Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Jag har inga större brister. Ibland har jag dock stött på personer som haft så många egenskaper jag avskytt och tillsammans med det ett bristande intellekt som de försökt dölja med att vara kvasiintellektuella. Vid flera tillfällen har jag då fått ursäkta mig och lämna krogen/fiket/gågatan för att jag nästan tappat kontrollen för att jag velat skada vederbörande. Det jag försöker säga är väl att min största brist är även jag har en gräns.


Svårt att säga, alla personer är olika mottagliga. Alla går att manipulera, men till en viss grad. De personer som är svåra ser jag helt enkelt till att inte bli nära bekant med. Som jag skrivit tidigare i något svar så är problematiken alltid störst när man skall försöka ha ett förhållande med någon.

Händer det någonsin att du släpper teatern och skådespelet i sociala interaktioner och istället är dig själv helt och hållet? Hur skulle du uttrycka dig själv helt ärligt? (som Bruce skulle sagt)

När du haft en flickvän, har du sett på henne så som en av dina materiella ägodelar eller är det djupare än så på nått plan?

Har du haft någon relation(vän/familj/partner/whatever) du anser varit starkare än övriga, och i så fall varför och på vilket sätt?

Hur skulle du beskriva ditt sinne för humor?

Tycker ämnet är väldigt intressant, så tack för att du tar dig tid! (oavsett eventuell egenvinning du har av det hela. )

Du verkar påläst kring diagnosen och förefaller vara hyfsat uppriktig i dina svar, om än lite återhållsam när det passar och därmed manipulativ. Vi skulle ju få svar på allt, det var en överenskommelse. Får vi inte det så är du en skogsvarelse med luden svans som inte förtjänar vår uppmärksamhet.

Som jag ser dig så har du en del drag som kännetecknar en psykopat, men du har inte mycket mer av det än en vanlig medelsvensson. Du löste ju konflikterna i barn- och ungdomsåren och även i vuxen ålder utan att spåra ur(?).

Du är förvisso kriminell eftersom du knarkar och förmodligen säljer droger, och det är möjligen det beteendet som har gjort att du utvecklat de mörka sidorna i din personlighet. Du är lite småspykopatisk, som så många andra, men du är ingen psykopat.

Som sagt, alla får ju en eller annan poäng på psykopatichecklistan.

Jag förstår inte vad man tjänar på att få den diagnosen alltså, det måste ju vara en helt värdelös diagnos att ha.

Vad har du för intressen? I vilken bransch arbetar du? Inom vilka branscher tror du att människor med din diagnos trivs allra bäst inom, samt i vilka branscher tror du att psykopater skulle vantrivas inom?

Har inte hunnit läsa igenom hela tråden men antisocial personlighetsstörning är INTE psykopati. Psykopater är överlag mästare på att inte upptäckas, tenderar att sitta på maktpositioner eftersom många psykopater njuter av att leka med människor som om dom vore känslolösa dockor. För en sociopat är alla andra just det, känslolösa objekt.

Någon med en "antisocial personlighetsstörning" (stort begrepp) har tvärt om ofta svårt att passa in.

Blanda aldrig ihop dessa två. När någon blandar ihop dom får vi expressen-artiklar om att alla som är utanför egentligen är farliga brottslingar. Att alla som är extremt obekväma i sociala situationer är blivande seriemördare, när det egentligen är psykopater som står för seriemördandet.

Kan kanske mod ändra namnet på tråden?

antisocial personlighetsstörning ? kanske..psykopat nej.

Psykopater är den impulsiva och fysiskt misshandlande typen i "sfären" antisocial störning. Är du medveten om att man i princip måste ha fysiskt misshandlat och blivit dömd för att bli diagnosticerad som just psykopat. Själva diagnoskriterierna kommer ifrån studier av psykopater i fängelse

Sociopater/narcissister är snarare försök att beskriva näringslivets "psykopater", vilket är den typ som minst troligast dyker upp på psykologens/psykiatrikerns soffa. De är mer välanpassade inom den sociala strukturen. Dessa håller hov med fester hemma och älskar stå i centrum

TS tolkar jag som, där jag själv också hör till (diagnosticerad adhd + tidigare antisociala/aspergerdrag såsom känslokyla,analytisk, ej impulsiv, beräknande, autistiskt minne), de med antisocial störning som härstammar från "Aspergerhållet". Dvs känslokylan, analytiska läggningen, förmågan att kopiera, lägga på minnet och spela upp hundratals olika "roller" ur minnet; autistiskt skådespeleri med mimik/kroppsspråk utan förankring i känslor. "Vi" kan smälta in överallt men är mer ensamvargstypen.

