Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Deppa med stil är rätta grejen för alla med brustna hjärtan!


”Vi måste prata, jag tror inte jag vill vara tillsammans med dig.”

Orden träffar dig som en tråkig päronformad raketgevärsgranat avlossat av en sur, skäggig afghan. Du känner hur det hettar till i ansiktet och att du blir smått yr. Hela ditt medvetande intas av en besynnerlig cocktail av sorg, vrede, frustration och oförstående.

Problem är till för att lösas men olycklig kärlek eller en hård stekning går egentligen inte att lösa. Det du kan göra är däremot att deppa med stil och göra deppandet mer poetiskt . Det gör dig starkare och du kommer att kunna möta kärleken bättre nästa gång.

Vad är kärlek?
I kärleken mellan två människor är känslorna både fysiska och psykiska samt en blandning av båda. Det är glädje, trygghet, kåthet, förväntan och saknad blandat som i en stor gigantisk skål med grekisk bondsallad. När det killar i magen visar det att man har känslor för någon och haft turen att få i sig den grekiska kärleksbondsalladen. Kom ihåg att negativa känslor är lika viktiga som positiva i ett kärleksförhållande, lite Yin och Yang alltså. Kärlek baseras dessutom på utbyte av känslor. När man kan byta känslor med varandra genom att på något sätt visa dem för varandra funkar kärleken. Lite halvflummigt sådär men om kärleken fungerar är det den bästa gåvan du kan få i ditt liv.

Man vill att kärleken ska bestå men oftast gör den inte det. Vid ett stekbesked tar man det väldigt personligt. Negativa tankar snurrar i huvudet och du undrar vad du är för idiot egentligen. Här måste du rannsaka sig dig på ett extremt ärligt sätt och fråga dig vad du har gjort för fel. Jag kommer däremot inte att ta upp detta trista ämne utan tar för givet att du är oskyldig och att det är din partner som har blivit galen eller förledd av trista vänner.

När du börjar deppa inträder du i tre faser. Först kommer sorgen därefter hatet och till sist bitter och övergivenheten.

Sorgen
Det är den absolut värsta av de olika stadierna. Här tappar du fotfästet och blir okontaktbar för dina vänner. Bli inte orolig om du plötsligt börjar gråta trots att du är världens tuffaste person. Du fattar inte under denna fas hur du kan överleva utan din pudding. Du får tokiga nonstop-visioner i ditt huvud där ditt blivande x hånglar med andra. Det enda du kan göra här är att dricka hejdlöst med sprit tillsammans med en vän som du vet är stark och som kan säga kloka saker. Denna vän får gärna prata skit om din blivande x-krok. Gå gärna till ett klassiskt lite halvsunkigt ställe där folk med brustna hjärtan har suttit i årtionden. Ett tips är att du redan innan du blir stekt har planerat för denna eventualitet och rekat lämpligt ställe. Jag rekommenderar Peppar på Torsgatan. Bra hjärtekrossarmat som tacos med gegga samt den helt galna rattlesnakebite-spriten. Musiken är ofta av bluestyp. Drick så mycket sprit du kan och berätta allt för din vän. Vandra därefter hem asberusad (vid detta stadie råder det taxiförbud) och fundera på livet. Väl därhemma sätter du på en skiva med Elvis där han var som fetast, gärna då låten Mountains som är en fantastisk tycka-synd-om-dig-själv-låt. Spy gärna. Somna därefter fullt påklädd med en tunnbrödsrulle i din hand.

Hatet
Här kommer du inte alls att känna igen dig. Du börjar känna hat för den du älskar och för att du har blivit utsatt för denna smärta. Du pratar eller skriker för dig själv när du är ensam hemma. Du försöker att sova för att inte bli påmind om vilket jävligt tillstånd du befinner dig i (det går absolut inte). Detta är den svåraste fasen att kunna deppa med stil i. Jag rekommenderar lantmiljö för hatkänslorna. Om du har tillgång till en stuga ska du absolut åka dit. Ta långa promenader och hugg ved. Om du har slutat röka är detta ett bra tillfälle att börja igen. Drick gärna folköl eller rött vin men absolut inte starksprit. Ät stuvade makaroner då det dämpar hatkänslorna något. Lyssna på country, soul eller nattradio.


