Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Att hämta barnet i hemlighet på förskolan har ju inte prövats.

Man sliter inte ut ett barn mot barnets vilja. Det gör man bara inte. hade föräldrar gjort så mot sitt barn, så hade föräldrar (med alla rätt) åkt dit för barnmisshandel. Tänk till lite.

Det är absolut inte ok med umgängessabotage.

Men det är absolut inte ok att bete sig som om barnet vore en "pryl" som man hämtar tillbaka med tvång, hur mycket än "prylen" stretar emot och inte vill. Man hade som sagt var kunnat sköta det där hämtandet lugnare och finare utan mamman närvarande. Tex. på förskolan.

I denna ordning:
1. Först informera mamman, muntligt och skriftligt, om att hon ska komma med barnet till en viss plats en vis dag och tid. För överlämning till pappan. Som ju faktiskt är den förälder som vill tillgodose barnets behov av båda sina föräldrar. Detta skulle också klart och tydligt framkomma till henne: att barnet kommer få ha umgängesrätt med henne. Men pappan ha vårdnaden och vara boendeförälder, utifrån att han vill ge barnet båda sina föräldrar. Hade hon inte kommit med pojken på utsatt tid och datum. Så hade man tagit till plan B.

2. Plan B. Utan moderns vetskap hämtar pappan och socialsekreterare barnet på förskolan en bra stund innan hämtningstid. Pojken får information om att han ska få komma till pappa och att han kommer få träffa amma och sina syskon vid senare tillfälle. Att mamman är ok och älskar honom och vill träffa honom, men nu är det bestämt att han ska vara hos pappa. Pappa kommer sedan ge honom stöd och tröst när han saknar mamma och syskon. När pojken är hos pappa, informeras mamman om vad som gäller och att pojken kommer få umgänge med henne när kontakt med pappan är etablerad. När pappa och pojken har etablerat kontakt. Så kan pojken börja ha umgänge med sin mamma (han har rätt till sin mamma), övervakat sådant inledningsvis så hon inte börjar baktala pappan inför pojken.

3. Plan C. Om pojken inledningsvis vägrar att komma till sin pappa, så får socialsekreterare placera pojken på familjehem under en övergångsfas, där han får stöttning och uppmuntran att börja vara hos pappa samt hjälp av barnpsykolog att knyta upp de knutar han har gällande sin pappa (som tex. lojalitetskonflikt eller vad det kan vara). Så att han ska vilja vara hos sin pappa.

Jag tycker det är mycket illa när ett barn behandlas som denna lilla killen har behandlats. Det hade funnits bättre sätt att lösa det hela på! Som inte har givit honom ett livslångt trauma. Gäller väl att ha lite fantasi!

Hur kan så många vara så oerhört säkra på sin sak utan att ens ha ögnat igenom domstolsdokumenten? Bilden som målas upp att pappan automatiskt är ”ond” och mamman ”god” är helt utan förankring i verkligheten.

Vad är detta för billig populism? Var finns de juridiska bevisen för alla svepande anklagelser mot pappan? Det finns ingenting i domarna eller utredningarna som tyder på att pappan någonsin varit dum mot eller utgjort en risk för sitt barn.

Tvärtom har utredare, psykologer och umgängesstödjare återkommande intygat att pappan har god föräldraförmåga och att sonen är trygg med honom. Det som däremot framgår det tydligt svart på vitt i dom efter dom att mamman på ett systematiskt sätt har ägnat sig åt umgängessabotage och vägrat följa lagakraftvunna beslut.

Att folk väljer att blunda för faktiska domstolsbevis till förmån för magkänsla och sociala medier-drama är helt obegripligt.

Vad fan är detta för stolle som är helt säker på sin sak?

https://www.facebook.com/reel/1365525279100929

För att i dagens samhälle är män alltid dom som är roten till all ondska och kvinnor föds felfria.

Jag tyckte faktiskt det här fallet var så pass intressant att jag gick vidare och kollade inte bara domarna utan även mammans Facebook, Barnen i Skaraborg, Instagram och vad som sprids vidare i andra sociala medier.

Videon är naturligtvis fruktansvärd att se. Ett skrikande femårigt barn som bärs iväg av polis träffar folk rakt i magen. Det är väl ungefär den perfekta sociala medievideon om man vill få människor att reagera först och tänka sedan.

Och det är också ungefär vad som verkar ha hänt.

