Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Det var ju en medveten handling att INTE förbereda pojken, uppmuntra etc som utredarna sa att mamman inte gjort.
Det är ju inte som att hon INTE var medveten om sitt agg mot pappan...

Var hon helt omedveten när all skit i hennes underlag skickades in till tingsrätten med?
Neh, hon är fullt medveten om vad hon gör.


Men visst hon kan vara så pass störd att hon tror hon gör något bra, men ... det är ju rätt illa det med.

Du missar fortfarande den enklaste delen av domen.

Tingsrätten skriver två saker samtidigt:

"A ska upprätthålla relationen med mamman och träffa henne regelbundet."

Men också:

"Ett reglerat umgänge bedöms inte vara till As bästa i nuläget."

Du läser bara den första meningen och låtsas att den andra inte finns. Sedan kallar du det "umgängessabotage" när kontakten inte startar omedelbart.

Och nej, mammans konflikt är inte någon separat vuxenfråga som inte påverkat A. Hela domen handlar ju om motsatsen. Utredarna konstaterar att hon inte kunnat trygga honom inför umgängen och inte kunnat reglera sina egna känslor. Tingsrätten bedömer att han riskerar att fortsätta dras in i föräldrarnas konflikt.

Ditt "hon lugnar sig nog om hon får träffa honom" är dessutom ren gissning. Hon hade honom boende hos sig nästan hela hans liv och konflikten eskalerade ändå år efter år.

Så nej, problemet löses inte genom att låtsas att domstolen aldrig skrev "inte till As bästa i nuläget". Det är inte barnperspektiv utan selektiv läsning.

Barnets bästa att barnen ska bo med honom enligt "barnen i skaraborg". Alltså vad är detta för grupp?

De verkar ju helkoko. Barnets bästa i fokus? Well... inte direkt.

Hur kan så många som tusentals gå med i denna grupp och dreva mot den stackars pojkens pappa med allt som ligger på bordet?

Och vad säger Tomatkungen? Står han fast vid sin linje om barnets rätt till båda sina föräldrar?

Ja, det är pojkens bästa att ha god tillgång till båda sina föräldrar. Dvs.: pappan och mamman. Mamman som är han anknytningsperson dessutom.

Vad har pojkens bonuspappa med saken att göra? Enligt rykten i tråden bor han inte längre med pojkens mamma. Och oavsett vilket så är det ju inte bonuspappan jag förordar att pojken ska ha umgänge med! Eller du kanske tänker att mamman och bonuspappan sitter ihopklistrade?

Lär dig att skilja på mamman och bonuspappan.

Din teoretiska uppdelning mellan "medveten" och "omedveten" påverkan ändrar ingenting i sak. För barnet som far illa och för rättsstaten som ska skydda det är konsekvensen av föräldraalienation exakt densamma, oavsett vad mamman känner i sitt inre.

Låt oss plocka isär varför din "simpla psykologi" kraschar mot verkligheten:

1. Omedveten skada är fortfarande skada
Om en förälder av egen ångest eller vanföreställningar överför sin fientlighet till barnet så att barnet far illa, blir det inte "bättre" bara för att föräldern tror att hon "räddar" barnet. En förälder som i sin egen övertygelse skadar sitt barns relation till den andra trygga föräldern utövar fortfarande ett psykologiskt övergrepp. Att du kallar det "omedvetet" ändrar inte det faktum att barnet måste räddas ur situationen.

2. Du har helt fel om hur lojalitetskonflikter och alienation fungerar
Du påstår att om ett barn vore manipulerat skulle det hatat pappan även när mamman inte är närvarande. Det stämmer helt enkelt inte med forskningen eller utredningarna i målet. Det är skolboksexemplet på föräldraalienation att barnet reagerar med panik och avståndstagande i den alienerande förälderns närvaro för att visa lojalitet, men slappnar av och har det jättebra så fort det får vara i fred med den andra föräldern utan mammans kontroll.

3. Jämförelsen med kaniner och djurrättsaktivister är helt orimlig
Att jämföra en femårig, gravt infekterad vårdnadstvist med en djurrättsaktivist som "lugnar ner sig när hon får se kaninerna" visar en total obekantskap med fallet. Mamman har haft fem år på sig! Hon har erbjudits medling, samarbetssamtal, umgängesstöd och sett med egna ögon att pojken mår bra med pappan. Hon blev inte "lugn": hon trappade upp, bröt mot domstolsbeslut, struntade i hundratusentals kronor i vite och tog till sist till fysiskt motstånd.

