Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
[quote=NeonFokus|96016061]
Den där Andreas är skarabo, känd pundare
[/
Oj
Farlig?
Den där Andreas är skarabo, känd pundare
[/
Oj
Farlig?
Barnet ifråga ska bo i en trygg miljö, utan konflikter eller drama. Med andra ord inte hos mamma, som dessutom är involverad med en känd pundare. Hon är skadlig för barnet och övriga i hennes omgivning.
Citat:
TomatKungen, du gör återigen samma sak. Du börjar med ett "om uppgifterna stämmer" och ett par meningar senare behandlar du dem som konstaterade fakta.
Om pappan på eget bevåg skulle kapa all kontakt mellan A och mamman på obestämd tid så ja, då skulle det vara ett problem. Domstolen har uttryckligen sagt att han ska medverka till att A behåller relationen med mamman och träffar henne regelbundet.
Men du glömmer bekvämt meningen precis före.
"Susanne har inte yrkat umgänge och ett reglerat umgänge bedöms inte vara till As bästa i nuläget."
Det finns alltså ingen dom som säger att mamman omedelbart efter polishämtningen ska ha varannan helg, två dagar i veckan eller ens ett första umgänge inom ett visst antal dagar.
Tvärtom visste tingsrätten att övergången skulle bli svår. Pappan berättade dessutom under huvudförhandlingen att hans tanke var att A initialt skulle bo hos honom ungefär en månad och därefter börja ha telefonkontakt med mamman. Skälet han angav var risken för fortsatt påverkan och nya problem med överlämningar.
Man kan diskutera om det är klokt. Men du kan inte en månad senare ta mammans Facebookuppgift om utebliven kontakt och omvandla den till att pappan nu bedriver "umgängessabotage". Vi vet inte ens vem som bestämt vad efter hämtningen, vilket stöd socialtjänsten ger eller hur planen ser ut.
Samma sak med skolan.
"Barnet går inte i skolan" upprepas nu som ett konstaterat faktum därför att mamman och personer runt henne skriver det på sociala medier. Vi har fortfarande inget underlag som visar omfattningen av eventuell frånvaro, orsaken eller vad skolan och socialtjänsten faktiskt gör.
Det är exakt så hela den här soppan på sociala medier fungerar. Någon skriver något. Nästa person skriver "om det stämmer". Tredje personen skriver "pappan bryter mot skolplikten". Och plötsligt har ett obekräftat påstående blivit etablerad sanning.
Sedan skriver du att den "enda" anledningen till att pappan fick vårdnaden var att han skulle ge A tillgång till båda föräldrarna.
Nej.
Det var centralt, men domen är betydligt bredare än så. Rätten konstaterade systematiskt umgängessabotage, trots mot tidigare domstolsbeslut, mammans bristande insikt i hur hennes eget agerande påverkat A, den fortsatta risken att pappan skulle uteslutas ur As liv och vissa riskuppgifter kring mammans hemmiljö. Samtidigt fann utredningen inga framkomna riskfaktorer kring pappan eller hans föräldraskap.
Det är den samlade bedömningen som ledde till vårdnadsbytet.
Sedan din teori om att mamman inte "manipulerat" A utan bara varit orolig och att A smittats av hennes känslor.
Det ena utesluter inte det andra.
Ingen behöver påstå att hon suttit vid köksbordet och instruerat honom ord för ord. Domstolen konstaterar att hon systematiskt motarbetat umgänge. Utredarna konstaterar att hon inte förmår eller inte vill trygga honom inför umgängen och att hon inte kan reglera sina egna känslor vid överlämningarna.
Vid överlämningsförsöket säger A dessutom till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där går tingsrätten ovanligt långt och skriver uttryckligen att det tydligt inte är A egna ord.
Så nej, vi behöver inte fantisera ihop någon hemlig hjärntvätt. Det dokumenterade räcker.
Och sedan kommer kanske det märkligaste.
När någon skriver att drevet uppmanat människor att hålla koll på pappan svarar du i princip att det är bra, då kan pappan passa på att visa drevet att han sköter sig.
Nej.
