Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Jag tyckte faktiskt det här fallet var så pass intressant att jag gick vidare och kollade inte bara domarna utan även mammans Facebook, Barnen i Skaraborg, Instagram och vad som sprids vidare i andra sociala medier.

Videon är naturligtvis fruktansvärd att se. Ett skrikande femårigt barn som bärs iväg av polis träffar folk rakt i magen. Det är väl ungefär den perfekta sociala medievideon om man vill få människor att reagera först och tänka sedan.

Och det är också ungefär vad som verkar ha hänt.

Klippet har spridits från konto till konto, Facebook, Instagram, X och vidare in i kommentarsfält hos större profiler. Folk skriver om "den våldsamma pappan", "tvångsumgänge", övergrepp från myndigheter och barn som skickas till farliga män. Många verkar samtidigt inte ha läst en enda dom i målet. De har sett några sekunder film och möjligen läst mammans eller Barnen i Skaraborgs beskrivning. Sedan är saken tydligen färdigutredd.

Jag gjorde tvärtom. Jag började läsa domarna.

Och då blir historien rätt annorlunda.

Redan 2021 ville mamman att pappan i princip inte skulle ha något umgänge alls med barnet förrän han var tre eller fyra år. Pappans OCD blev det stora argumentet. I hennes offentliga berättelse har hans tvångstankar senare blivit "sexuella fantasier" om barn. Det låter naturligtvis betydligt smaskigare på Facebook. Problemet är att den medicinska utredningen och domstolen inte kom fram till att han hade något sexuellt intresse för barnet eller utgjorde någon sådan risk.

Domstolen varnade redan 2022 för en överhängande risk att pappan skulle uteslutas ur barnets liv.

Sedan följer år efter år av havererade umgängen pga mamman.

Beslutade umgängen blir inte av. Barnet är hemma från förskolan när pappan ska hämta. Överlämningar misslyckas. Umgängesstöd prövas. Medlare prövas. Olika överlämningsplatser prövas. Verkställighet prövas.

Sedan börjar vitena.

40 000 kronor.

105 000 kronor.

210 000 kronor.

355 000 kronor utdömt av tingsrätten sammanlagt, även om det sista beslutet är överklagat.

Och det hjälper ändå inte.

Det här är alltså inte en domare som plötsligt bestämmer sig för att "nu skickar vi polisen och sliter barnet från mamma".

Det är slutstationen efter fem års processande.

Det som är mest intressant när man sedan läser mammans Facebook är hur berättelsen hela tiden flyttar sig.

Först är problemet pappans OCD.

Sedan är han farlig.

Sedan saknar barnet anknytning till honom.

Sedan säger barnet att han inte vill träffa honom.

Sedan blir själva försöken att återupprätta den relation som aldrig fått utvecklas normalt bevis för att barnet utsätts för "tvång".

Det blir en ganska fiffig cirkel.

Håller man först ett litet barn borta från den andra föräldern tillräckligt länge så uppstår naturligtvis en svagare anknytning. Sedan kan den svaga anknytningen användas som argument för att barnet även fortsättningsvis ska hållas borta.

Och när barnet efter flera års konflikt till slut protesterar mot överlämningen kan protesten användas som bevis för att man hade rätt från början.

Det är i princip den cirkeln tingsrätten till slut bryter.

Rätten konstaterar att det inte framkommit några riskfaktorer kring pappan eller hans liv som gör honom olämplig. När barnet faktiskt kommit förbi överlämningssituationen och varit tillsammans med honom har umgänget kunnat fungera bra.

Problemen har framför allt legat kring överlämningarna och konflikten runt dem.

Sedan kommer polishämtningen och då händer något närmast skolboksmässigt i sociala medier.

Historien börjar om.

Allt före videon försvinner.

Nu finns bara ett skrikande barn, några poliser och en desperat mamma.

Barnen i Skaraborg skriver dessutom att barnet förs till sin "våldsutövande pappa". Citationstecken runt pappa också, för säkerhets skull.

Fast var finns domstolsstödet för att han är en "våldsutövande pappa"?

Jag hittar det inte.

Tvärtom hittar jag domstolar och utredningar som efter flera års material inte finner några sådana riskfaktorer kring honom.

Samtidigt finns det faktiskt uppgifter om våld i mammans eget hem där barnet berättat att hennes dåvarande sambo skrikit och dragit mamman i håret och där även hennes äldre dotter berättat om våld.

