Beter ni er också som jävla spån med er partner?

Nu skall jag blotta min själ för er på forumet.

Låt mig börja med att förklara att jag är en aktad medlem av samhället med ett respektabelt ämbete. Jag arbetar dagligen med människor från alla världens kontinenter och samtalar med dessa på ett korrekt och affärsmässigt sätt såsom det förväntas av en proffessionell man i sina bästa år. Jag smyger in termer såsom "finansiell brytpunkt", "kritisk massa" och "intermittenta avvikelser" vid tillfällen då jag inte egentligen vet vad jag talar om.
Som sagt , jag är en mogen och drivande person i mina kollegors ögon.
Det är vad som händer bakom lyckta dörrar i mitt eget hem som jag vill dela med mig av.

Väl hemma brukar jag kasta av mig min myndiga fasad lika snabbt som min kostym och en annan man tittar fram.
Denna man beter sig som en retarderad 13 åring och kan göra saker rutinmässigt såsom att( nedan följer ett axplock från ett veritabelt smörgåsbord av "trams"):

A: Prata gangstablatteskånska i falsett under större delen av en kväll(Och börjar alla meningar med en "yo maddfackor yo" eller "schuuu len")oftast iförd endast ett par yfrontskalsonger och lumpenglasögon

B: Daskar till sin partner med halvslak penis varje gång han passerar henne

C: Skjuter fram underkäken till ett rejält underbett och smyger upp på sin partner och väser "I am not an animal, I am a huuuumaann beiiing!" alternativt "preciiouuuuusss" (med uppenbar Gollum association).

Nu är min partner en lika god kålsupare hon och brukar exempelvis öva miffo-karate i hallen under höga "KIAI!" uttrop. Så detta är alltså en delad börda vi båda bär.

Min teori är att detta är en slags ventil till allt emotionellt smog som vuxenvärlden tvingar oss att vada genom. En motvikt till allt konstlat moget uppträdande som krävs för att överleva en normal dag i Sverige.
Min undran idag lyder:
Är detta beteende ("PostInfantiltMiffoTraumaSyndromet" (PIMTS)eller "Robert Broberg"-sjukan i folkmun) mer utbrett än vad jag hittills fruktat?
Finns där fler inom FB som drabbats och isåfall vilka tramsigheter finns på er meny?
Öppna era hjärtan bröder och systrar...

jag tror faktiskt att de som inte beter sig på detta sätt är onormala. Om man är helt normal hela tiden kan man ju inte, i brist på andra uttryck, vara normal.

Daska med halvslak penis rockar!

Wow, jag är i gott sällskap. Jag misstänkte det, men var inte säker.

Det är normalt att tramsa sig. Man behöver ju en ventil för allt man inte får göra på jobbet.

Själv kan jag gladeligen brista ut i sång där jag gärna rimmar på allt som handlar om saker mellan naveln och knäskålarna. Tilläggas bör att jag absolut inte kan sjunga.

Jag har ett stor behov av att slänga ur mig ramsor med könsord, trots att jag inte lider av Tourettes. Det är bara så jävla kul.

Till sambon kan jag ibland komma med de mest perverterade förslag till sysselsättning, och det handlar om sådana saker som jag absolut inte vill göra. Men de är roliga att säga.

O ja.

Nu är jag inte längre i den position att jag kan göra sådant, så jag går omkring här hemma och diskuterar marknadssvängningar och beteendemönster.
Men när jag ännu var sambo med en lika infantil människa, var det andra bullar. Nulla salus sine att jaga varandra runt huset med hoprullade tidningar, tala som en fullfjädrad idiot, i smyg iklä sig de mest fantasifulla kreationer till matbordet, och sedan låtsas vara stött när den förra bättre hälften skrattar sig fördärvad.

Fjantiga smeknamn kunde jag skriva ett helt kapitel om. Vårt förhållande skulle inte ha räckt en månad, om vi inte skulle ha bytt namn med några veckors mellanrum. Det är som att bo med en helt annan person, när hon plötsligt heter någonting helt annat.

En mer subtil gren är att hela tiden ändra på någonting i heminredningen, för att se om hon märker det. Att byta mattor mellan kök och arbetsrum kunde få henne perplex i en hel kväll. Någonting är fel, men vad? Det var kanske det barnsligaste av allt, för det började efter ett gräl om huruvida det har skillnad att ha olika sommar- och vintergardiner. Jag bytte mitt i vintern, och hon märkte inget, ha ha!

Att bädda säck är en klassiker. Inget slår att klä sig i trosor och behå, om hon lägger sig efter mig. Fjantiga påminnelser i telefonens kalender är också en höjdare.

Jag skulle kunna hålla på hela natten. Ibland undrar jag om den största sorgen efter ett havererat förhållande är att man inte längre har någon att fälla masken för, att man hela tiden måste leka vuxen och tråkig. När mina ålderstigna morföräldrar tror att ingen ser dem, beter de sig nämligen likadant. Därför tror jag inte på att någon någonsin har varit vuxen, egentligen.

Kan relatera till detta väldigt väl. Behövde ventilera mig från arbetet. När jag och tjejen skulle till att sova fick jag alla möjliga infantila infall, kullerbyttor i sängen, bryta på "mumintrollska", stå mer eller mindre på händerna i sängen, tala babyspråk.

Oj jag känner en stark tillhörighet med dig redan nu vad det avser sången.
Jag har tillbringat en alltför stor del av dagen sjungandes även jag. Flickvännen förkunnade efter att ha tittat på "IDOL" igår att hon hade smältit om någon hade sjungit för henne. Sedan dess har jag kört tunga spontana ballader med mycket könsord, av stuket
"älskade [tösens namn], min kärlek till dig är så het så att den bränns, jag skulle tom gå ner på dig när du har mens"
(faktiskt en vers som kom när jag körde freestyle =O )

Jag anar en jättelik gemensam perversion med vuxentrams, hela svenska folket kan vara drabbat .

så; är det enligt tråddeltagarna normalt eller onormalt att bete sig på detta sätt?

Känns det bra, så fortsätt.
Gör det ont, så sluta.
"Lyckta" stavas btw "Lykta".

Ja

Jag brukar:

attackbrottas när han ska sova, ger inte upp, försöker fitta honom i nacken

Gömma mig och skrämma honom.

Använda hans penis som stressboll, dvs sitta och glämma och grejja med den hela tiden till han blir kåt, vänta ett tag och sedan göra om det.

Få något på huvudet som absolut måste göras, idag var det att sätta lite skum från en skumraket på hans snopp och sedan suga bort det, jag tar inte nej som ett svar.

Jag har touretts hemma, jag skriker till och slåss lite spontant.

Jag tar lite fittsaft på fingrarna och drar under hans näsa.

Jag kan få för mig att ge lite oralsex lite varstans och jag tar itne nej som ett svar.


Osv osv.


Han brukar;

slå mig med penis, både mjuk och hård.

Smyga upp brevid mig när jag sitter vid datorn och olla mig på kinden/i örat.

Han får mig att pussa honom på snoppen och försöker sedan övertala mig till oralsex.

-

edit: vi brukar även hota varandra med kniv lite då och då med, samt jaga varandra nakna genom lägenheten

Edit 2: vi har ett par träningsbyxor som det står Janne på ena benet och black tiger på det andra, den som har dom på sig måste kallas för janne, alternativt janne black tiger hela dagen


slutsats, fan vad jobbig jag är

Fan jag höll på att garva hålfotsinläggen av mig när jag läste ditt inlägg.
Det är inte bara djupsinnigt, ärligt och självutlämnande, Det är även en källa till fler tramsigheter. Just den där om att klä sig i de löjligaste utstyrslar till midaggsbordet kommer jag ofelbart att prova på.

En sidnot då. Nu när du bor själv, hur tar sig denna tramsdrift uttryck(om den finns kvar överhuvudtaget)? det är ju inte lika roligt att överraska sig själv med behå och trosor liksom

Haha.. Du verkar vara en rolig tös att ha i familjen.

Tror det är en ganska vanlig företelse, vilket torde göra att det renderar en normativ status.

Nu har jag inga belägg för denna teori men jag droppar den ändå. I det moderna samhället får vi människor inte utlopp för våra drifter och känslor i samma utsträckning som t.ex. s.k. naturfolk. Detta leder bl.a. till allsköns perversioner, psykoser m.m.

Det faktum att vi måste hålla tillbaka våra drifter och känslor hämmar oss i viss utsträckning.

En liten tanke så här på lördagskvällen.