Pappan och ett sexårigt barn ska inte behöva leva sina liv som något jävla realityprogram för att övertyga en Facebookpöbel om att han är en lämplig förälder.
Det finns socialtjänst, skola, domstol och andra myndigheter för sådant.
Att privatpersoner uppmanas hålla koll på bostaden, barnets aktiviteter eller skolan är inte "kontroll av pappans lämplighet". Det är ytterligare ett sätt att dra in barnet i en offentlig konflikt som han redan fått alldeles för mycket av.
Och din teori att mamman kommer "lugna sig" bara hon får träffa A är möjligen dagens optimistiska humorinslag.
Hon hade A boende hos sig i nästan hela hans liv och drev ändå konflikten genom domstolar, verkställighetsmål, medlare, hundratusentals kronor i viten och till sist ut på Facebook.
Nu fortsätter drevet efter att hon förlorat vårdnaden.
Det är alltså inte särskilt självklart att lösningen på konfliktnivån är att först ge henne det hon kräver och hoppas att hon lugnar sig.
Det rimliga är väl snarare att A får landa efter den fullständigt absurda situation vuxenvärlden har försatt honom i, att socialtjänsten och pappan får ordna kontakten med mamman på ett sätt som faktiskt fungerar och att mamman under tiden gör något ganska revolutionerande.
Slutar kriga offentligt.
Det skulle åtminstone vara ett konkret sätt att börja sätta A före den egna konflikten.
Om pappan på eget bevåg skulle kapa all kontakt mellan A och mamman på obestämd tid så ja, då skulle det vara ett problem. Domstolen har uttryckligen sagt att han ska medverka till att A behåller relationen med mamman och träffar henne regelbundet.
Men du glömmer bekvämt meningen precis före.
"Susanne har inte yrkat umgänge och ett reglerat umgänge bedöms inte vara till As bästa i nuläget."
Det finns alltså ingen dom som säger att mamman omedelbart efter polishämtningen ska ha varannan helg, två dagar i veckan eller ens ett första umgänge inom ett visst antal dagar.
Tvärtom visste tingsrätten att övergången skulle bli svår. Pappan berättade dessutom under huvudförhandlingen att hans tanke var att A initialt skulle bo hos honom ungefär en månad och därefter börja ha telefonkontakt med mamman. Skälet han angav var risken för fortsatt påverkan och nya problem med överlämningar.
Man kan diskutera om det är klokt. Men du kan inte en månad senare ta mammans Facebookuppgift om utebliven kontakt och omvandla den till att pappan nu bedriver "umgängessabotage". Vi vet inte ens vem som bestämt vad efter hämtningen, vilket stöd socialtjänsten ger eller hur planen ser ut.
Samma sak med skolan.
"Barnet går inte i skolan" upprepas nu som ett konstaterat faktum därför att mamman och personer runt henne skriver det på sociala medier. Vi har fortfarande inget underlag som visar omfattningen av eventuell frånvaro, orsaken eller vad skolan och socialtjänsten faktiskt gör.
Det är exakt så hela den här soppan på sociala medier fungerar. Någon skriver något. Nästa person skriver "om det stämmer". Tredje personen skriver "pappan bryter mot skolplikten". Och plötsligt har ett obekräftat påstående blivit etablerad sanning.
Sedan skriver du att den "enda" anledningen till att pappan fick vårdnaden var att han skulle ge A tillgång till båda föräldrarna.
Nej.
Det var centralt, men domen är betydligt bredare än så. Rätten konstaterade systematiskt umgängessabotage, trots mot tidigare domstolsbeslut, mammans bristande insikt i hur hennes eget agerande påverkat A, den fortsatta risken att pappan skulle uteslutas ur As liv och vissa riskuppgifter kring mammans hemmiljö. Samtidigt fann utredningen inga framkomna riskfaktorer kring pappan eller hans föräldraskap.
Det är den samlade bedömningen som ledde till vårdnadsbytet.
Sedan din teori om att mamman inte "manipulerat" A utan bara varit orolig och att A smittats av hennes känslor.
Det ena utesluter inte det andra.
