån olika definitioner av ordet ambitiös. När jag tänker på en person som är ambitiös så tänker jag på någon som är extremt fokuserad och jobbar mot ett visst konkret mål. Med det sagt så menar jag inte att de "hålla alla dörrar öppna"-typer jag tänkte på skulle vara några slöfockar, bara att ambitiös inte är ordet jag skulle använda för att beskriva dem. De tenderar att vara mer laid back än den typiskt ambitiösa. Sedan finns det ju olika typer av den kategorin som ditt fiktiva exempel visade på, där självklart den sistnämnda är den ambitiösa.

Ställde just den frågan till ett dussin advokatbyråer för någon vecka sedan när vi hade JiA-mässa. Av alla de större närvarande byråerna var det bara Mannheimer Swartling som tyckte att det var särskilt meriterande. En av delägarna på Lindahls menade att det enda meriterande med en kandidat i NEK var de 30 poäng FEK du måste läsa för att plocka ut den.
Konsensusen verkade dessutom vara att du inte behöver läsa en hel ekonomi kandidat extra utan enbart FEK kurserna var till någon större nytta.

Hade helt klart föredragit om NEK varit lika meriterande som FEK då jag redan har jobbat som redovisningsslav och vet vad som väntar inom FEK =/

Sant, avhandlades i diskussionen som hölls för någon vecka eller två sedan.



Intressant! Nu kan ju jag å min sida enbart tala för sthlm men här finns inget direkt campus att tala om och juriststudenterna får beblanda sig med övriga studenter när det kommer till föreläsningssalar, lektionssalar, matsalar osv. (juristernas hus undantaget) varför det blir en ganska uppblandad röra av folk ifrån olika utbildningar. Min övertygelse är utan tvekan den att man inte skulle kunna ställa sig vid sidan om här och peka ut vilka personer som är juriststudenter eller ej annat än genom att titta på cederquist-väskorna eller då och då svea rikes lag blåa ryggsäck. Den stora massan är här relativt välklädd och proper. Det går dock att avgöra vilka som är juriststudenter om de ska iväg och jobba senare.




Det gör vi, saol, strävan, anspråk; framåtanda, sund ärelystnad, är den jag utgår ifrån. I min definition (eller snarare svenska akademiens) finns inget krav på ett konkret mål i form av t.ex. ett framtida eftersträvat jobb. Men alla tolkar vi ju olika.

Med anledning att ha följt dom senaste inläggen i tråden, som jag även tyckte var högst intressanta måste jag ställa en fråga som passar bra in här:

Anser ni jurister att juristutbildningen är den bredaste jämfört med civilekonomutbildningen ?

Utveckla gärna svaret, är inte en ekonomistudent och vill inte vara dryg eller liknande utan är ute efter info

Juridik kan handla om allt från en trasig barnvagn till en mördare.

Ekonomi får nog sägas vara betydligt snävare. På något sätt kommer det alltid avgränsa till finansiella frågor (?).

Jag skulle se det på ett lite annorlunda sätt.
Mycket möjligt att Juridik per se tillämpas betydligt mer i vardagssammanhang osv.
Men i yrkeslivet, är nog juristprogrammet mindre "brett" än vad en civilekonomexamen är.
Samtidigt kan man väl härleda detta till vad som för utbildningen är relevant eller ej, Ekonomiansvarig,CFO,Controller,Key Account manager,Revisor,Redovisningskonsult,Banktjänsteman ,(VD) osv osv. samt ganska många andra FEK relaterade arbeten är ju jobb främst marknadsförda för ekonomer, där juristerna blir brända.
Alla företag etc. behöver ju administrativ personal inom ekonomi.

Alltså samtidigt utexamineras nog ekonomer i större mängd än jurister, men kort och gott tror jag nog allt att ekonomer i arbetslivet har fler tjänster att tillgodogöra sig.

Jurister har ju också många områden inom juridiken att fördjupa sig i, som ekonomer gör med finans redovisning etc. Men då är man ju ändå jurist, vad som utmålats här i tråden vad jag sett är att man jobbar på byrå, som bolagsjurist, "rättsväsendet-åklagarbanan" eller på en tråkig statlig institution.

Men en jur.kand är ju alltid en jur.kand och även jag skulle nog värdera den teoretiskt högre än en Civ.Ek. Nu får ni slå mig på fingrarna stolta jur.studs