Till TS.

Känner stark igenkänning i det du skriver, har dåligt med tid nu men återkommer så fort jag får mer tid. Mycket spännande, väntat länge här på en likasinnad. Kommer kunna komma med en hel del intressanta frågeställningar till dig då jag aktivt arbetat 10+ år på att försöka träna "bort" min antisociala sida.

Spontana saker hos dig som jag la märke till när jag scrollade igenom svaren. Jag kommer heller aldrig ihåg drömmarna. Är inte heller impulsiv har inga som helst problem att planera min roll i människors liv i år framöver. Anar att din mor som min saknar/saknade förmågan att mentalisera dig, såväl som andra. Att just likgiltigheten är det svåraste att ständigt behöva maskera gällande längre relationer. osv.

Jag är förresten gift, men har fått ägna mycket tid åt att förklara/försäkra för min fru att jag älskar henne på mitt vis även om jag kan byta ut henne på en dag då jag inte känner några känslor för henne. Hon har frågat; så du kan byta ut mig mot en ny på en dag utan att blinka utan några bekymmer alls, jag var tvungen att svara ja på frågan av respekt. Hade jag inte det hade jag nog aldrig lyckats få henne att förstå att jag vill vara med henne, att jag faktiskt inte kan hjälpa att jag inte känner. Att för mig är älska vad jag gör för henne, att jag väljer att kämpa för henne. Dessutom har hon förstått att om hennes liv, eller barnens, är i någon form av fara så är jag mycket effektiv på att försvara Det finns fördelar och nackdelar, vi har många fördelar som du vet och nackdelarna känns likgiltiga de bara finns där Vill bara att du ska veta att du måste inte leva livet ensam, kan jag kan du. Vill snabbt tillägga att när jag ser på min egen dotter, mitt eget kött och blod så känner jag kärlek! Vill få fram de för du om någon förstår hur detta känns, när du aldrig känt så för någon innan i hela ditt liv. Inte min egen fru, som jag älskar på mitt analytiska vis, eller min syster, väcker detta i mig. Så ge inte upp!

Allt det andra med människors beteende, hur märkligt människors känsloliv ter (bara problem problem och jag är själaglad att slippa det) sig även i mina ögon kan vi prata om i oändlighet, I'm sure, återkommer mer om detta måste sova.

Take care,

LL

[quote]
Ja det har hänt, inte frivilligt utan ibland har det kommit fram bara. De gånger det kommit fram har jag oftast varit trött och okoncentrerad. Det har rört sig om olika saker, men vid ett par tillfällen har jag fört fram direkta hot till personer jag inte gillat. Dock till min vetskap har detta inte skett öppet inför en massa folk, utan man har tagit någon åt sidan eller stött på dem när de varit själva.


Jag tycker att väldigt få tjejer intresserar mig, generellt tycker jag tjejer är ganska dumma. Det som får mig attraherad är deras yttre och deras intellekt. Vid ett fåtal tillfällen har jag fastnat längre för en tjej, varför vet jag faktiskt inte. De få jag fastnat för har jag varit mån om att behålla ett tag, men aldrig så pass att jag skulle kalla dem för min ägodel. Det finns gott om tjejer, så ser inte varför man skall binda upp sig så mycket på någon speciell.

Jag har några bekanta som är väldigt rationella och smarta. Jag ser dem som starkare än genomsnittet. Men de kan samtidigt inte se mig för vad jag egentligen är, så det är paradoxalt.
En flickvän jag haft har jag ansett vara stark. Vi var konstigt nog väldigt lika och bråkade sällan. Har längre funderat på vad som var fel på henne, hon anpassade sig väldigt bra till allting, utan att underkasta sig själv.

Jag är inte mycket för komedier osv. Men lite svartare humor kan jag tycka vara roande. Danska filmer brukar ha en del sådant.

[quote]
Jag är påläst om det mesta. Jag ger inte svar där svaren speglar någonting i mitt faktiska liv. Ingenting som skrivs här skall kunna bindas till mitt verkliga liv. Jag svarar efter den förmågan. Är det något du vill ha utvecklat så skriv det så får vi se om det går helt enkelt.

I regel har jag inte spårat ur, men visst har det hänt. Jag tänker inte beskriva brott jag utfört eller på vilket sätt jag skadat människor fysiskt de (få) gånger det faktiskt har hänt. Jag är inte dömd för något av de brott jag begått och har inga planer på att bli det.