Bitterheten och ensamheten
Denna fas börjar när dina hatkänslor gått över. Du börjar gå igenom inkorgen på mobil och mail för att försöka se något spår av att du var väg att bli stekt. Där blir du sentimental då du upptäcker mängder av gulliga meddelanden. Under denna fas är det vanligt att du gör pinsamma och sorgliga kontakter med x: et. Försök att undvika dessa samtal, men av egen erfarenhet vet jag att det är helt omöjligt då hoppet alltid finns där och gnager som en mullvad. Om du har bra kontakt med dina föräldrar åker du hem till mamma och pappa och fikar, tittar på TV, spelar spel och lyssnar på pappas favoritskivor. Detta är faktiskt en utmärkt kur för att slippa bitterhet och ensamhet för det finns ingen som älskar dig mer än dina föräldrar.


Förnyelsefasen
Här krävs det upprättelse av självförtroendet. Skaffa en ny stil, köp en dyr jävla flådig svid, ett par dojor gjort av utrotningshotade djur eller varför inte en bil. Strunta i om du inte har pengar, använd kreditkort eller låna pengar på banken. Det viktigaste är att du återfår självförtroendet. Här ska du lyssna på crooners, typ Sinatra, Robin Williams eller upplyftande house. Dansa framför spegeln, gör Daniel Nyhlén-pekningar. Märkligt nog kommer du här inse att du egentligen är världens coolaste person. Bege dig därpå ut och drick lyxiga drinkar där det finns vackra puddingar som skrattar mycket. Nu är du redo att möta kärlekens värld.

När du har gått igenom dessa tre faser samt förnyelsefasen kommer du sakta men säkert att bli ditt sanna jag och dessutom bli starkare än någonsin. Kom ihåg att aldrig vara kompis med den du än gång i tiden har älskat men som har stekt dig. Gå aldrig in den fällan det betyder bara att din smärta drar ut på tiden ännu mer. För du vill inte vara närvarande när din älskade kysser upp någon annan i brygga?

PS. Stulet men jävligt bra + att det fungerade för min kompis, men alla är ju olika som sagt!

jo men se till så att det har gått 2 veckor!
låter som att den här tjejen har varit lite "förvirrad" under tiden ni har varit ihop och nu har hon helt plötsligt börja tänka efter osv på vad det är hon igentligen vill göra. Jag tror att du har varit till stor hjälp för henne och det kommer hon nog aldrig glömma.
Visst är hon säkert helt annorlunda än va hon va förut men det är bara ett
tecken på att nånting händer inom henne. Hon håller på finna sig själv.
(Stor process) framförallt otroligt svår och deppig!

tack igen cern, du hjälper verkligen.
att hon är helt annorlunda vet jag är övergående, hon kommer inte att vara så här som hon är nu en lång period. det måste vara övergående, för det är en annan människa, och jag känner henne utan och innan.

Skrev några rader här för några månader sedan, idag är det nästan tre månader sedan mitt ex dumpade mig. I början var det svårt, men jag vägrade gräva ner mig. Jag aktiverade mig genom vänner: umgås och dega på veckorna, för att festa på helgerna. Två veckor efter att hon gjort slut ringde jag henne och berättade att jag klarade mig, var deppig men klarade mig bra. Hon var jätteglad över detta, och mer ord utbyttes inte direkt.

Månaden senare känner jag att jag är en väldigt bra bit in på att komma över henne - jag märker att jag kan ha ett liv utan henne, det är t.o.m andra tjejer som intresserar sig i mig och jag i de. Inget allvarligt, men ändå trevligt.

Jag har haft deppiga stunder, men de har varit väldigt övergående. Men ikväll, sedan några timmar tillbaka, har jag varit extremt ledsen - jag har t.o.m gråtit en skvätt. Bara sådär, helt oväntat. Det är otroligt frustrerande att det går i perioder, särskilt när det har gått så långt tid sedan det tog slut, vi har ju inte heller haft någon kontakt alls. Hon har det gärna, det var från min sida att bryta helt. Men jag saknar henne, och det känns som att jag inte är långt ifrån luren, jag minns hennes nummer så otroligt bra och jag saknar henne även som person - hon är inte världens mest utgående person som kastar sig in i förhållanden hela tiden, men det känns nästan som att jag är beredd att ta risken att ta upp kontakten med henne, men jag skulle inte uthärda att någon annan la beslag på henne. Jag vet att hon inte är min ägodel, men det känns så. Det känns också frestande att ta kontakt med henne igen p.g.a den lilla risken som finns att hon vill ha mig tillbaka, och att jag vet att hon gärna har kontakt med mig.