Ingen behöver påstå att hon suttit vid köksbordet och instruerat honom ord för ord. Domstolen konstaterar att hon systematiskt motarbetat umgänge. Utredarna konstaterar att hon inte förmår eller inte vill trygga honom inför umgängen och att hon inte kan reglera sina egna känslor vid överlämningarna.
Vid överlämningsförsöket säger A dessutom till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där går tingsrätten ovanligt långt och skriver uttryckligen att det tydligt inte är A egna ord.
Så nej, vi behöver inte fantisera ihop någon hemlig hjärntvätt. Det dokumenterade räcker.
Och sedan kommer kanske det märkligaste.
När någon skriver att drevet uppmanat människor att hålla koll på pappan svarar du i princip att det är bra, då kan pappan passa på att visa drevet att han sköter sig.
Nej.
Pappan och ett sexårigt barn ska inte behöva leva sina liv som något jävla realityprogram för att övertyga en Facebookpöbel om att han är en lämplig förälder.
Det finns socialtjänst, skola, domstol och andra myndigheter för sådant.
Att privatpersoner uppmanas hålla koll på bostaden, barnets aktiviteter eller skolan är inte "kontroll av pappans lämplighet". Det är ytterligare ett sätt att dra in barnet i en offentlig konflikt som han redan fått alldeles för mycket av.
Och din teori att mamman kommer "lugna sig" bara hon får träffa A är möjligen dagens optimistiska humorinslag.
Hon hade A boende hos sig i nästan hela hans liv och drev ändå konflikten genom domstolar, verkställighetsmål, medlare, hundratusentals kronor i viten och till sist ut på Facebook.
Nu fortsätter drevet efter att hon förlorat vårdnaden.
Det är alltså inte särskilt självklart att lösningen på konfliktnivån är att först ge henne det hon kräver och hoppas att hon lugnar sig.
Det rimliga är väl snarare att A får landa efter den fullständigt absurda situation vuxenvärlden har försatt honom i, att socialtjänsten och pappan får ordna kontakten med mamman på ett sätt som faktiskt fungerar och att mamman under tiden gör något ganska revolutionerande.
Slutar kriga offentligt.
Det skulle åtminstone vara ett konkret sätt att börja sätta A före den egna konflikten.
Jag resonerar kring konsekvenserna för pojken om de uppgifter CeciliaLind har fått, stämmer. Och det är tydligt att jag resonerar kring det. Trist att du som verkar rätt smart, ändå inte fattade det.
Mamman krigar mot vuxna. Men kan givetvis fortsatt vara lugn och fin vid umgänge med pojken. Det är ju inte honom hon har en konflikt med. Försök att särskilja detta.
Pojken behöver träffa sin mamma, även om hon är i "krig" med vuxna kring vårdnadsfrågan.
Även barn till en rättshaverist, kan ha det fint och bra med rättshaveristen och vara älskade av rättshaveristen. Och behöva träffa rättshaveristen, i synnerhet om det är barnets anknytningsperson!
Och hennes rättshaveristiska beteende skulle med stor sannolikhet lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan. Och hon vet att det dessutom finns en chans till gemensam vårdnad. Betänk detta en stund.
Metafor: om klimatutsläppen i princip upphörde och klimatet inte längre var hotat och framtiden såg ljus ut. Så skulle miljöaktivister lugna ner sig.
Svårt att få en rättshaverist eller miljöaktivist att "lugna ner sig" om det som vederbörande upprörs starkt över bara fortsätter.
Detta är liksom enkel psykologi. Betänk det en stund. Och Betänk att pojken behöver få träffa sin mamma även om hon är rättshaverist. Barnperspektiv är att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Oerhört viktigt att han får ha det med mamman som är hans anknytningsperson!
Citat:
Du förnekar att barnet är manipuleras, men i nästa mening ger du den exakta skolboksdefinitionen av föräldraalienation!