Klippet har spridits från konto till konto, Facebook, Instagram, X och vidare in i kommentarsfält hos större profiler. Folk skriver om "den våldsamma pappan", "tvångsumgänge", övergrepp från myndigheter och barn som skickas till farliga män. Många verkar samtidigt inte ha läst en enda dom i målet. De har sett några sekunder film och möjligen läst mammans eller Barnen i Skaraborgs beskrivning. Sedan är saken tydligen färdigutredd.

Jag gjorde tvärtom. Jag började läsa domarna.

Och då blir historien rätt annorlunda.

Redan 2021 ville mamman att pappan i princip inte skulle ha något umgänge alls med barnet förrän han var tre eller fyra år. Pappans OCD blev det stora argumentet. I hennes offentliga berättelse har hans tvångstankar senare blivit "sexuella fantasier" om barn. Det låter naturligtvis betydligt smaskigare på Facebook. Problemet är att den medicinska utredningen och domstolen inte kom fram till att han hade något sexuellt intresse för barnet eller utgjorde någon sådan risk.

Domstolen varnade redan 2022 för en överhängande risk att pappan skulle uteslutas ur barnets liv.

Sedan följer år efter år av havererade umgängen pga mamman.

Beslutade umgängen blir inte av. Barnet är hemma från förskolan när pappan ska hämta. Överlämningar misslyckas. Umgängesstöd prövas. Medlare prövas. Olika överlämningsplatser prövas. Verkställighet prövas.

Sedan börjar vitena.

40 000 kronor.

105 000 kronor.

210 000 kronor.

355 000 kronor utdömt av tingsrätten sammanlagt, även om det sista beslutet är överklagat.

Och det hjälper ändå inte.

Det här är alltså inte en domare som plötsligt bestämmer sig för att "nu skickar vi polisen och sliter barnet från mamma".

Det är slutstationen efter fem års processande.

Det som är mest intressant när man sedan läser mammans Facebook är hur berättelsen hela tiden flyttar sig.

Först är problemet pappans OCD.

Sedan är han farlig.

Sedan saknar barnet anknytning till honom.

Sedan säger barnet att han inte vill träffa honom.

Sedan blir själva försöken att återupprätta den relation som aldrig fått utvecklas normalt bevis för att barnet utsätts för "tvång".

Det blir en ganska fiffig cirkel.

Håller man först ett litet barn borta från den andra föräldern tillräckligt länge så uppstår naturligtvis en svagare anknytning. Sedan kan den svaga anknytningen användas som argument för att barnet även fortsättningsvis ska hållas borta.

Och när barnet efter flera års konflikt till slut protesterar mot överlämningen kan protesten användas som bevis för att man hade rätt från början.

Det är i princip den cirkeln tingsrätten till slut bryter.

Rätten konstaterar att det inte framkommit några riskfaktorer kring pappan eller hans liv som gör honom olämplig. När barnet faktiskt kommit förbi överlämningssituationen och varit tillsammans med honom har umgänget kunnat fungera bra.

Problemen har framför allt legat kring överlämningarna och konflikten runt dem.

Sedan kommer polishämtningen och då händer något närmast skolboksmässigt i sociala medier.

Historien börjar om.

Allt före videon försvinner.

Nu finns bara ett skrikande barn, några poliser och en desperat mamma.

Barnen i Skaraborg skriver dessutom att barnet förs till sin "våldsutövande pappa". Citationstecken runt pappa också, för säkerhets skull.

Fast var finns domstolsstödet för att han är en "våldsutövande pappa"?

Jag hittar det inte.

Tvärtom hittar jag domstolar och utredningar som efter flera års material inte finner några sådana riskfaktorer kring honom.

Samtidigt finns det faktiskt uppgifter om våld i mammans eget hem där barnet berättat att hennes dåvarande sambo skrikit och dragit mamman i håret och där även hennes äldre dotter berättat om våld.

Den detaljen verkar inte riktigt ha fått samma virala genomslag. Konstigt det där....

Samma sak med alla nya uppgifter som nu ploppar upp.

Barnet får inte ha smartklocka.

Han får inte gå på toaletten själv.

Han "bevakas".

Han får inte gå i skolan.

Jaha. Var finns beläggen?

Någon skriver något på Facebook, någon annan återberättar det på Instagram och efter tre delningar heter det plötsligt "vi vet att".

Det är så ett drev fungerar.