Har någon annan också haft det såhär? Mina faser går verkligen upp och ner, det är det som är så jävligt. Jag kan stå ut med att må dåligt, för att sedan må bra - efter regn kommer ju solsken - men att aktivera mig hjälper inte längre för att få bort tankarna från henne. Har någon också varit med om dessa berg- och dalbanor av känslor?

Don't bother. Ställde själv samma frågor i början. Nu med facit i hand så visade det sig att hon bara var ett svin (no shit).

Definitivt. Jag upplevde faktiskt en dal så sent som idag när jag satt i skolans datasal och ritade en uppgift. Lyssnade på Slow boat to China (Steven Seagal), och började nästan böla rakt ut framför skärmen. Just raden "How can my love for you be so alive, how can your love for me be so far away?" gjorde att tårarna nästan började flöda. Hittade även en bild av henne på datorn, som jag trodde jag slängt, och fick ordentliga flashbacks från "den gamla goda tiden". Numera hatar jag allt som heter T, just för att ingenting som påminner mig om henne är av godo längre (bortsett från vissa, fortfarande, hjärtvärmande minnen). Det är fan sjukt..

Det är 8 månader sedan vi gjorde slut, så att det går upp och ner nu när det bara gått tre månader är inte så konstigt. Hang in there, bub. Det är inte långt kvar till ljuset i slutet av tunneln!

Rekommenderar låten starkt också, PMa om du vill ha den

Du är inte ensam...har gått 3 månader för mig.
Hon är det första jag tänker på när jag vaknar. Saknar sedan hennes närhet hela dagen för att tillbringa kvällen ensam med tårar i ögonen. Dagarna slutar med att man stoppar i sig sömnmedicin och flyr från verkligheten.
Sedan vaknar man 7timmar senare av att man drömmer om den underbara tjejen och dagen börjar om på nytt.

Tips: Gå till farbror doktorn, mår du tillräckligt dåligt får du antidpressiva.
Jag fick det direkt.
Dom ger mig i.a.f. lite falsk glädje i livet.

Tänkte även jag skriva av mig i denna tråden..

Var tillsammans med en flicka i 4½ år.
Vi hade det ganska bra tillsammans men gjorde slut nyligen.
Anledningen till att vi gjorde slut var för att hon bad mig välja mellan henne och en tjejkompis eftersom hon trodde att min tjejkompis flirtade med mig och för att hon mådde allmänt dåligt när vi umgicks.

Jag går i samma klass som den här tjejkompisen och har umgåtts med henne på fritiden tre helger under 1½ månads tid. Två av dessa gånger har vi varit ut på krogen och en gång (juldagen) jobbade jag med henne på ett ställe där hon brukar jobba för att de behövde folk.

Mitt ex har haft en del problem också då hon inte mått särskilt bra, vilket har lett till att jag inte fått den bekräftelsen jag behövt och inte känt mig älskad i den utsträckning jag behövt.
Så när hon hade jobbat 12 dagar i sträck och fick en ledig helg så valde jag att festa med min tjejkompis, som hade fyllt år istället, för att vara med mitt ex. För jag tyckte att vi träffade varandra en hel del ändå eftersom vi var sambos.

Efter många om och men så resulterade detta i att jag var tvungen att välja mellan min kompis (som jag känt i ½ år) och henne, (mitt ex).
Detta delvis på grund av att jag ställt henne ett ultimatum om att inte träffa hennes ex, som hon även sov över hos tre gånger under vårat förhållande, efter han bad sin kompis knuffa omkull mig så jag flög baklänges och slog bakhuvudet i golvet.
Hon gick med på detta, men tog upp kontakten lite smått ungefär ett år efteråt. Då sade jag till henne och hon sade upp den igen.

Bör även tilläggas att jag sade upp kontakten helt med mitt ex när jag blev tillsammans med den här flickan, samt att jag mer eller mindre sade upp kontakten med en kompis (blev så att jag pratade en del med honom i fyllan för att vi har gemensamma vänner).
Men i alla fall, fast mitt ex betyder mycket mer för mig än min tjejkompis så känns det dumt att ge upp en kompis som inte gjort något fel. Så mitt val blev båda eller min kompis i stort sett.


