Äntligen hemma!
För ett par veckor seda så smög sig tanken på att testa en kolstålskniv på mig! Ja, eller smög och smög... Tanken överföll mig mer likt en LSDpåverkad och utsvulten tiger.
Jag gjorde ett par vaga försök att ruska av mig tanken, men dom som känner mig skulle ha förstått vart det barkade hän från början.
Så till slut så insåg jag ju det lönlösa i att försöka glömma tanken på att testa en kolstålare.
Så, jag började snoka igenom lite svenska knivsidor. Jag tänkte att det kan inte vara så svårt att hitta en skapligt billig kolstålskniv att bara testa.
Ni som intresserat er för detta stål tidigare kanske redan visste det jag fick lära mig. Svenska butiker som säljer kockknivar anser inte att det finns någon marknad för kolstål.
Visserligen hittade jag någon Sabatier, men den intresserade mig inte alls.
Då var det bara att ge sig ut på JCK och liknande sidor och börja leta.
Det gav mig några nya insikter.
1. Jag har inte tillräckligt många internetbutiker sparade som favoriter.
2. Jäklar vad dyrt det är med Kolstål. Det hade jag aldrig trott. Jag trodde absolut att dom höglegerade rosttröga stålen var dyrare .
3. Attans vad lite jag vet om kolstål.
Men till slut så hade jag ändå identifierat en Fujuiwara i SK-4 stål på JCK. Den såg bra ut och kändes skapligt överkomlig i pris för att vara en testkniv.
Återstod då bara att klampa in här på favoritforumet och fråga publiken vad dom tyckte om den.
Minns jag inte helt fel så var Rob snabb att svara med lite alternativ såsom dels en Misono i Swedish Steel och ett riktigt billigt alternativ ifrån chefsknifetogo. En 210 mm Tojiro i Shirogamistål.
Paul tyckte att jag skulle leta efter något annat än Fujiwaran då dess stål mest användes till hammare och släggor och kunde inehålla lite orenheter.
Då slog jag snabbt Fujiwaran ur tanken. I min hjärna så är orenheter = svårt att få en perfekt skärpa.
Och så kan man ju inte ha det när man skall testa en kolstålskniv för att se om det går att få kanonskärpa på en sådan.
Floridasunshine tyckte att jag skulle satsa på en Misono. Han var väldigt nöjd med sin.
Ytterligare lite aggresivt letande på bl.a Youtube och Google vidtog och jag ställde ytterligare en fråga om tex en Masamoto CT i 255 mm kunde vara något, eller om jag skulle välja Misonon.
Jag hade dessutom lyckats snoka fram att det skulle vara Sandvikstål i Misonon. Bara det var ju ett argument för att köpa den.
Rob kunde inte säga vilken han egentligen tyckte var bäst av dessa, men föreslog ändå Masamoton då han tyckte mycket om den han hade haft. Visserligan var det annat stål i den, men Masamotos produkter var bra tyckte han!
Att bestämma sig är ju aldrig lätt, så det blev många timmar framför datorn. Sent en kväll när tröttheten försvagat mitt omdöme så var jag verkligen inne på att lägga nästan 400 dollar på en kniv. Jag tror det var en Masamoto, men jag minns inte riktigt.
Tack och lov så lade min uppkoppling av då så jag gav upp och hoppade i säng för lite sömn.
Dagen efter så lyckades jag övertyga mig själv om att 400 dollar nog var lite väl mycket bara för att testa om Kolstål var något för mig.
Insåg till slut att Tojiros Shirogamikniv som Rob föreslagit tidigare faktiskt såg jäkligt attraktiv ut. Dessutom hade den fått väldigt bra betyg av användare. Kanske jag tom kunde köpa mig både en Gyuto och en Nakiri då priset var helt rätt.
Sagt och gjort. Jag började fylla i beställningen. När jag var nästan klar så insåg jag plötsligt att fraktkostnaden nästan skulle bli lika dyr som en av knivarna. Det borde jag ju ha förstått då jag nyligen beställt skateboard delar till barnen från USA, och fått betala ohyggligt dyr frakt för lite småsaker. (paketet vägde 1 kg och frakten kostade 800 kr)
Jag blev mer än lovligt grinig och beslutade mig för att det skulle beställas från JCK istället. Frakten från Japan är ju rena extrapriset i jämförelse.
Efter mycket om och men så beställde jag till slut en Masamoto CT Gyuto 255 mm.
Nu vet jag ju inte vad det är för stål i den, jag resonerade så att "det man inte vet har man inte ont av"!
Beställningen knappades iväg på kvällen den 22/10 och sin vana trogen skickade dom iväg bekräftelsen på en gång!
Alla ni som beställt något vet ju hur långa dagarna kan kännas när man väntar på leverans.
Tur att helgen tog slut och vardagen och jobbet fick mig att tänka på lite annat ett par dagar.
Hmm, ja jag erkänner. Jag ägnade inte jobbet den omsorg jag brukar under måndagen och tisdagen.
På väg hem från jobbet på Tisdagen så stannade jag till och köpte mig en stor påse lök och ett gäng tomater. Jag räknade med att avin skulle ligga i brevlådan då jag kom hem, eller komma senast dagen efter. JCK brukar ju vara vindsnabba.
Tyvärr så var det enda som kommit ett mail ifrån Koki om att han alldeles nyss skickat iväg kniven.