4. "Hon lugnar ner sig om hon får regelbundet umgänge" Det har prövats i fem år!
Det du föreslår som din "nya lösning" är ju exakt vad domstolen och myndigheterna försökte med under ett halvt decennium! Resultatet blev att hon använde varje umgängestillfälle till att sabotera, manipulera och försvåra. Att i detta läge ge henne fortsatt regelbundet tillträde innan barnet hunnit landa och känna trygghet hos pappan vore att kasta in pojken i samma destruktiva karusell igen.

Slutsats:
Barnperspektivet handlar inte om att trösta en förälder med vanföreställningar. Barnperspektivet handlar om att ge pojken ro, trygghet och en chans att bygga upp sitt liv med sin pappa utan att konstant utsättas för mammans destruktiva påverkan. Att mamman är övertygad om sin egen förträfflighet gör henne inte mindre skadlig för barnet.

Hur har du tänkt att ditt teoretiska drömscenario ska fungera i verkligheten så som den här mamman beter sig? Hon är ju helt rabiat! Hon har spårat ur fullständigt på sociala medier och mobiliserat tusentals arga följare som sitter och hetsar, övertygade om att hon utsatts för ett "rättsövergrepp".

Det går helt enkelt inte att ordna tillgång till båda föräldrarna just nu. Inte förrän mamman kommer till insikt, slutar med sina uthängningar och börjar samarbeta med pappan men framför allt lägger ner sin egen konflikt och börjar sätta barnets bästa främst.

Släpp dina teoretiska fantasier nu. Man kan inte ha ett fungerande umgänge när den ena föräldern aktivt bedriver ett destruktivt korståg på nätet och vägrar acceptera verkligheten.

Får mamman nu se att pojken mår bra och har det bra hos pappan, när pojken har bott helt hos pappan ett tag. Så är det Självklart att hennes oro kommer dö ut successivt.

Ett tankeexperimentet:

Du får inte träffa ditt 5 åriga barn. Och ditt 5 åriga barn är hos en person du är genuint och allvarligt orolig ska skada ditt barn på något sätt. Hur hade du agerat?
1. Varit lugn och cool och tänkt "ingen fara, tids nog får jag träffa mitt barn"?
2. Kämpat med alla medel du har, för ditt barn. Även om metoderna stundtals hade varit rättshaveristiska?

Du behöver inte svara. Jag vill mest få dig att börja tänka. Sätta dig in i mammans perspektiv. Så att du kanske förstår att hennes oro faktiskt hade lugnat ner sig successivt om hon fick se att pojken mår bra och har det bra hos pappan.

Och hur som helst så har barnet rätt till båda sina föräldrar!

Men kära du. Det är stor skillnad på att:
1. manipulera.
2. Och på att vara orolig, men försöka spela cool men ändå smitta små barn med sin oro.

Och du skrev att hon har manipulerat pojken, utan att du har några som helst bevis för ditt påstående. Det är ren smutskastning och i värsta fall förtal. Något du ogillar att hon har bedrivit mot pappan, gör du gladeligen själv mot henne. Höj din nivå!

Får mamman nu se att pojken mår bra och har det bra hos pappan, när pojken har bott helt hos pappan ett tag. Så är det Självklart att hennes oro kommer dö ut successivt.

Ett tankeexperimentet:

Du får inte träffa ditt 5 åriga barn. Och ditt 5 åriga barn är hos en person du är genuint och allvarligt orolig ska skada ditt barn på något sätt. Hur hade du agerat?
1. Varit lugn och cool och tänkt "ingen fara, tids nog får jag träffa mitt barn"?
2. Kämpat med alla medel du har, för ditt barn. Även om metoderna stundtals hade varit rättshaveristiska?

Du behöver inte svara. Jag vill mest få dig att börja tänka. Sätta dig in i mammans perspektiv. Så att du kanske förstår att hennes oro faktiskt hade lugnat ner sig successivt om hon fick se att pojken mår bra och har det bra hos pappan.

Och hur som helst så har barnet rätt till båda sina föräldrar!

Vad vet du om det? Hon kan ju ha förberett pojken med ord och försökt verka positiv. Och trott att hon spelade den rollen bra. Men pojken märker nyanser hos henne att hon är orolig. Och smittas av denna oro.

Precis som med fobi. En förälder som är extremt hundrädd kan ju försöka spela cool för att inte göra sina barn rädda för hundar. Och tror att spelet är lyckat. Men små barn märker ändå att föräldern är spänd. Och kommer då själva riskera att bli rädda för just hundar. Iaf. När den hundrädda föräldern är närvarande.

