Beter ni er också som jävla spån med er partner?

Fast grejen var väl att man kanske tramsade så mycket i kontrast med allt allvar man tvingas in i som vuxen och arbetande. Då är man ju trött av allt jobb men ändå tramsas det friskt i stugorna, det bevisar ju den här tråden i alla fall..

Kanske tramsar man bara för att man är kär då helt enkelt..

En vanlig lek, som för mig har varit blodigt allvar men som kan betecknas som att bete sig som ett spån för oskyldiga förbipasserande, är "gömma de slutslitna kalsongerna". Jag vet inte om denna, något bittra, skildring passar i den här tråden, men så här efteråt är leken lite komisk, åtminstone för mig.

Den går ut på att jag förnöjt spatserar omkring i mina favoritkalsonger ätandes morgonmål, varpå partnern fäller en syrlig kommentar om deras oförmåga att hålla pungkulor inom sig.
Då försöker jag med det enda giltiga försvaret, att de har varit en present från henne och strängt taget aldrig bör slängas eller badmouthas, fast jag vet att det är lönlöst. Den ondskefulla glimten i hennes ögon är där.

Då smyger jag iväg till något avskilt skrymsle för att gömma dem, bara för att få ett elakt "vad sysslar du med? Gömmer du dina kalsonger?" skruket efter mig. Jag nekar, och smyger runt som en osalig ande, utan att hitta ett fint gömställe eller en frihamn för de sammetslena, sladdriga, kära kalsongerna. Den sista utvägen är att gå i duschen och sedan smuggla ut dem därifrån. Sambon är begåvad med ett skarpt intellekt och en hökblick, så hon frågar var de är då jag kommer ut därifrån. Det viktigaste som finns är nämligen att slänga mina kalsonger.

Jag mumlar någonting om tvättkorgen, och smyger in kalsongerna i en skrivbordslåda. Medan hon plötsligt måste tvätta en tvätt, slinker jag ut.

När jag kommer tillbaka, ser det ut som om jag skulle ha haft besök av två rivaliserande polisstyrkor. Detta beror på att sambon har vänt in och ut på lägenheten i jakt på mina kalsonger. Skulle jag inte ha varit förutseende nog att ta dem med mig, vete gudarna vad hon skulle ha tagit sig till med dem.
När hon kommer hem, börjar den psykologiska terrorn: "I morgon skall vi shoppa!", säger hon. "Jag behöver inget", säger jag. Hon säger att jag gör det, och att jag dessutom borde slänga VISSA av alla de lumpor som trängs i mitt skåp. Sväljandes tårarna och förtreten lovar jag att göra det, och hoppas på att hon får en massiv fyrkammar-hjärtattack. Inte mina kalsonger! Hon nämner i förbifarten att hon har tvättat mina kläder, men att hon "tyckte att någonting saknades därifrån." Vad betyder det? Hon är mig på spåren!

När vi sedan lägger oss, måste jag naturligtvis byta till de slutslitna för att retas. Hon försöker hålla masken, men kan inte, så vi skrattar lite. Hennes skratt har en hånfull underton, mitt är hysteriskt, men vi låtsas inte om det. Hädanefter är kampen på blodigt allvar.

Jag kan glädja er med att berätta att jag ännu är i stolt besittning av både kalsongerna med massor av hål och dem med självlysande figurer på sig. Jag är inte stolt över de metoder som måste tillämpas för att nå det resultatet.
De används inte längre, jag ser dem som troféer. En hyllning till den starkare viljan, och kampen mot de listiga kvinnorna.

De med genomskinliga ränder är förlorade för alltid. Men mitt liv har fått en mening: hämnd.

Jag tror man beter sig som man egentlig vill vara. Har man en partner som man litar på så kan man tramsa med varandra utan att någon tycker att man är konstig, man är bara sig själv.

Du har fillingarna i behåll. Men inte bruden.
Samband där?

Frågan är vilka jag trivs mest med?


Nä, nog skulle jag gladeligen ha offrat kalsongerna för hennes skull. Men i stridens hetta tänker man inte så. Då är det viktigaste att hålla sina positioner till allt pris, och att inte ge med sig förrän den sista droppen blod är spullen.

Den här tråden är:

Kan inte för mitt liv begripa varför människor håller på med sådant trams som framgått i tråden.

Nej, det är verkligen en skam då inte alla enbart hänger i trådar som är skapade eller godkända av dig.

Jo...skönt att någon håller med!

Jag har, liksom andra har *hoppas*, flera sidor.
Jag håller härmed en hand över hjärtat och försäkrar dig att jag absolut INTE önskar vara en vovve +större delen av min vakna tid. Därmed inte sagt att jag ogillar att slickas över ansiktet, men det är ju en liten del av mig som pysslar med det.
Skulle någon av mina vänner bete sig mot mig som min man gör skulle jag köra dem till psykakuten eller ge dem en fet smäll. Men å andra sidan är det han som infört DUKTIG-VOVVE!-leken i vårt hushåll så jag anser att han har rättigheterna.

'

Efter en så färgstarkt orgasmisk skildring utav viljornas kamp i ett jämställt förhållande ano 2000+ så känner jag mig dock nödgad att fråga huruvida de självlysande figurerna fanns på kalsongerna vid inköpstillfället?.

Leken du beskrev är dock väldigt inspirerande. Den inspirerar mig att göra motstånd mot min flickväns kliniska utrensning av vad hon anser var undermåliga kalsonger och strumpor . Alltför mycket av denna del av vår relation bär undertoner av nazitysklands etniska utrensning.
Förra året genomförde hon (medan jag var på tjänsteresa) en bizarr uppsättning utav kristallnatten där hon under ett dygn ersatte drygt 80% av mina underkläder och strumpor.
Jag vaknar fortfarande svettig och ibland kan jag svära på att jag känner doften av min gamla(otvättade) lumpenkalsonger. Men dom är borta, borta för evigt och jag måste leva vidare, en dag i sänder...

det här är nått jag konstant gör hon brukar ibland sitta vid datan o plötsligt ligger den o vilar på hennes arm..

Skall jag nånsin svara på något av dina inlägg igen så lär du dig att det heter datorn inte datan!

För övrigt så är datortricket det mest praktiserade halvslak penis manövern som finns. Du är i gott sällskap