Låt oss plocka isär ditt inlägg punkt för punkt:
1. Du beskriver föräldraalienation och kallar det "något annat"
Du skriver att mamman har överfört sitt obehag på pojken så att han blivit motsträvig, men att han mått bra med pappan när mamman inte var där. Det är ju exakt så föräldraalienation och lojalitetskonflikt fungerar! Barnpsykologin slår fast att när barnet är i den alienerande förälderns närvaro (eller påverkan) tvingas barnet visa avståndstagande för att vara lojal. När barnet väl får vara i fred med den andra föräldern släpper spänningen och de har det jättebra. Du bevisar ju precis varför tingsrätten hade helt rätt i sin bedömning!
2. Hur kan vi vara säkra? För att experter har utrett detta i 5 år!
Du frågar hur man kan vara säker. Svaret är enkelt: för att barnpsykologer, socionomer, familjerätt och domstol har utrett relationen under fem års tid! De har observerat pappan och pojken tillsammans och samstämmigt slagit fast att pappan är trygg och lämplig, men att mamman aktivt överför sin fientlighet och övertygelse på barnet. Det är ingen gissning på nätet: det är ställt utom allt rimligt tvivel i domstolsakterna.
3. Motsägelsen i ditt eget resonemang om ingripandet
Du skriver att "vårdnaden skulle ha gått över till pappan betydligt tidigare". Ja! Det håller alla med om! Men hur tror du att överlämningen hade sett ut om den skedde för två år sedan? Mamman hade ju gömt barnet och vägrat då också!
När en förälder konsekvent vägrar följa lagakraftvunna domar, struntar i vitesbelopp på hundratusentals kronor och håller barnet som mänsklig sköld i hemmet – vad är då alternativet när alla mjuka vägar är uttömda? Att ge upp och låta mamman radera ut pappan helt?
Om folk vill demonstrera för att vårdnadstvister ska avgöras snabbare och att umgängessabotage ska stoppas i ett tidigare skede, absolut, gör det! Men att demonstrera till stöd för en mamma som under fem års tid stängt alla frivilliga dörrar och framtvungit en polisverkställighet är inte att stå på barnets sida. Det är att försvara det övergrepp som föräldraalienation faktiskt är.
Låt oss plocka isär ditt inlägg punkt för punkt:
1. Du beskriver föräldraalienation och kallar det "något annat"
Du skriver att mamman har överfört sitt obehag på pojken så att han blivit motsträvig, men att han mått bra med pappan när mamman inte var där. Det är ju exakt så föräldraalienation och lojalitetskonflikt fungerar! Barnpsykologin slår fast att när barnet är i den alienerande förälderns närvaro (eller påverkan) tvingas barnet visa avståndstagande för att vara lojal. När barnet väl får vara i fred med den andra föräldern släpper spänningen och de har det jättebra. Du bevisar ju precis varför tingsrätten hade helt rätt i sin bedömning!
2. Hur kan vi vara säkra? För att experter har utrett detta i 5 år!
Du frågar hur man kan vara säker. Svaret är enkelt: för att barnpsykologer, socionomer, familjerätt och domstol har utrett relationen under fem års tid! De har observerat pappan och pojken tillsammans och samstämmigt slagit fast att pappan är trygg och lämplig, men att mamman aktivt överför sin fientlighet och övertygelse på barnet. Det är ingen gissning på nätet: det är ställt utom allt rimligt tvivel i domstolsakterna.
3. Motsägelsen i ditt eget resonemang om ingripandet
Du skriver att "vårdnaden skulle ha gått över till pappan betydligt tidigare". Ja! Det håller alla med om! Men hur tror du att överlämningen hade sett ut om den skedde för två år sedan? Mamman hade ju gömt barnet och vägrat då också!
När en förälder konsekvent vägrar följa lagakraftvunna domar, struntar i vitesbelopp på hundratusentals kronor och håller barnet som mänsklig sköld i hemmet – vad är då alternativet när alla mjuka vägar är uttömda? Att ge upp och låta mamman radera ut pappan helt?
Om folk vill demonstrera för att vårdnadstvister ska avgöras snabbare och att umgängessabotage ska stoppas i ett tidigare skede, absolut, gör det! Men att demonstrera till stöd för en mamma som under fem års tid stängt alla frivilliga dörrar och framtvungit en polisverkställighet är inte att stå på barnets sida. Det är att försvara det övergrepp som föräldraalienation faktiskt är.