Jag kan villigt erkänna att jag kände en stor besvikelse över detta.
Mest besviken var jag över att jag inte läst igenom det första bekräftelsemailet så noga.
Mellan alla artighetsfraser så hade dom klämt in en mening som jag vid närmare granskning insåg betydde att kniven inte fanns inne men skulle skickas så fort den kom in!
Ja ja! Men om allt skulle gå som vanligt så skulle jag förmodligen ha den till helgen som var. Då skulle jag ju ha gott om fritid på mig att testa den ordentligt.
Fredagen kom, och jag blev på grund av ett ledningsgruppsmöte kvar på jobbet alldeles för länge.
Men väl hemma vid min tomma brevlåda så önskade jag att mötet hade hållit på ännu längre!
Så jag var aningens tjurig under helgen kan jag säga.
Men värre skulle det bli.
På Måndagen så låg det ett brev från Posten i brevlådan. Det var tydligen så att tullen ville ha reda på lite mer om min kniv och dess värde! Faan! Inte så mycket besvikelse för pengarna, det kan jag leva med. Men för att leveransen skulle försenas mer.
Ändå hade jag bett JCK att sätta ett relativt högt värde på paketet.
Men, det var bara att bita i det sura, och maila iväg en kopia på mitt PayPal uttag.
Gårdagen ägnade jag mycket tid på att kolla mitt paket på postens hemsida. Kl 23.30 kom meddelande om att kniven släppts ur "häktet" och var på väg uppåt i Sverige!
Vis av erfarenheten så anade jag att en ev leverans skulle ske tidigt på morgonen idag och väntade till 07.30 innan jag gav upp och åkte till jobbet. Det är drygt 1,5 timme senare än jag brukar åka hemifrån.
Väl på jobbet så kollade jag postens hemsida igen runt 10.00 och höll på att ramla av stolen.
Där stod att dom försökt leverera kniven till mig 06.50 men misslyckats.
Och misslyckats måste dom verkligen ha gjort. Jag satt ju hemma och väntade då!
Hade någon kollat närmare på mig då så hade dom nog sett röken komma ur öronen på mig! Tur att jag fick sitta ensam på kontoret ett tag och lugna ner mig.
Insåg efter ett tag att det inte var någon ide att hetsa upp sig. Jag kunde ju ändå inte påverka det hela.
Senare på eftermiddagen så såg jag att jag kunde hämta paketet på mitt utlämningsställe. Så det blev att utnyttja flextiden lite till på eftermiddagen för att öka och dels köpa mer lök och hämta det efterlängtade paketet från Japan.
Vad fanns då i brevet/paketet?
Det visade sig vara en mycket fin kniv. Vad jag kan/kunde se få var F&F perfekt. Inte en enda sak att anmärka på! Masamota vet tydligen vad dom sysslar med.
Sen till det som jag anser vara det viktigaste! Skärpan!
Ja jag vet knappt vad jag ska säga. Jag har aldrig packat upp en kniv som ens varit i närheten av den här skärpan som Masamoton har.
Dra mig baklänges på en grusgång!
Den ger ordet rakbladsvass en helt ny innebörd!
Visst har jag knivar som idag är i princip lika vassa. Men då ligger det ganska mycket jobb från min sida bakom deras skärpa.
Om jag räknar med att det går att förbättra skärpan även på denna kniv så då törs jag inte ens tänka på hur vass den kan bli.
Hur gick det då att hacka lök?
Det gick fantastiskt bra! Det gick både fort och lätt att hacka upp mina 15 jättelökar och att skära upp dom 2 tomater jag hade kvar.
Och ja. Färgen på bladet blev sig inte riktigt lik efter tomaterna även om jag sköljde av bladet direkt efter!
Gör det mig något då?
Nä, inte ett dugg! Det känns helt rätt att få patina på bladet.
Jag drog några drag över Sharpmakerns vita stavar efter jag var klar med löken, och nu förstår jag lite mer vad alla,(läs Rob), som säger att Kolstål ger en annan känsla när man slipar.
Visserligen har jag nu bara ägt Masamoton i några timmar, och man ska väl inte dra för många slutsatser än.
Men just nu känner jag mig nyfrälst. Och planerna för ytterligare knivar har redan börjat smidas.
Jag måste ju ha en Gyuto till, men med japanskt handtag. Den kniven skall också ha ett opolerat blad där bara eggen är blank. Det "råa" utseendet kommer att klä min magnetlist alldeles utmärkt!
Och Tojiros billiga Shirogamiserie måste jag ju bara ha. Jag skall bara få tag på någon som åker till Usa och som kan ta knivarna i bagaget. Jag vill inte betala deras fraktpriser.
Just nu så förstår jag mycket väl Rob´s kärlek till kolstålsknivarna. Jag kanske har haft tur med det här exemplaret och dess skärpa, men det får vi se framöver.
Något som skall bli spännande längre fram, det är att få testa kniven på vattenstenarna.
Dock skall en 10000 sten införskaffas först. En bra kniv förtjänar det bästa!
Jag har inget foto på kniven än! Det får komma i helgen då det är lite bättre fotoljus ute! Ber om ursäkt för att jag inte levererar fotot i det här inlägget!
Jag hoppas att lyckokänslan kommer att hålla i sig. Men det får tiden utvisa!
Nu skall jag iväg och skaffa lite mer grönsaker. Masamoton skall få visa vad den går för!
// Krille
.