Efter detta så flyttade vi isär och de 5000kr jag lånat ut till henne samt de 6000kr jag lagt på våra gemensamma möbler vägrar hon att ge mig plus att hon antagligen ska flytta från lägenheten utan att bidra med en spänn så jag åker på hyran, elen och internet till den också i tre månader.
Detta på grund av att hon "betalat mer till maten" än jag gjort.

Hon har jobbat under ett års tid och tjänat pengar medans jag gått gymnasium och folkhögskola på heltid och således haft mindre pengar att röra mig med. Hon tjänade ihop ca 150.000kr ifjol medans jag kanske kom upp i drygt 50.000.
Och jag anser att den som har mycket bättre ekonomi än den andra bör betala mer till t.ex. mat.


Alla i hennes familj verkar hata mig nu för att "jag valde en annan flicka isället för henne". Vilket känns helt sjukt när jag är kär i mitt ex och bara kompis med min kompis. Jag tycker visserligen att min tjejkompis ser bra ut, vilket jag också sagt till mitt ex när hon frågade mig.
Men jag skulle aldrig riskera förstöra våran vänskap för att ha sex med henne. Tjejer är inte så sällsynta att man behöver sätta på sina kompisar enligt mig..

Det är så sjukt att någon man varit tillsammans med i 4½ år kan göra på det här sättet och det är sjukt att hennes familj som jag alltid tyckt om och känt i över fyra år bara vänder kappan med vinden och ser på mig som att jag är dum i huvudet.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta när mitt ex säger att hon hoppas att jag dör i cancer i förtid och att hon ska bajsa på min grav och att hon ska göra allt för att få mig att må dåligt. Och när hon säger att alla i hennes familj hatar mig och att hon ska berätta för alla hur dum i huvudet jag är.

Visst har min familj och min släkt sina åsikter om henne också, men jag tycker inte att det är någonting hon behöver veta.

Jag respekterar henne och hennes familj för tiden som varit och självklart ska de stå på hennes sida eftersom de är hennes familj, men att de hotar mig med att dra in advokater och försöker få mig att tappa så mycket pengar som möjligt känns bara så fåningt på något sätt.
Jag tyckte väldigt mycket om hennes familj och släkt och kommer sakna dem en hel del.


Men efter det här så måste jag säga att jag mår ganska bra ändå, har bara gått någon dag sedan vi gjorde slut men det känns helt okej.

RADiOAKTiVPOLiS
Underbart! Det där är det hög igenkänningfaktor på alltså.
Jag blev dumpad för en och en halv månad sedan typ.. det börjar bli bättre.
Nu har jag iofs slutat snusa och med den dippen är det några steg tillbaka, men jag vet vad det beror på.

Man får se till att träffa nya tjejer och hänga med vänner och bita ihop. Inse att det kan bli bättre. Två strul och ett knull senare är jag iallafall lite gladare och har lite mer förhoppningar igen. Det är nog det bästa botemedlet i mitt fall, för varje flicka man lyckas bli mer seriös än "hej" med känns det som att det inte var sista gången man träffar någon bra.

Underbart skrivet! tycker alla med brustna hjärtan bör läsa ditt inlägg!

Här är två riktigt bra böcker för er som har massa trubbel med era kärleksrelationer, och jag menar det verkligen. Fy fan vilket lyft jag har fått av dessa!

Go Mia Törnblom!

Bok 1: http://www.bokus.com/b/9789172320369.html - innehåller grunderna om självkänsla och några enkla övningar hur man kan träna upp den.

Bok 2: http://www.bokus.com/b/9789172320888.html - innehåller massa mer info om självkänsla i bl.a. relationer vilket kan vara extra nyttigt för alla i den här tråden.

Sätt stopp för all jävla kärlekssorg och börja leva detta liv nu istället. Ingen tid att slösa på idioter, brustna hjärtan, otrohet och sånt skit!

/Kyuss (den numera livsglada trådskaparen)

Skönt att höra ifrån dig och att du mår toppen!
Böckerna verkar otroligt läsvärda,tack för tipset!
Måste genast köpa dem så fort jag har råd.