Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Det bästa för barn är att ha tillgång till trygga vuxna som kan tillgodose barnets samtliga behov. Det är väl alldeles uppenbart att mamman i detta fallet inte kan det.

AMEN


Barn behöver inte en förälder som gett sig den på att förstöra barnets relation till den andra föräldern. Det mest sannolika är att den här "mamman" kommer att fortsätta tala illa om pappan inför barnet även nu när hon förlorat vårdnaden. Hennes metod är att undergräva och skapa situationer som leder till dåligheter. Det har hon bevisat i 5 år.

Självklart är principerna om anknytningsförälder, tillgång till båda föräldrarna, viktiga! MEN, när den ena föräldern, mamman i det här fallet, systematiskt under en så lång tid som 5 år förstör barnets relation till fadern....då blir frågan om hon ens borde få träffa barnet väldigt relevant!

Jahaja...

Verkar inte finnas några gränser ..13 poliser?
Har svårt att tro att 13 poliser sitter upptagna i 7,5 timme!
Däremot framkommer det att hon är där och bankar på dörren i offerkoftan..

https://www.facebook.com/zarah.oberg/posts/ig%C3%A5r-postade-jag-inl%C3%A4gg-om-den-5-%C3%A5riga-pojken-som-med-v%C3%A5ld-f%C3%B6rdes-av-polise n-fr%C3%A5/10165009226100470/

Zandra är inte alls insatt.

"Åtminstonde så borde det finnas en förståelse för att pojken behöver tid, och att man då arbetar upp en fungerande relation. Inte att man kräver vårdnad, begär handräckning och hämtar pojken med våld och tvång."

Mamman har fått FEM ÅR på sig!

Någon som vet om pojken får gå i skolan igen?

Hoppas på att han för stöd och samtal!

Tror han har det bättre hos pappan iallafall!!
läser man dom så är hans familj på pappans sida stöttande och vill hjälpa honom att bygga upp en ny relation till sin far, något som mamman just har försvårat i 5 års tid!!!! Pappan skall äntligen få chansen att vara en PAPPA till sin son inte bara få heta " vill du åka till E*mil" som mamma uttalar varje gång han skulle få umgås

Ja ska man tro Z*ndra Ö facebook så har mamman åkt till pappan och ringt på.
Ringt och försökt ta kontakt med pojken.
Hon lämnar dem inte ifred och försöker ta kontrollen över pojken igen.
Så stödtrupperna gaddas och slänger ur sig rena falsarier som att 13 poliser var på plats.
Om nu 13 poliser vart på plats undrar man vad för upplopp stödtrupperna ställt till med.

Jag är inte besatt av hennes sociala medier. Jag konstaterar bara fakta.

Mamman har haft samma chans som pappan att lägga fram sin sak i domstol och fått fel varje gång, medan pappan fått rätt.

Och nu fortsätter mamman sin konflikt på sociala medier och har samlat en ilsken pöbel bakom sig på sociala medier med storleksordningen tusentals personer där pappan hängs ut som boven.

Om nu pappan faktiskt vore boven i dramat så hade ju domstolen upptäckt detta för länge sedan, men man behöver bara gå in på mammans sociala medier för att förstå hur domstolen tänkt och resonerat. Hon är totalt militant och är mer intresserad av att hålla igång konflikten, än sitt eget barn och hon struntar fullständigt i domstolsbeslut.

Det är inte pappan som ska anpassa sig. Det är mamman som ska upphöra med sitt beteende och och håller fortfarande på och slutar inte.. Därför är det bäst för den lilla killen att bo någon annanstans i en annan stad, tills mamman kommer till insikt och slutar upp med sitt beteende och börjar sätta sitt barn i första rummet.

Lite gobitar från kommentarsfältet:

















Ja ska man skratta eller gråta är frågan?

Till er alla. Läs nu noga och försök förstå vad ni läser:

Pappan (som är en främling för sin son, pga. umgängessabotaget) är enligt rätten den av föräldrarna som är bäst lämpad att tillse att pojken har god tillgång till båda sina föräldrar. Det är därför pappan (som är en främling för pojken) har fått enskild vårdnad.

Detta kommer alltså innebära ett ansvar för pappan, att tillse att pojken får träffa sin mamma (som är pojkens anknytningsperson). Ni verkar tro att nu ska umgängessabotaget ske mellan pojkens och mamman. Så kommer det givetvis inte vara. Pappan vill ju att pojken ska ha en god relation med både honom och pappan! Och han kommer tillgodose det behovet hos pojken! Det är ju därför han har fått vårdanden, trots att han är en främling för pojken.

Barnperspektivet i detta är ju att det är det bästa för pojken att bo hos pappan och att pappan har enskild vårdnad, men också god tillgång till sin mamma som ju är hans anknytningsperson. Och tillgång till sina syskon. Som det är med mamman nu, så behöver sannolikt dock umgänget vara övervakat, för pojkens skull.

Fortsatt är det inte barnperspektiv alls, att slita ut ett barn mot dess vilja, ur sitt hem. Myndigheterna har haft fem år på sig att ordna detta på ett bättre sätt. Som inte hade drabbat pojken lika hårt. Så att pappan inte hade varit en främling för pojken, utan att både mamman och pappan hade varit anknytningspersoner.

Samtidigt vill jag inte peka finger åt myndigheterna. De har säkert gjort så gott de har kunnat. Och har säkert också lidit en del i detta.