Och det riktigt ironiska är att tingsrätten själv redan före polishämtningen reagerade på hur barnet dragits in i konflikten. Vid överlämningsförsöket i juli säger femåringen till sin pappa att han "tar barn från familjerna".

Tingsrätten skriver uttryckligen att detta inte är barnets egna ord.

Fundera lite på det.

Ett femårigt barn använder plötsligt ett vuxet resonemang om att pappan "tar barn från familjerna", samtidigt som vuxenvärlden runt mamman nu driver exakt samma berättelse i sociala medier.

Och då ska vi tydligen betrakta barnets varje uttalande som någon sorts oberoende vittnesmål från en neutral observatör.

Nej.

Barnets känslor är verkliga. Hans rädsla är verklig. Det är just därför hela historien är så tragisk.

Men frågan är hur fan han hamnade där.

Det är den frågan hundratals människor i kommentarsfälten verkar helt ointresserade av.

De ser filmen och bestämmer sig.

Pappan är farlig.

Mamman är offret.

Socialtjänsten är ond.

Polisen kidnappar barn.

Klart.

Fem års domar, verkställighetsärenden, vårdnadsutredningar, BBIC utredningar, medlare, umgängesstöd, vittnen, filmer, ljudinspelningar och hundratusentals kronor i viten kan tydligen inte konkurrera med 30 sekunder Instagram.

Det jag ser när jag läser hela materialet är snarare en mamma som under väldigt lång tid försökt få sin egen bild av pappan accepterad. När domstolarna efter upprepade prövningar inte accepterat den bilden har striden fortsatt ute i offentligheten.

Och där fungerar den betydligt bättre.

För på Facebook behöver man ingen bevisvärdering.

Man behöver en video.

Det sorgliga är att barnet nu inte bara har dragits in i föräldrarnas konflikt. Han har blivit själva innehållet i en offentlig kampanj där hans mest traumatiska ögonblick sprids från mobil till mobil för att mamman ska vinna till varje pris.

Blir det efterspel för mamman?

Man får anta orosanmälningar på hemmavarande barn/syskon som var med om detta traumatiska i 7,5 h.

Du sätter fingret på kärnan i hela problemet: om "barnet vill inte" ska få trumfa allt i fall där ett barn utsatts för kraftig föräldralienation, då har vi i praktiken avskaffat både föräldraansvaret och rättsstaten.


Ett barn på 5–6 år som lever under hård föräldralienation och lojalitetsstress kommer aldrig att säga "ja, vad kul, jag vill åka till pappa" inför sin mamma. Om polisen eller domstolen skulle avbryta varje gång ett alienerat barn stretar emot, skulle det ge grönt ljus för alla umgängessabotörer i landet.

Det skulle skicka signalen: Om du bara påverkar barnet tillräckligt mycket och gör tillräckligt hårt motstånd, så får du som du vill och raderar ut den andra föräldern helt. Det är en katastrofal ordning för barnsrätten. Polisen tog visst hänsyn till barnperspektivet

Polisen på plats var civilklädd. De kom inte i målade polisbilar eller uniformer för att skrämma barnet, utan försökte genomföra uppdraget så avdramatiserat som det bara var möjligt under rådande omständigheter.

Att överlämningen ändå drog ut på tiden och blev ett drama beror enbart på att mamman vägrade samarbeta, piskade upp stämningen och valde att filma förloppet istället för att lugna sitt eget barn. Förskolan var redan en stängd dörr

Tror du på allvar att myndigheterna inte tänkte på förskolan? Tingsrättens handlingar visar ju tydligt att när överlämningar bestämdes till förskolan, så hålls eller sjukanmäldes barnet hemma av mamman!

Polisen och socialtjänsten kan inte hämta ett barn på en förskola där barnet inte befinner sig.

Polisen åker inte ut för att de tycker att det är roligt att hämta barn. De åker ut som en sista juridisk nödbroms när en förälder under flera års tid har ignorerat domstolsbeslut, vägrat samarbete, struntat i medling och struntat i hundratusentals kronor i utdömda viten.

Det går inte att skylla traumat på polisen eller lagstiftningen. Polisen gjorde sitt jobb på det skonsammaste sätt som situationen tillät. Det trauma som barnet utsatts för har enbart en orsak och bärs av en person: den förälder som ställde sig över lagen och vägrade sätta sitt barn främst

Ok
Vad innebär det Orosanmälan ?