Manipulation är en medveten handling.
Det jag beskriver sker omedvetet.
Förstår du skillnaden?
Det är alltså stor sannolikhet att hon inte har gjort något medvetet (manipulerat) för att få pojken avigt inställd till sin pappa. Det hela har ytterst sannolikt skett helt omedvetet. Hon kände ett obehag av att pojken ska vara hos pappan, pojken läser av detta (så som små barn gör och små barn tar dessutom lätt efter sådant obehag). Mamman märkte pojkens obehag och fick "mer vatten på sin kvarn" att det inte är bra för pojken att träffa pappan. Och så är karusellen igång! Med rättshaveri, fast mamman ser det som att hon räddar pojken. Hon är rentav övertygad om att hon räddar pojken. Fast det hon bedriver är rättshaveri.
Pojken hade det trevligt med pappan när mamman inte var med. Vilket talar tydligt för att han inte har blivit manipulerad (medvetet påverkad). För hade han blivit det, så hade han ogillat pappan även om mamman inte var närvarande.
Blev det tydligare så? Simpel psykologi.
Pojken behöver ha regelbundet umgänge med mamman, även om hon är en rättshaverist. Med stor säkerhet lär hennes rättshaveristiska beteende lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan och det finns en chans längre fram för gemensam vårdnad.
Precis som en djurrättsaktivist som tror att kaniner plågas, men får reda på att kaninerna har det riktigt bra och får träffa kaninerna och se det med egna ögon, lugnar ner sig.
Betänk detta en stund. Och betänk att barnperspektivet är att pojken behöver båda sina föräldrar och snarast behöver få träffa mamman (sin anknytningsperson) regelbundet, även om hon är rättshaverist.
Citat:
Vi får innerligt hoppas att pojken får ha regelbundet umgänge med mamman och får gå till skolan!
Mamman är hans anknytningsperson. Och rätten dömde som de gjorde för att pojken skulle få ha umgänge med båda sina föräldrar. Och då behöver samtliga involverade hålla sig till det: att pojken har umgänge med båda sina föräldrar. Han behöver ju det också! Behöver både mamma och pappa.
Och han behöver gå i skolan, så han inte missar en massa kunskap och sociala möten med sina klasskamrater.
Citat:
Manipulation är en medveten handling.
Det jag beskriver sker omedvetet.
Förstår du skillnaden?
Det är alltså stor sannolikhet att hon inte har gjort något medvetet (manipulerat) för att få pojken avigt inställd till sin pappa. Det hela har ytterst sannolikt skett helt omedvetet. Hon kände ett obehag av att pojken ska vara hos pappan, pojken läser av detta (så som små barn gör och små barn tar dessutom lätt efter sådant obehag). Mamman märkte pojkens obehag och fick "mer vatten på sin kvarn" att det inte är bra för pojken att träffa pappan. Och så är karusellen igång! Med rättshaveri, fast mamman ser det som att hon räddar pojken. Hon är rentav övertygad om att hon räddar pojken. Fast det hon bedriver är rättshaveri.
Pojken hade det trevligt med pappan när mamman inte var med. Vilket talar tydligt för att han inte har blivit manipulerad (medvetet påverkad). För hade han blivit det, så hade han ogillat pappan även om mamman inte var närvarande.
Blev det tydligare så? Simpel psykologi.
Pojken behöver ha regelbundet umgänge med mamman, även om hon är en rättshaverist. Med stor säkerhet lär hennes rättshaveristiska beteende lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan och det finns en chans längre fram för gemensam vårdnad.
Precis som en djurrättsaktivist som tror att kaniner plågas, men får reda på att kaninerna har det riktigt bra och får träffa kaninerna och se det med egna ögon, lugnar ner sig.
Betänk detta en stund. Och betänk att barnperspektivet är att pojken behöver båda sina föräldrar och snarast behöver få träffa mamman (sin anknytningsperson) regelbundet, även om hon är rättshaverist.
Det jag beskriver sker omedvetet.
Förstår du skillnaden?