Men fortsatt: ett umgängessabotage på 5 år, där ett barn helt förlorar kontakten med den ena föräldern, så att den föräldern blir en främling. Och sedan ett plötsligt och drastiskt och hårt agerande 5 år senare, där man sliter ut pojken från sitt hem och från sin anknytningsperson och hem till den föräldern som numera är en främling för pojken. Det är inte rätt och inte barnperspektiv! Det måste ni väl ändå hålla med om?

Har man väntat i 5 år på att pojken och pappan ska få en relation. Hade man gott kunnat vänta en månad till och ta överföringen från mamman till pappan på neutral mark, i skolan. Det hade varit barnperspektiv det! Och att pojken får gå kvar i skolan med sina vänner. Skulle det bli problem (som Garre befarar), så kan han ju byta skola till skola i Skara framöver. Men att slita upp pojken från allt bekant och vant, samtidigt som man har givit honom livslångt trauma. Det är faktiskt inte ok. Det är inte barnperspektiv!

Och jag står på pojkens sida i detta!
Inte på mammans, inte på pappans.
Utan på pojkens sida. Jag minns hur det var att vara barn. Och kan verkligen känna med den här lilla killen. Det är utifrån det jag skriver mina inlägg.

Försök förstå vad ni har läst. Ni måste inte gå i polemik med allt jag skriver. Bara för att ni inbillar er att jag skulle stå på mammans sida. För det gör jag icke. Jag står på pojkens sida. Minns hur svårt det var när man inte fick träffa en anknytningsperson på någon månad... Fruktansvärd. I synnerhet när man skulle sova på kvällen. Detta är vad pojken lever i nu. Betänk det en stund, innan ni börjar härja om "ja, men mamman är si och så!". För pojken är hon hans trygga anknytningsperson. Och även om jag är övertygad om att han får det bättre med att bo hos pappan (som kommer tillgodose hans behov av båda sina föräldrar) Så behöver pojken sin mamma. Han behöver umgänge med henne. Ni får allt försöka tänka er in i pojkens situation här!

Du säger att du står på pojkens sida, men ditt resonemang innebär i praktiken att föräldraalienation och umgängessabotage ska löna sig. Du kritiserar myndigheterna för att beslutet verkställdes, men du blundar helt för den juridiska och mänskliga verkligheten i det här fallet.

Låt oss bena ut varför ditt inlägg faller platt när man ser till vad som faktiskt hänt: Pappan är ingen "främling" för sin son: utredningarna visar motsatsen

Du påstår upprepade gånger att pappan är en främling. Det stämmer helt enkelt inte enligt domstolens underlag. Tingsrätten, socionomer och umgängestödjare har vid upprepade tillfällen slagit fast att när pappan och pojken väl får träffas i en lugn miljö utan mammans påverkan, så har de ett jättefint, tryggt och nära samspel.

Pojken var inte rädd för sin pappa: hans motstånd uppstod enbart vid överlämningarna på grund av den extrema lojalitetskonflikt som mamman skapat. "Vänta en månad till och ta det i skolan" Det har redan prövats och saboterats!

Du skriver att man "gott kunnat vänta en månad till och ta överföringen i skolan". Tror du inte att myndigheterna redan har försökt med det? När tingsrätten tidigare beslutade att överlämningar skulle ske vid förskolan, så sjukanmälde eller gömde mamman barnet hemma de dagarna! Att tro att mamman plötsligt efter fem år skulle släppa iväg pojken till skolan i lugn och ro om man bara "väntade en månad till" är en ren drömvärld.

Du vill ge umgängessabotören sista ordet:
Om man följer din logik: Dvs att myndigheterna aldrig får verkställa ett beslut om barnet gör motstånd vid överlämningen skapar man en livsfarlig princip. Då säger vi till alla föräldrar i Sverige: "Om du bara manipulerar ditt barn tillräckligt mycket, skapar lojalitetsstress och vägrar följa domar i fem år, så kommer rättssystemet till slut att ge upp och du får som du vill".

Det vore en katastrof för barnsrätten och skulle ge fritt spelrum för umgängessabotörer. Kärnan i barnperspektivet (6 kap. 2 a § Föräldrabalken)

Det är inte "barnperspektiv" att låta ett litet barn växa upp under kronisk föräldraalienation och beröva det halva sitt ursprung och sitt nätverk på pappans sida. Barnperspektivet handlar om vad som är bäst för barnet på lång sikt. Tingsrätten vägde helt korrekt den tillfälliga omställningsstressen mot den livslånga skadan av att förlora sin pappa helt.

Precis som du själv skriver har pappan fått ensam vårdnad för att han är den enda av föräldrarna som har förmågan att se till att pojken får ha kontakt med båda sina föräldrar. Pappan vill att pojken ska ha kontakt med sin mamma men det krävs att mamman först slutar upp med sin destruktiva kampanj så att pojken får landa i trygghet.

Sluta skyll på myndigheterna för att beslutet verkställdes. Det var mamman som under fem års tid stängde alla skonsamma dörrar, struntade i vitesbelopp på hundratusentals kronor och tvingade fram att polisen slutligen behövde kopplas in. Ansvaret för att överlämningen blev dramatisk ligger till 100 % hos henne.

Tomatkungen "Har man väntat i 5 år på att pojken och pappan ska få en relation. Hade man gott kunnat vänta en månad till och ta överföringen från mamman till pappan på neutral mark, i skolan."

Absolut inte! Skolan är hans neutrala plats där han är trygg utan föräldrabråket!
Det vore det värsta man kunde göra.

Det är ett annat ärende där det finns uppgifter om våld