Om mamman på allvar tror att pappan ska förgripa sig sexuellt på pojken eller misshandla honom. Så är det liksom inte konstigt att hon är extremt orolig vid pojkens umgänge med pappan. Och pojken kommer läsa av hennes oro, hur bra hon än spelar cool.

Får hon nu se att pojken har det bra hos pappa och att pojken mår bra. Kommer hennes oro successivt avta. Likaså hennes rättshaveristiska beteende.

Men får hon inte träffa pojken. Inte se att han har det bra. Inte se att han mår bra. Så kommer hon givetvis inte lugna ner sig. Handen på hjärtat: hade du lugnat ner dig om du har ditt 5 åriga barn hos en person som du tror kan skada ditt barn och du inte får träffa ditt barn? Eller hade du blivit en rabiat rättshaveristist? Du behöver inte svara. Jag vill mer få dig att tänka till.

Mamman vet kanske saker som inte har kommit fram i domar etc. Saker som göder hennes oro. Klura på det också.

Och jag håller inte på mamman I detta. Jag håller på pojken. Och hans rätt till båda sina föräldrar. Om uppgifterna stämmer att han nu inte får träffa sin mamma, så är det väldigt illa. Pojken har varit utsatt för tillräckligt med umgängessabotage redan, alla de år han inte fick ha kontakt ordentligt med sin pappa. Det räcker nu. Nu har pappan vårdnaden och borde verkligen se till att ge pojken tillgång till båda sina föräldrar, det är ju det som är hela syftet med att pappan fick ensam vårdnad... dags att han verkställer sitt uppdrag och ger pojken god tillgång till båda sina föräldrar. Om han inte redan har gjort detta, då är det ju bara att fortsätta! Pojken behöver sin mamma som är hans anknytningsperson, dessutom.

Hon vet det inte är någon risk med pappan, hon sa det i tingsrätten.

Och professionella utredare som har angett att mamman inte förberett pojken, uppmuntrat etc.
Så där har vi inget att diskutera om den saken.

"Om mamman på allvar tror att pappan ska förgripa sig sexuellt på pojken eller misshandla honom. "
Så är hon psykiskt störd. Är det verkligen vettigt?

Det är till pojkens bästa att mamman lär sig hantera detta bättre, och nej - det är inte ett umgänge som ska trygga henne. Hon har haft FEM ÅR PÅ SIG REDAN!

Du förstår alltså inte skillnaden på när mamman hade pojken boende hos sig och pojken skulle ha umgänge med pappan

och på att pappan har pojken boende hos sig och det är mamman som har umgänge med pojken?

De där fem åren var inte lugnande för henne. De spädde ju uppenbarligen bara på mammans oro. När hon märkte så tydligt att pojken inte ville träffa pappan.

Men nu är läget helt annorlunda. Nu bor pojken hos sin pappa och har gjort så ett tag. Om mamman nu får träffa pojken, ser att han mår bra och har det bra med pappan, så kommer givetvis hennes oro sjunka bort successivt.

Allt framkommer inte i domar. Mamman kan veta saker, som gör henne orolig att ha pojken hos pappan.

Oavsett vilket, så har pojken rätt till båda sina föräldrar. och mamman är hans anknytningsperson. Att beröva pojken umgänge med mamman är riktigt riktigt illa. Precis som det förut var riktigt riktigt illa at beröva honom umgänge med pappan. Så trist att ditt hat mot mamman gör det så svårt för dig att förstå detta. Hon må vara en rättshaverist. Men för pojken är hon hans älskade mamma och anknytningsperson, som han med största sannolikhet saknar massivt, i synnerhet om kvällen när han ska sova...

Pappan kan inte ersätta mammans betydelse för pojken.
Och mamman kan inte ersätta pappans betydelse för pojken.
Försök begripa detta.

Snömos.

" Mamman kan veta saker, som gör henne orolig att ha pojken hos pappan."
Jaha... saker som hon inte berättat om för att det skulle...?!?!

" så kommer givetvis hennes oro sjunka bort successivt"
Du tar för givet att det är en sund oro som kan minskas på eget bevåg.

"De där fem åren var inte lugnande för henne."
Nehe, hon kanske borde söka hjälp. Socialtjänsten skulle jag gissa kommer jaga på henne snart.

Mammans betydelse för pojken är negativ.
Försök begripa detta.