Den detaljen verkar inte riktigt ha fått samma virala genomslag. Konstigt det där....

Samma sak med alla nya uppgifter som nu ploppar upp.

Barnet får inte ha smartklocka.

Han får inte gå på toaletten själv.

Han "bevakas".

Han får inte gå i skolan.

Jaha. Var finns beläggen?

Någon skriver något på Facebook, någon annan återberättar det på Instagram och efter tre delningar heter det plötsligt "vi vet att".

Det är så ett drev fungerar.

Och det riktigt ironiska är att tingsrätten själv redan före polishämtningen reagerade på hur barnet dragits in i konflikten. Vid överlämningsförsöket i juli säger femåringen till sin pappa att han "tar barn från familjerna".

Tingsrätten skriver uttryckligen att detta inte är barnets egna ord.

Fundera lite på det.

Ett femårigt barn använder plötsligt ett vuxet resonemang om att pappan "tar barn från familjerna", samtidigt som vuxenvärlden runt mamman nu driver exakt samma berättelse i sociala medier.

Och då ska vi tydligen betrakta barnets varje uttalande som någon sorts oberoende vittnesmål från en neutral observatör.

Nej.

Barnets känslor är verkliga. Hans rädsla är verklig. Det är just därför hela historien är så tragisk.

Men frågan är hur fan han hamnade där.

Det är den frågan hundratals människor i kommentarsfälten verkar helt ointresserade av.

De ser filmen och bestämmer sig.

Pappan är farlig.

Mamman är offret.

Socialtjänsten är ond.

Polisen kidnappar barn.

Klart.

Fem års domar, verkställighetsärenden, vårdnadsutredningar, BBIC utredningar, medlare, umgängesstöd, vittnen, filmer, ljudinspelningar och hundratusentals kronor i viten kan tydligen inte konkurrera med 30 sekunder Instagram.

Det jag ser när jag läser hela materialet är snarare en mamma som under väldigt lång tid försökt få sin egen bild av pappan accepterad. När domstolarna efter upprepade prövningar inte accepterat den bilden har striden fortsatt ute i offentligheten.

Och där fungerar den betydligt bättre.

För på Facebook behöver man ingen bevisvärdering.

Man behöver en video.

Det sorgliga är att barnet nu inte bara har dragits in i föräldrarnas konflikt. Han har blivit själva innehållet i en offentlig kampanj där hans mest traumatiska ögonblick sprids från mobil till mobil för att mamman ska vinna till varje pris.

Du verkar inte förstå vad rättssäkerhet faktiskt betyder. Att börja frihetsberöva och "gripa" folk på enbart misstanke om civila samarbetssvårigheter är ju ett direkt hån mot hela rättsstaten.

Skall vi alltså ha en polisstat där föräldrar låses in i arresten utan att något brott har begåtts eller prövats i domstol? Det är extremt rättsosäkert och hör inte hemma i ett demokratiskt rättssystem. Och hela din idé faller ju ihop så fort man kollar på verkligheten:

Hur ska barnet "inte se" att föräldern grips? Tror du mamman glatt skulle gå med på att smyga ut bakvägen med polisen medan barnet sitter i ett annat rum? Givetvis inte!

Mamman hade ju trissat upp situationen, skrikit och skapat exakt samma drama och trauma för barnet oavsett när eller hur polisen klev in.

Att jämföra myndighetsutövning med barnmisshandel blir ju helt skevt. När en boendeförälder ställer sig över lagen, vägrar följa domstolsbeslut och dömts att betala hundratusentals kronor i viten utan att bry sig, så finns det till slut bara ett verktyg kvar för rättsstaten: verkställighet genom polis.

Alternativet är att lagen slutar gälla och att umgängessabotörer får fritt spelrum.

Sluta vifta med familjehem som någon slags mysig mellanstationslösning! Att placera ett helt oskyldigt barn hos främlingar i ett familjehem bara för att mamman vägrar följa lagen är helt uppåt väggarna.

Pappan är ju förklarad skötsam, lämplig och trygg av tingsrätten! Varför i hela friden ska barnet straffas med att skickas till främlingar och utredas ännu mer, när pappan står redo med öppen famn där hemma?