Det är alltså stor sannolikhet att hon inte har gjort något medvetet (manipulerat) för att få pojken avigt inställd till sin pappa. Det hela har ytterst sannolikt skett helt omedvetet. Hon kände ett obehag av att pojken ska vara hos pappan, pojken läser av detta (så som små barn gör och små barn tar dessutom lätt efter sådant obehag). Mamman märkte pojkens obehag och fick "mer vatten på sin kvarn" att det inte är bra för pojken att träffa pappan. Och så är karusellen igång! Med rättshaveri, fast mamman ser det som att hon räddar pojken. Hon är rentav övertygad om att hon räddar pojken. Fast det hon bedriver är rättshaveri.
Pojken hade det trevligt med pappan när mamman inte var med. Vilket talar tydligt för att han inte har blivit manipulerad (medvetet påverkad). För hade han blivit det, så hade han ogillat pappan även om mamman inte var närvarande.
Blev det tydligare så? Simpel psykologi.
Pojken behöver ha regelbundet umgänge med mamman, även om hon är en rättshaverist. Med stor säkerhet lär hennes rättshaveristiska beteende lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan och det finns en chans längre fram för gemensam vårdnad.
Precis som en djurrättsaktivist som tror att kaniner plågas, men får reda på att kaninerna har det riktigt bra och får träffa kaninerna och se det med egna ögon, lugnar ner sig.
Betänk detta en stund. Och betänk att barnperspektivet är att pojken behöver båda sina föräldrar och snarast behöver få träffa mamman (sin anknytningsperson) regelbundet, även om hon är rättshaverist.
Det var ju en medveten handling att INTE förbereda pojken, uppmuntra etc som utredarna sa att mamman inte gjort.
Det är ju inte som att hon INTE var medveten om sitt agg mot pappan...
Var hon helt omedveten när all skit i hennes underlag skickades in till tingsrätten med?
Neh, hon är fullt medveten om vad hon gör.
Men visst hon kan vara så pass störd att hon tror hon gör något bra, men ... det är ju rätt illa det med.
Citat:
Jag resonerar kring konsekvenserna för pojken om de uppgifter CeciliaLind har fått, stämmer. Och det är tydligt att jag resonerar kring det. Trist att du som verkar rätt smart, ändå inte fattade det.
Mamman krigar mot vuxna. Men kan givetvis fortsatt vara lugn och fin vid umgänge med pojken. Det är ju inte honom hon har en konflikt med. Försök att särskilja detta.
Pojken behöver träffa sin mamma, även om hon är i "krig" med vuxna kring vårdnadsfrågan.
Även barn till en rättshaverist, kan ha det fint och bra med rättshaveristen och vara älskade av rättshaveristen. Och behöva träffa rättshaveristen, i synnerhet om det är barnets anknytningsperson!
Och hennes rättshaveristiska beteende skulle med stor sannolikhet lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan. Och hon vet att det dessutom finns en chans till gemensam vårdnad. Betänk detta en stund.
Metafor: om klimatutsläppen i princip upphörde och klimatet inte längre var hotat och framtiden såg ljus ut. Så skulle miljöaktivister lugna ner sig.
Svårt att få en rättshaverist eller miljöaktivist att "lugna ner sig" om det som vederbörande upprörs starkt över bara fortsätter.
Detta är liksom enkel psykologi. Betänk det en stund. Och Betänk att pojken behöver få träffa sin mamma även om hon är rättshaverist. Barnperspektiv är att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Oerhört viktigt att han får ha det med mamman som är hans anknytningsperson!
Mamman krigar mot vuxna. Men kan givetvis fortsatt vara lugn och fin vid umgänge med pojken. Det är ju inte honom hon har en konflikt med. Försök att särskilja detta.
Pojken behöver träffa sin mamma, även om hon är i "krig" med vuxna kring vårdnadsfrågan.
Även barn till en rättshaverist, kan ha det fint och bra med rättshaveristen och vara älskade av rättshaveristen. Och behöva träffa rättshaveristen, i synnerhet om det är barnets anknytningsperson!