Jag brukar droger, det har jag varit öppen med. Var du dragit slutsatsen att jag skulle sälja droger har jag verkligen ingen aning om. Jag har aldrig sålt droger. Tanken på att sitta inspärrad räcker. Jag har dock gjort andra kriminella handlingar under mitt liv och de har jag planerat inför.
Jag är som jag är, jag har fått en diagnos. Men som jag skrivit i tidigare svar, det är eg. oviktigt. Jag kan säkert få andra diagnoser av andra psykiatriker, det är ingen exakt vetenskap.

Det tror jag också, det är en ganska lång lista.

[quote]
Jag gillar att läsa, lösa pussel/problem. Jag motionerar och tränar regelbundet.

Just nu arbetar jag med juridik, men jag är inte advokat eller jurist.

Tror det där varierar. Skall jag svara för mig själv så föredrar jag jobb under eget ansvar. Jag avskyr att bli tillsagd vad jag skall göra, speciellt av personer som är ointelligenta. I dagens samhälle är det inte rätt man på rätt plats, det handlar snarare om vem man känner.

Skulle du säga att du "ringat in" personlighetstypen av tjejer som fungerar bra ihop med dig? Att du instinktivt känner, en social grupp, vilken tjej som ligger "närmast dig"? Att sedan vilken som i den "gruppen" går lika bra förstår jag och kan bytas ut mot nästa. Men ser du inte möjligheterna med en långvarig partner som en som kompletterar dig? Två kan uträtta mer, kompletterar varandra, "wing-man" funktion som gör vägen till målen enklare; förutsatt att ni ser "samma mål" såklart, vilket är en fråga om "målspelande" för partnern.

Jag är nyfiken då detta är fallet för mig. I princip klassificerar jag människor efter hur känsliga de är, för att jag ska veta hur "mycket av mig" jag kan visa innan folk de börjar känna sig obekväma/osäkra och därigenom skapa mig problem. Naturligt är de som är mest lik mig som reagerar minst de jag går ihop med bäst, jag kan släppa kontrollen och slappna av mer. Hur tänker/ser/agerar du på detta området?

[quote=premeditation]
Jag har samma erfarenhet och tänkt mycket på det där. I mina yngre dagar fanns en rädsla hos mig att de jag såg som smartast/mest rationella borde vara de som har störst förmåga att se mig. Efter hand insåg jag att ju mer rationella/logiskt tänkande desto mindre "hot" uppfattades/lästes in ur mina ordval/kroppsspråk eller avsaknad av detta.

Samtidigt så ju längre in i en skog man gått, desto lättare att "se" de som vandrar på stigen efter en. Om total rationellt/logiskt tänkande föreligger = känslokyla/frånvaro av koppling till den emotionella delen av hjärnan torde detta vara längst in i skogen. Är det då enbart möjligt för den som står bredvid en att se en?

Ju mer känsliga människor ju mer av "djävulen/sina egna rädslor" upplever jag att de projicerar på mig. Hur är din erfarenhet här?


Ler åt ditt ordval "fel på henne", humor i min värld Får mig att tänka på Eddie Murphy som en gång sa: "you have to find someone who is as fucked up in the head as you are, then you can settle down happy for the rest of your life." Han har mer rätt än vad många inser. Du beskrev samtidigt exakt tanken jag har om min fru, som precis som du säger är en mästarinna på att anpassa sig själv efter mig utan att underkasta sig. Jag har aldrig tidigare träffat en så okänslig/rationell kvinna som ändå samtidigt jobbar på att vara närvarande, dvs har självinsikt.

Varför tog det slut mellan er?


- En av de absolut mest roande program jag någonsin sett är ett program som gick på Mtv för länge sedan. Det var en massa ungdomar som dansade ute på ett stort poolområde efter musiken, med inslag av vj's och allmänt fåniga tävlingar. Det roliga var att stänga av ljudet och se hur mycket de förändrade sitt sätt att dansa så fort de blev medvetna om att kameran/kamerorna filmade dem.

Kommer du ihåg det? Tankar, reflexioner?

- Vad tycker du om Beavis&Butthead? Tankar, reflexioner?

- Har du sett Shutter Islands med Leonardo di Caprio? Tankar, reflexioner?

Mvh,

LL

Ps. Exalterad över din närvaro här och uppskattar absolut dina svar tankar. Ps