Det om något är att trappa upp traumat och utsätta barnet för ytterligare ett enormt uppbrott! Det här fallet har redan utretts i flera år av socionomer, psykologer, familjerätt och domstolar. Det finns inga "knutar att lösa upp" hos barnet då alla experter slog fast att barnets ovilja berodde på mammans massiva påverkan och lojalitetskonflikt.

Det finns bara en orsak till att överlämningen blev abrupt och dramatisk: mamman vägrade att lämna över barnet frivilligt och lugnt som tingsrätten påbjöd. Hade hon satt barnets bästa främst och följt domen, hade barnet promenerat över till pappan i lugn och ro utan att en enda polis behövt vara i närheten.

Sluta skyll ifrån dig på lagstiftningen och polisen. Ansvaret för traumat ligger till 100 % hos den förälder som vägrade följa svensk lag.

Ändra lagen, säger jag. Så att den vuxna som misstänks för umgängessabotage blir gripen av polis (helst så att barn inte ser det). Sedan kan den andra föräldern finnas där som trygg förälder för sitt barn, medans den misstänkta umgängessabotören sitter i förhör inlåst några dygn. Om barnet vägrar vara hos den andra föräldern, så får barnet vara på familjehem som ser till att skapa god kontakt mellan barn och pappa (i det här fallet), samtidigt som barnpsykolog försöker lösa upp knutar hos barnet som finns där, så att barnet ska kunna känna sig mer trygg med att vara hos pappa. Och så att pappa till slut kan ta över ansvaret och boendedelen kring barnet helt från familjehemmet.

Att slita ut ett barn på det viset som visas i filmen är horribelt. Det finns inget barnperspektiv i det alls. Skapar livslångt trauma hos barnet. Och måste även kännas fruktansvärt för de poliser som ska verkställa ett sådant beslut. Behandla ett barn som en grov kriminell...

Nej som sagt var: bättre gripa den förälder som misstänks för umgängessabotage. I detta fallet verkar det ju dessutom finnas gott om bevis för att så var fallet rentav.

Barn ska inte behöva bli slitna i mot sin vilja på det viset. Hade föräldrar gjort så mot sina barn som vi ser görs i filmen så hade föräldrar (med all rätt) åkt dit för barnmisshandel.

-------------------------------------------------------------------------------------
Vad svamlar du om? Ska mamman gripas och sättas i arrest? Hon har ju fler barn att taga hand om.
Eller vem skall göra det menar du. Bonus-P, han som fick psykiska problem och drog som en avlöning
när räkningen skall betalas för spektaklet .
Hade inte mamman och bonus agerat som dom gjort i 7,5 timmar hade pojken inte vägrat.
Han hade haft tidigare bra möten med fadern och var inte alls motvillig, men sedan hände något,
och det kan bara vara mamman och bonus som var upphovsman till detta.

Klart att ingen ville det skulle sluta såhär, men släng inte ut "barnperspektivet" på pokerbordet
innan du sett till alla delar.
Domstolsbeslut fanns, polisen skall genomföra hämtningen vare sig mamman eller bonus vill.
Att ta in pojken på något utredningshem utan någon av föräldrarna närvarande och med honom okända vuxna hade varit än värre, det begriper väl vem som helst!

Jaha, så om barn tvingas till ett familjehem med hjälp av polis (vilket dessvärre är mycket vanligt) så tvingas inte barnet bort mot sin vilja?

Varför ska pappan och barnet straffas för att mamman gör fel och inte följer lagen? På vilket sätt är detta barnets bästa, menar du?

Du skapar ju bara nya problem med din nya lagstiftning, som är av det mest rättsosäkra slag jag hört talas om. Det är nog med rättsosäkra ingripanden från socialtjänsten i barnärenden. Vi behöver inte mer av den skiten.

vad fan är "Barnen i Skaraborg" för grupp?

Medlemmarna är koko på riktigt...

Här är ett exempel på vad som skrivs i gruppen:



De har alltså vänt det till att allt är PAPPANS FEL? OMG. Hur fan hamnade vi här?

Du verkar vilja gå i polemik mot det jag skriver. Försök att lugna ner dig och se sakligt på sakerna istället.