Och hennes rättshaveristiska beteende skulle med stor sannolikhet lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan. Och hon vet att det dessutom finns en chans till gemensam vårdnad. Betänk detta en stund.
Metafor: om klimatutsläppen i princip upphörde och klimatet inte längre var hotat och framtiden såg ljus ut. Så skulle miljöaktivister lugna ner sig.
Svårt att få en rättshaverist eller miljöaktivist att "lugna ner sig" om det som vederbörande upprörs starkt över bara fortsätter.
Detta är liksom enkel psykologi. Betänk det en stund. Och Betänk att pojken behöver få träffa sin mamma även om hon är rättshaverist. Barnperspektiv är att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Oerhört viktigt att han får ha det med mamman som är hans anknytningsperson!
Du missar fortfarande den enklaste delen av domen.
Tingsrätten skriver två saker samtidigt:
"A ska upprätthålla relationen med mamman och träffa henne regelbundet."
Men också:
"Ett reglerat umgänge bedöms inte vara till As bästa i nuläget."
Du läser bara den första meningen och låtsas att den andra inte finns. Sedan kallar du det "umgängessabotage" när kontakten inte startar omedelbart.
Och nej, mammans konflikt är inte någon separat vuxenfråga som inte påverkat A. Hela domen handlar ju om motsatsen. Utredarna konstaterar att hon inte kunnat trygga honom inför umgängen och inte kunnat reglera sina egna känslor. Tingsrätten bedömer att han riskerar att fortsätta dras in i föräldrarnas konflikt.
Ditt "hon lugnar sig nog om hon får träffa honom" är dessutom ren gissning. Hon hade honom boende hos sig nästan hela hans liv och konflikten eskalerade ändå år efter år.
Så nej, problemet löses inte genom att låtsas att domstolen aldrig skrev "inte till As bästa i nuläget". Det är inte barnperspektiv utan selektiv läsning.
Citat:
Manipulation är en medveten handling.
Det jag beskriver sker omedvetet.
Förstår du skillnaden?
Det är alltså stor sannolikhet att hon inte har gjort något medvetet (manipulerat) för att få pojken avigt inställd till sin pappa. Det hela har ytterst sannolikt skett helt omedvetet. Hon kände ett obehag av att pojken ska vara hos pappan, pojken läser av detta (så som små barn gör och små barn tar dessutom lätt efter sådant obehag). Mamman märkte pojkens obehag och fick "mer vatten på sin kvarn" att det inte är bra för pojken att träffa pappan. Och så är karusellen igång! Med rättshaveri, fast mamman ser det som att hon räddar pojken. Hon är rentav övertygad om att hon räddar pojken. Fast det hon bedriver är rättshaveri.
Pojken hade det trevligt med pappan när mamman inte var med. Vilket talar tydligt för att han inte har blivit manipulerad (medvetet påverkad). För hade han blivit det, så hade han ogillat pappan även om mamman inte var närvarande.
Blev det tydligare så? Simpel psykologi.
Pojken behöver ha regelbundet umgänge med mamman, även om hon är en rättshaverist. Med stor säkerhet lär hennes rättshaveristiska beteende lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan och det finns en chans längre fram för gemensam vårdnad.
Precis som en djurrättsaktivist som tror att kaniner plågas, men får reda på att kaninerna har det riktigt bra och får träffa kaninerna och se det med egna ögon, lugnar ner sig.
Betänk detta en stund. Och betänk att barnperspektivet är att pojken behöver båda sina föräldrar och snarast behöver få träffa mamman (sin anknytningsperson) regelbundet, även om hon är rättshaverist.
Det jag beskriver sker omedvetet.
Förstår du skillnaden?
Det är alltså stor sannolikhet att hon inte har gjort något medvetet (manipulerat) för att få pojken avigt inställd till sin pappa. Det hela har ytterst sannolikt skett helt omedvetet. Hon kände ett obehag av att pojken ska vara hos pappan, pojken läser av detta (så som små barn gör och små barn tar dessutom lätt efter sådant obehag). Mamman märkte pojkens obehag och fick "mer vatten på sin kvarn" att det inte är bra för pojken att träffa pappan. Och så är karusellen igång! Med rättshaveri, fast mamman ser det som att hon räddar pojken. Hon är rentav övertygad om att hon räddar pojken. Fast det hon bedriver är rättshaveri.
