Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Yeah. Vad ska man säga. Har väl ströläst i tråden under några timmar nu och många har bra synvinklar på universums största mysterium; kvinnan. Jag antar att jag måste bidra med min egen historia nu när jag har läst alla andras och insett att jag är långt ifrån så krossad som man kan vara.

Det började på midsommar med att jag träffade en tjej, en otroligt vacker tjej, en trevlig och rolig tjej. (Hade tidigare sett henne någon gång under skolgången för länge sedan och då tänkt att hon måste vara en av de snyggare på skolan. Men när man gick på högstadiet var man kanske inte största playern och annat kom i vägen för tankarna på henne då.) Ja. Midsommar. Nu är hon och jag på samma fest, jag går in stenhårt för att lära känna henne och vi båda lyckas ha jävligt roligt och få bra kontakt. Vi hånglar lite oskyldigt och sover i samma säng, på morgonen delar vi upp oss och jag vet redan att jag ska ringa henne, för hon ska bli min.

Samlar mod, skriver stödord på vad jag ska säga och hur jag ska charma henne över telefonen, sen ringer jag två dagar efter midsommar. Får bra respons, kommer överens om att vi ska ringa varandra igen.

Ringer upp henne två dagar senare, en tisdag har jag för mig, pratar i telen i många timmar och sen får hon ett infall; "kalle kom hit med lite öl, mina är slut". Klockan är då ett på natten, jag blir lite ställd, men visst, det låter som en bra och galen idé att kröka ner oss på en tisdag. Åker dit med massor med funderingar på vad som ska hända, förhoppningar byggs upp. Vi pratar hela natten och somnar vid 6 för att sedan åka till jobbet vid tolv.

Det är nu som jag känner att mitt liv, som varit torrt på förhållande på över ett år, håller på och ta en vändning. Ljuset i tunneln är här. Någon är här som gillar dig kalle. Jag blir gladare och inser att jag kan börja gilla den här tjejen på riktigt. Och så sker också, jag blir kär, vi umgås och sover fem nätter ihop. Jag är nöjd, börjar få tankar om att detta kan bli bra.

Fredag, tre veckor efter midsommar, plingar det till i sms-inkorgen; "jag är ledsen kalle kan inte fortsätta träffas mer. Jag gillar en annan kille och det är därför. Du är jättetrevlig.... blablba". Det är här det känns som om jag blivit överkörd av tåget, misshandlad av 43 råa juggar och blivit knivhuggen i ryggen.

Sticker tidigare från jobbet, behöver veta vad fan hon menar, möter henne och försöker prata med henne. Hon är kall. Säger att hon inte kan hålla på med två killar samtidigt(sunt förnuft) och att hon väljer det gamla exet som nu sagt till henne att han vill ge deras förhållande en riktig chans. Jag blir blödig, frågar om det finns en chans för oss, jag måste ju kämpa för henne, svaret blir nej.

Kalle blir emo, dricker sprit och går ut på krogen, träffar henne ute. Löftet om att inte gråta över en tjej, någonsin mera, håller inte. Det kanske är spriten. Jag vädjar till henne att inse att han är för dålig, det kommer aldrig gå för dem. Hon har ju redan bestämt sig så hon sitter bara och lyssnar på mig när jag tjuter ut i någon timme. Hon är fortfarande kall(lite av hennes personlighet att inte visa för mkt känslor), det gör mig ännu ledsnare, att hon inte ens fäller en tår.

Kalle går ut nästa dag med, ingen bra idé, nu är jag emo och bara går runt på stan i spritruset och ringer alla i telefonboken. Jag vill ha någon som tröstar mig. Ringer gamla ex som inte svarar. Ringer hon som precis krossat mig, stupfull vill jag förklara igen varför hon är så vacker och rolig. Inget funkar. Vaknar hemma, död, ledsnare än någonsin. Kommer ihåg lite av samtalet från förgående kväll -" Är det obehagligt att jag ringer?" -"Nej, men det känns konstigt att du ringer". Konstigt? VAFAN?!

Nu sitter jag här, måndag, mår bättre i huvudet och sämre i kroppen som inte fått mat på två dagar. Allt jag vill är att sms:a, ringa, träffa henne. Hon är ju min. Men enligt de flesta på FB ska man bryta cleant, lägga av med den andra parten direkt. Jag kommer väl vänta ut henne, kanske ta lite kontakt om någon vecka, se hur det går med exet.

Nu måste jag till jobbet. Det hjälper avsevärt mycket att skriva av sig, bearbeta skiten. Det blev ett långt inlägg om ett kort-kort förhållande. Dock var det inte längden på förhållandet som var av betydelse, det var vad det symboliserade; Ett liv där man kunde vakna riktigt glad för man visste att någon fanns där. Det kändes som en vändpunkt när jag träffa henne, det fanns inga hinder kvar, och så får man en käftsmäll.

Många här har det svårare, håll ut. Jag ska vinna tillbaka denna tjejen, jag vill i alla fall göra det. Hon ska bli min igen. Eller?

PS. Drick aldrig när du är ledsen.

kallemedk

Jag vet precis hur det är, mitt varade inte alls länge men efter ungefär 4år utav saknad av förhållande så känns det som det var for real.

Tips är dock att skippa spriten, den löser inget!

Det har du rätt i. Fy fan vilken ångest jag hade igår när jag vaknade dels för att jag inte visste vad jag sagt till henne i telefonen och dels för att bakfylla och sorg funkar väldigt dåligt ihop. Fan. Varför vill jag ringa henne? Varför borde jag göra det? Det finns väl en chans att konkurera mot en annan kille som det inte riktigt har funkat mellan? Hon är ju fast i någon ond cirkel med honom.

Ge upp den tanken. Ju mer du kämpar, desto längre bort försvinner hon. Du gör bäst i att bara bryta kontakten, tro mig. Om hon skulle ändra sig så hör hon av sig, men just nu är du tyvärr inte den som hon vill ha, hur hårt det än må låta. Kanske hon kommer till insikt en dag, men då kanske du inte ens vill ha henne längre efter att hon har gjort dig illa.

Så klipp och gå vidare. Lätt sagt, svårt gjort, men är ett nödvändigt steg.

Om hon har känslor för honom så är du chanslös med tanke på alla minnen hon har av honom i bagaget som backar upp hennes känslor.

Jag är nog inte den som ska ge tips ang kärlekssorg.

Men tror nog du får större chans om du helt enkelt inte ringer henne, först kommer hon säkert tycka det är skönt att du gått vidare för att sedan inse att hon har gjort ett misstag och saknar dig, då är det du som har övertaget, hon tror nog inga bra saker om du ringer henne stup i kvarten och full desutom efter att hon brutit upp med dig, låt henne stå för kontakten.

Jag har skickat SMS och ringt nästan varje dag i ungefär 3 månader, och nu helt plötsligt måste jag sluta, såklart är det svårt.

Jag funderar på att skaffa mig en ny skara vänner att börja umgås med som får mig att glömma allt det här, kanske tom så kan du träffa en ny på detta sätt? Testa!

Svåraste jag har är att glömma allt vi gjort tillsammans och att jag har den störda känslan att hon var den rätta för mig och ingen kan ersätta henne, jag hoppas fortfarande att hon ändrar sig och ringer mig, men ibland så får man inse faktum och försöka tänka på något annat.

Peace!

Ja, jag har med insett det, hon vill inte ha mig. Men samtidigt är hon för smart för att ringa mig om en vecka och säga att hon blivit dumpad av honom. Hon har dissat mig och vet att det är svinigt, hon respekterar mig för mkt för att våga ringa när det väl tar slut mellan dem. Det är ju ett bra resonemang, hon gjorde det cleant och snabbt. Jag har bestämt mig. Tänker höra lite me hennes kompisar om hur det går mellan dem och sedan, om det finns nåt positivt att hämta, skicka nåt sms. Inte så att jag ska göra det denna vecka, eller nästa, men låt säga om tre veckor och om jag fortfarande vill ha henne då.

För mig går detta nog över på någon månad. Ska dessutom börja plugga då, så det kommer finnas nytt folk att träffa och nya miljöer att inviga.

Som jag sa tidigare, ni andra är inte ensamma, detta är bara en av mina crushes. Det har funnits de som suttit kvar i år. Håll ut.

Jag har ingen erfarenhet av det där men skulle inte tro att det är uppskattat att du kontaktar och försöker ta fördel av att det eventuellt skulle gå dåligt mellan hennes kille och henne. Kanske det till och med ger henne vatten på hennes kvarn och får henne att dras mer till honom då det uppstår en konflikt mellan er. Låt allt vara istället och låt henne sköta kontakten, det är nog bäst.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Om ni kollar mina tidigare poster så skrev jag hur jag kärade ner mig totalt i den enligt mig perfekta tjejen som jag alltid sökt efter, och sedan fick höra klassikern att vi bara ska vara vänner.

Jag fick tips och råd att vara kall. Vilket jag var. Vilket funkade. Hon började höra av sig då jag inte gjorde det, hon kom på ideér, utflykter, ja allt vi kunde göra tillsammans, och hon skrev hur hon verkligen ville träffa mig mer.

Den dagen hon sa att vi bara skulle vara vänner sa jag till henne att jag inte ville veta av något "kanske i framtiden", för skulle vi vara vänner så skulle jag inte ha falska förhoppningar om henne.

Nu har jag fått höra av hennes bästa kompis på fyllan att jag inte borde släppa henne, och eftersom hennes bästa kompis vet allt om denna tjej så vet jag inte vad jag ska tro...Jag blir verkligen galen. Jag anser klart och tydligt att en vänskaplig relation med henne vore bättre än ingen alls, samtidigt som jag inte kommer kunna vara helt nöjd sålänge vi bara är vänner, samtidigt som jag inte "kan" stöta på henne igen då jag sagt att jag inte tänker göra det.

Haha, vilket jävla skämt.

Ja, det låter som ett skämt, vad är dealen med henne egentligen. Är det så att hon inte vet hur hon vill ha det, spelar något spel eller bara vill vara vän som hon säger?! Kvinnor går inte läsa. Caper ger ju rådet att bryta allt direkt flera gånger i tråden, förnuftigt eftersom det funkar för att få slut på sorgen snabbast. Dock har du ju varit kylig, låtit henne tagit kontakten, det är hon som kan låta sig styras av dig nu. Enligt mig bör du charma henne, hon verkar "villig" enligt fulla kompisar och beskrivet beteende.

Gör en sista stöt, börja om på ny kula, snacka inte förhållande direkt utan charma henne som om det var första dejten och du fortfarande inte visste vem hon egentligen var eller ville. Sen, när du eller hon inser var ni har varandra så ta beslutet om kapning eller inte. Du tar beslutet, vill du satsa och få antingen torsk eller gädda, eller ångra dig och aldrig få veta vad som riktigt hände?

BTW Tack för stöden, råden och bra 'berättelser' från alla i tråden.

Här kommer en liten update från min historia.

Hon tog kontakt med mig på MSN idag.

Hon inledde konversationen med ett "Hej".

Först visste jag inte vad jag skulle göra, skit fullständigt i henne eller föra en normal och sansad diskussion.

Jag valde det senare alternativet.

Hon frågar hur jag mår osv, jag svara som det är och att inte är så värst bra.
Vi summerade våran tid tillsammans och hon påpekade att jag aldrig såg henne i ögona precis när vi träffades på stan och att jag inte berättade mycket om mig själv.

Vi har egentligen missförstått varandra under hela tiden tillsammans.

Jag vet att jag bröt mot regeln "ta bort all kontakt", men det hjälpte faktiskt att prata ut med henne, jag lärde mig mycket utav det här och jag känner mig mycket bättre idag.

Från och med nu så ska jag inte lägga för mycket tid på henne , hon vill ju veta saker om mig med.

Alltid försöka att visa att jag gillar henne mer, jag var nog för passiv igenom hela tiden.

Jag kan bara klandra mig själv när alla pusselbitar faller på plats, men det är bättre att jag får veta sanningen och kan förbättre mig mot andra än att gå runt och göra samma misstag igen.

Idag mår jag mycket bättre!

Här är min lilla historia om när mitt förhållande tog slut.

Jag var bara ihop med tjejen i fråga i 3 månader innan det tog slut men i min mening så är det nog med tid för att man ska kunna bygga upp väldigt starka känslor och förtroende speciellt om person i fråga ger en gensvar på känslorna.

Men för ca nu 3 månder sen så har jag och exet varit och träffat hennes familj " Hela släkten" för första gången det gick kanon alla var trevliga å glada . På vägen hem frågar jag henne om hon vill sova hos mig inatt. Hon tackar nej och säger att hon vill vara ensam ikväll. Jag gör ledsna minen på ett skämtsamt å löjligt sätt , hon frågar mig då med nästan lite upprörd röst om jag blir sur nu , jag skrattar lite lätt å säger nej nej klart jag inte blir det gumman jag vill bara inte känna mig bort prioriterad " Nu menar jag inte att detta fick mig att känna mig bort prioriterad , det vara bara nått som slank ur mig".

Vi kommer hem och pusssas lite utanför hennes dörr hon säger att vi ses imorgon. Nästa dag för jag ett sms av henne på eftermidagen där hon skriver att hon inte kan träffas idag för att hon mår jättedåligt sen igår inte för något jag sa " På står hon".

Jag känner på en gång att nått ät fel och ringer henne och frågar hur det är med henne hon säger att hon vill vara ifred lite bara.
Bara detta gör mig nu i efterhand förbannad ,vafan säg bara vad det är!
Nästa dag får jag ett sms där det står förlåt mig för allt .... Tro fan att jag måste ringa till henne då med vafan så skriver man ju inte tro fan jag blir orolig för henne.

Men dagarna går och på 3 dagar senare hör hon av sig och säger att vi måste träffas. Vi ses hemma hos mig och hon inleder det hella jag kan inte vara med dig , jag klarar inte av när du är underbar mot mig.

Och Hon berättar sen att hennes ex var ett riktigt svin mot henne mer eller mindre mobbade henne men att hon själv gång på gång tog tillbaka honom när han lämnade henne för skitsaker. "Ska tilläga att detta förhållade tog slut 5 månader innan vi träffades , om det enns har existerat" . Hon har även endel andra saker som tynger ner henne hennes mor är svårt sjuk.

Vi sitter och kramar varandre båda ledsna å gråter hon säger att hon tycker om mig så mycket och att hon kunde se en framtid ihop med mig . Och att hon vill vara med mig och att att hon vill komma tillbaka till mig , men att det inte går nu. Jag kramar henne och säger okay tjejen.

Efter 4 dagar av ensamhet och en jävla massa tårar så går jag hem till henne och frågar henne om hon verkligen vill att det ska vara såhär och att jag tycker att det är synd att slänga bort det vi har för vi hade det underbart tillsammans. Men ja det slutar med samma svar.

Dagen efterdet så ringer hon till mig och frågar hur det är med mig hon gråter och skriker att hon saknar mig sååååå mycket. Jag säger det samma.

5 dagar senare så tar jag kontakt med henne via sms och frågar henne hur hon mår osv , och frågar om det är jobbigt att prata med mig? Hon svara att jo det är det och jag säger okay jag lämnar dig ifred.

1 vecka senare så har jag bara gått och undrat hur hon mår jag vill bara höra att hon mår bra liksom jag behöver inte träffa henne vill bara höra att hon mår bättre och inte sitter och mår dåligt.
Så jag skickar ett sms till kompis som hon bor ihop med och frågar hur det är med henne. Får svaret - att jo hon mår nog bra tror jag. sen av ren artighet så frågar jag henne om hon ska ut på nått kul i helgen.

Samma kväll så skickar exet ett sms till mig . - När jag säger att jag vill vara ifred vill jag inte att du ringer till mig , kommer hit eller blandar in mina vänner.. Det är lika bra att det är slut jag kan ändå inte vara med en person som känner sig bortprioriterad bara för att jag ville vara ensam en kväll. Jag sitter som ett fån med mobilen i handen ok tänker vafan är detta har jag varit så hemsk , du tycker ju om mig.......
Min första reaktion är att ringa och skälla ut henne för jag är precis vansinig just för att jag känner mig så jävla lurad och bedragen . men jag hejdar mig rringer morsan och snackar av mig. skickar ett sms till exet och säger - hoppas du svarar om jag ringer imorgon , jag tycker jag är värd det.
Jag ringde aldrig.

Och nu till det hela som tråden handlar om .
Det värsta för min del var inte det att hon lämnade mig utan det att jag inte vet varför jag känner mig fortfarande lurad och dum som fan , just för det att jag inte vet vad som gick fel utan hon sa bara olika saker till mig och nu vet jag inte vad som är sant. Men nu 3 månader senare är det faktiskt bra har iof inget intresse för tjejer mer än att snacka å vara vän med dom . Men jag tror som alla andra ett cleancut är det enda inte prata inte enns titta åt dom och om dom nu kommer fram och ska snacka med dig så säga bara - Jaha hej - och så gå då vet dom inte vad det är . Och träffa folk det hjälper åk iväg kom ifrån minnena dom är värst , släng allt hon gett dig. Hata han/henne det är svårt som fan när man gillar nån men det funkar till och från , ibland blir man ledsen för att man tänker elaka saker om personen man gillar men så är det.

Sen så för jag väl skylla mig själv för att jag sa " Jag vill inte känna mig bortprioriterad" men så farligt är det ju inte ..

Nån som inte kan vara ärlig mot dig förtjänar inte dig heller!

Hoppas nån orkade läsa detta det vart långt.