1. I detta ärende verkar det finns gott om fog för att det faktiskt rör sig om umgängssabotage. Där alltså mamman ifråntar barnets rätt till sin pappa. Finns domar i ärendet etc. som lutar åt det hållet. Alltså finns gott om bevisning. Så det skulle alltså inte vara "rättsosäkert" att gripa mamman misstänkt för umgängessabotage i det här ärendet. Och ett sådant gripande skulle naturligtvis kunna ske någonstans där barnet inte är. Barnet kan vara på förskolan och mamman på väg hem från jobbet. Då kommer barnet inte se det hela.

2. Så kan pappan komma till förskolan tillsammans med socialsekreterare och hämta barnet på förskolan och berätta för barnet att barnet kommer få bo hos pappan några dagar. Om barnet vägrar bo hos pappan några dagar, så får barnet vara på familjehem dessa dagar. Och träffa barnpsykolog, som kan lösa upp knutar hos barnet (tex. de knutar som umgängessabotören har givit barnet) samtidigt som familjehemmet uppmuntrar och stöttar barnet att få en god kontakt med sin pappa (dvs. gör det som mamman inte har förmått att göra). Pappan som ju har ensam vårdnad om barnet. Succesivt fasa in barnet till pappan som får hela ansvaret för barnet till slut. Pappan och eventuellt familjehem och barnpsykolog ska också lyssna på barnet och trösta barnet som ju givetvis saknar sin mamma. Vara trygga punkter för barnet. Och även på ett fint sätt förklara situationen för barnet.

3. Under tiden är mamman på förhör några dygn. Sedan får hon komma ut, när hon har fått ge sin bild av det hela och fått vetskap om vad som gäller: att barnet är hos pappan eller på familjehem och att hon behöver hålla sig borta ett tag (i ett senare skedde kan mamman åter ha umgänge med barnet, när barnets kontakt med pappan är etablerad. Barnet har ju rätt till båda sina föräldrar.).

Detta hade varit att ha barnperspektiv.

Men som man har gjort nu är ju att skapa ett livslångt trauma för barnet genom att slita det ifrån sin trygga förälder och tvinga det till den andra föräldern som barnet faktiskt inte har någon trygg relation med ännu (pga. misstänkt umgängsesabotage). Man låter barnet ta smällen av föräldrarnas/ena förälderns samarbetssvårigheter. Och detta är givetvis även ett trauma för poliserna som ska verkställa beslutet... Sådär abrupt och kaotiskt är mycket illa för ett barn att utsättas för!

Som sagt var: ändra lagen. Det är den vuxna som ska känna av konsekvenserna av sitt handlande (umgängssabotage) inte barnet!

Läs nedan inlägg, så förstår du kanske mer vad jag menar:

Det fanns ju en mormor med i bilden. Hon kan väl vara där för övriga barn, eller? Det får väl socialtjänsten se över, så övriga barn har någon trygg att vara hos under de timmar eller dygn som mamman är iväg i förhör.

Läs nedan inlägg, där jag tydliggör hur jag tycker det borde ha gått till för detta barnet.

Men det är ju redan fixat. Pappan fick ensam vårdnad. Det visar att systemet fungerar, och mamman förtjänar faktiskt inte att ha någon vårdnad när hon filmar alltihop och lyckats dra igång ett drev på Facebook med riktigt koko medlemmar, varav ingen av dem har läst och förstått vad som står i domarna eller förstått hur tidslinjen hänger ihop.

Hon har ju aktivt undanhållit sonen från pappan trots att det fanns ett domstolsbeslut. Vad mer finns då att ta till än att tillkalla polisen?

Det blir ju jobbigt för barnet hur man än gör, även om man griper mamman utan en fällande dom.

jag vet inte om du fattar det här med familjehem, men de växer inte på tråd. Det råder extrem brist på familjehem och det finns ofta inte lokala sådana. När barn placeras så placeras de oftast långt ifrån sitt biologiska hem. Så det är alltså inte så enkelt att flytta barn fram och tillbaka och dessutom extremt onödigt när det fanns en enligt domstolen fungerande förälder. Man gör inte så mot ett barn.

Totalt vansinne från början till slut.

Läste du inte vad jag skrev? Läs det igen. Svaren finns ju där.
Det är inte barnet man ska slita ut ur sitt hem. Man kan göra detta på ett lugnt och fint sätt. Tex. genom att socialsekreterare hämtar barnet på förskolan tillsammans med pappan. Läs mitt inlägg igen. Verkar inte som du har läst det. Svaren finns där.