Pojken hade det trevligt med pappan när mamman inte var med. Vilket talar tydligt för att han inte har blivit manipulerad (medvetet påverkad). För hade han blivit det, så hade han ogillat pappan även om mamman inte var närvarande.
Blev det tydligare så? Simpel psykologi.
Pojken behöver ha regelbundet umgänge med mamman, även om hon är en rättshaverist. Med stor säkerhet lär hennes rättshaveristiska beteende lugna ner sig om pojken får träffa henne regelbundet och hon märker att pojken har det bra hos pappan och det finns en chans längre fram för gemensam vårdnad.
Precis som en djurrättsaktivist som tror att kaniner plågas, men får reda på att kaninerna har det riktigt bra och får träffa kaninerna och se det med egna ögon, lugnar ner sig.
Betänk detta en stund. Och betänk att barnperspektivet är att pojken behöver båda sina föräldrar och snarast behöver få träffa mamman (sin anknytningsperson) regelbundet, även om hon är rättshaverist.
Din teoretiska uppdelning mellan "medveten" och "omedveten" påverkan ändrar ingenting i sak. För barnet som far illa och för rättsstaten som ska skydda det är konsekvensen av föräldraalienation exakt densamma, oavsett vad mamman känner i sitt inre.
Låt oss plocka isär varför din "simpla psykologi" kraschar mot verkligheten:
1. Omedveten skada är fortfarande skada
Om en förälder av egen ångest eller vanföreställningar överför sin fientlighet till barnet så att barnet far illa, blir det inte "bättre" bara för att föräldern tror att hon "räddar" barnet. En förälder som i sin egen övertygelse skadar sitt barns relation till den andra trygga föräldern utövar fortfarande ett psykologiskt övergrepp. Att du kallar det "omedvetet" ändrar inte det faktum att barnet måste räddas ur situationen.
2. Du har helt fel om hur lojalitetskonflikter och alienation fungerar
Du påstår att om ett barn vore manipulerat skulle det hatat pappan även när mamman inte är närvarande. Det stämmer helt enkelt inte med forskningen eller utredningarna i målet. Det är skolboksexemplet på föräldraalienation att barnet reagerar med panik och avståndstagande i den alienerande förälderns närvaro för att visa lojalitet, men slappnar av och har det jättebra så fort det får vara i fred med den andra föräldern utan mammans kontroll.
3. Jämförelsen med kaniner och djurrättsaktivister är helt orimlig
Att jämföra en femårig, gravt infekterad vårdnadstvist med en djurrättsaktivist som "lugnar ner sig när hon får se kaninerna" visar en total obekantskap med fallet. Mamman har haft fem år på sig! Hon har erbjudits medling, samarbetssamtal, umgängesstöd och sett med egna ögon att pojken mår bra med pappan. Hon blev inte "lugn": hon trappade upp, bröt mot domstolsbeslut, struntade i hundratusentals kronor i vite och tog till sist till fysiskt motstånd.
4. "Hon lugnar ner sig om hon får regelbundet umgänge" Det har prövats i fem år!
Det du föreslår som din "nya lösning" är ju exakt vad domstolen och myndigheterna försökte med under ett halvt decennium! Resultatet blev att hon använde varje umgängestillfälle till att sabotera, manipulera och försvåra. Att i detta läge ge henne fortsatt regelbundet tillträde innan barnet hunnit landa och känna trygghet hos pappan vore att kasta in pojken i samma destruktiva karusell igen.
Slutsats:
Barnperspektivet handlar inte om att trösta en förälder med vanföreställningar. Barnperspektivet handlar om att ge pojken ro, trygghet och en chans att bygga upp sitt liv med sin pappa utan att konstant utsättas för mammans destruktiva påverkan. Att mamman är övertygad om sin egen förträfflighet gör henne inte mindre skadlig för barnet.
Bor denna familj verkligen i götene hittar inte någon med dem adresserna
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera