Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Det är absolut inte ok med umgängessabotage.
Men det är absolut inte ok att bete sig som om barnet vore en "pryl" som man hämtar tillbaka med tvång, hur mycket än "prylen" stretar emot och inte vill. Man hade som sagt var kunnat sköta det där hämtandet lugnare och finare utan mamman närvarande. Tex. på förskolan.
I denna ordning:
1. Först informera mamman, muntligt och skriftligt, om att hon ska komma med barnet till en viss plats en vis dag och tid. För överlämning till pappan. Som ju faktiskt är den förälder som vill tillgodose barnets behov av båda sina föräldrar. Detta skulle också klart och tydligt framkomma till henne: att barnet kommer få ha umgängesrätt med henne. Men pappan ha vårdnaden och vara boendeförälder, utifrån att han vill ge barnet båda sina föräldrar. Hade hon inte kommit med pojken på utsatt tid och datum. Så hade man tagit till plan B.
2. Plan B. Utan moderns vetskap hämtar pappan och socialsekreterare barnet på förskolan en bra stund innan hämtningstid. Pojken får information om att han ska få komma till pappa och att han kommer få träffa amma och sina syskon vid senare tillfälle. Att mamman är ok och älskar honom och vill träffa honom, men nu är det bestämt att han ska vara hos pappa. Pappa kommer sedan ge honom stöd och tröst när han saknar mamma och syskon. När pojken är hos pappa, informeras mamman om vad som gäller och att pojken kommer få umgänge med henne när kontakt med pappan är etablerad. När pappa och pojken har etablerat kontakt. Så kan pojken börja ha umgänge med sin mamma (han har rätt till sin mamma), övervakat sådant inledningsvis så hon inte börjar baktala pappan inför pojken.
3. Plan C. Om pojken inledningsvis vägrar att komma till sin pappa, så får socialsekreterare placera pojken på familjehem under en övergångsfas, där han får stöttning och uppmuntran att börja vara hos pappa samt hjälp av barnpsykolog att knyta upp de knutar han har gällande sin pappa (som tex. lojalitetskonflikt eller vad det kan vara). Så att han ska vilja vara hos sin pappa.
Jag tycker det är mycket illa när ett barn behandlas som denna lilla killen har behandlats. Det hade funnits bättre sätt att lösa det hela på! Som inte har givit honom ett livslångt trauma. Gäller väl att ha lite fantasi!
Du visar gång på gång att du inte har läst domstolsunderlagen och att du helt blundar för vad som faktiskt har hänt i verkligheten. Din trestegsplan är inte en "ny och smart idé" den är en skrivbordsprodukt bestående av saker som redan har prövats och misslyckats samt förslag som är direkt skadliga för barnet. Låt oss gå igenom dina tre punkter:
1. "Informera mamman om tid och plats för överlämning" (Din punkt 1)
Det här har domstolen och myndigheterna gjort i fem års tid! Mamman fick oräkneliga chanser, kallades till möten, erbjöds medling, överlämningar på neutrala platser och belades med viten på sammanlagt hundratusentals kronor. Svaret från henne? Hon ställde in, dök inte upp eller blockerade överlämningen på plats. Din punkt 1 är alltså redan prövad och saboterad.
2. "Hämta på förskolan i hemlighet" (Din punkt 2)
Det här har också prövats! När tingsrätten beslutade om överlämningar vid förskolan, vad gjorde mamman då? Hon sjukanmälde eller höll barnet hemma de dagarna! Eller så dök hon upp på förskolan ändå och förhindrade att pappan kunde ta med sig sin son. Man kan inte hämta ett barn på förskolan om barnet inte är där för att boendeföräldern gömmer det hemma.
3. "Familjehem och barnpsykolog om barnet vägrar" (Din punkt 3)
Att skicka ett barn till ett familjehem för att det "inte vill" är ett fullständigt orimligt resonemang. Barnet vägrar ju inte för att det är rädd för pappan då experter, utredare och umgängesstödjare har vid upprepade tillfällen slagit fast att barnet har det jättebra och är helt tryggt med pappan så fort de får vara ifred.
Barnets motstånd uppstår enbart vid själva överlämningssituationen på grund av den extrema lojalitetskonflikt och föräldraalienation som mamman skapat. Att i det läget straffa ett litet barn genom att ta det från sin familj och placera det hos främlingar i ett familjehem är inte "barnperspektiv" det är ett övergrepp.
Att kalla ett barn för en "pryl" bara för att svensk lag slutligen verkställer ett beslut när en förälder idkar totalt lagtrots visar bara på en bristande förståelse för hur en rättsstat fungerar. Alternativet till polishämtning i det här läget hade varit att lamslå hela rättssystemet och säga: "Om en förälder bara vägrar tillräckligt länge och bryter mot alla domar, så får denne som den vill och pappan raderas ut".
Det handlar inte om att "ha lite fantasi". Alla skonsamma vägar som samförstånd, medling, umgängesstöd, förskolehämtningar och vitesförelägganden har prövats och stängts av mamman.
Ansvaret för att polisen till slut var den enda utvägen som fanns kvar ligger till 100 % hos den förälder som vägrade följa lagen och vägrade sätta sitt barn främst.
