Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

[quote]
Ja, det gör jag. Oftast märker jag av det hos personerna i fråga. Det är viktigt att veta. Jag vet att mitt skådespel fungerar, men det är naturligtvis inte alla som tycker om en för det.

Det är ganska blandat. Jag har inget behov av att bara vara social egentligen så jag ringer aldrig och frågar någon om de vill fika såvida jag inte behöver ha kontakt med dem ang. vad det nu kan röra sig om. Det är faktiskt ganska knepigt ibland, att få det att kännas som att man inte träffas på mina villkor, vilket det egentligen uteslutande är.

Ja jag har tagit och tar ibland droger. Amfetamin och kokain gillar jag, det gör mig något mer spontan i mina konversationer med folk, jag slipper tvinga fram det på samma sätt. Vad gäller vidgandet av min syn och erfarenheter så tycker jag MDMA och extacy varit intressant. Cannabis använder jag för att slappna av. Benzo har jag testat också flera gånger, men eftersom jag inte har någon ångest tycker jag deras avslappnande effekter varit ganska meningslösa.

Jag är heterosexuell. Inte asexuell men har inget direkt behov av det. Om jag är på krogen och kallpratar med någon tjej och jag inser att jag kan få henne så är det inte intressant längre. Blir på något sätt äcklad av henne. De tjejer jag legat med har varit en utmaning, ett spel. Där har priset varit sex. Men själva sexet har jag egentligen inte varit så intresserad av.

Jag kan inte svara på frågan ang. om jag skulle bli far och mitt barn skulle dö. Det ligger så långt borta från mig hela grejen.

Med fysisk njutning menar du sex?
Fysisk smärta är bra tycker jag. Det känns som det behövs. Det är en varningssignal.
Jag antar att jag svarar nej på din fråga, jag skulle inte acceptera den.

[quote=premeditation]
En psykopat har nästan inget seratonin naturligt och jagar därför ofta saker som frigör dopamin t.ex droger eller sexuell njutning.

Lycka är att känna sig tillfreds för stunden, inget ska bort och inget ska läggas till, kan du känna det? Att du är nöjd för stunden?

Ställer frågan återigen, brukar du få högre puls, bli pissnödig, orolig mage och yrsel i situtioner där du känner dig pressad?

Jag brukar droger, men skulle inte kalla det missbruk. Alkohol tycker jag inte om, men andra droger nyttjar jag. Centralstimulanta och cannabis. Opiater vid ett fåtal tillfällen.
Jag tycker droger är bra verktyg när de brukas rätt. Det går fel när man tappar fattningen eller sätts ur spel. T.ex vid för stora intag av alkohol. Centralstimulanta i den form jag använder dem höjer mina sinnen och gör att jag inte behöver anstränga mig i samma omfattning i öppenhet i sociala sammanhang där jag förväntas mingla eller vad det nu kan vara. Ingen märker dock på mig att jag tagit droger, jag håller det på den nivån. Cannabis använder jag för att låta hjärnan slappna av om kvällarna, det använder jag regelbundet.

Vad är det som utmärker dig utåt sett? Vilka är de starkaste karaktärsgraden?

[quote=awfullsinns]
Droger gör mycket mer för mig än vad sexuell njutning gör.

Nej, jag kan nog inte säga att jag känt mig nöjd någon gång. Alltid är det något jag vill ha som jag inte har.

Nej. Jag känner mig i princip aldrig pressad. Jag är som jag nämnt i något tidigare svar allt annat än impulsiv. Jag gör ingenting utan att beräkna först. Jag åker inte spontant på fest om jag inte planerat det några dagar i förväg t.ex.

Privat, och jag gick till en psykiater och inte till en psykolog.
Jag har körkort. Varför skulle transportstyrelsen ha blivit informerade om detta? Det ser jag ingen logik i.

Jag skulle säga min utstrålning, charm och allmänbildning. Utseendemässigt ser jag inte vanlig ut, snarare spännande skulle jag säga. Jag ser mycket bra ut, vilket naturligtvis underlättar mitt liv otroligt mycket.

[quote=premeditation]
Dock bör psykopater nämnas som "impulsiva" för det är precis så aggresiva utspel och maktövertrdelser uttrycker sig ofta men inte i ditt fall?

Bristen på ånger/ångest och förmågan att bedömma konsekvenser som negativa brukar också ofta yttra sig i total likgiltighet när det gäller att göra saker eller åka till plattser what ever, som inte är helt "rationella" om man uttrycker sig så .

Att du inte då agerar impulsivt är mycket konstigt, hur är det med obetydliga saker som t.ex städning eller disk etc? Psykopater brukar inte direkt göra någon vidare ansträgning om det inte är gynsamt vilket brukar resultera i bombnedslag på ett eller annat sätt t.ex i hemmet., städar du hemma? Är det viktigt för dig?

Jag har haft möjligheten att träffa några diagnoserade "sociopater" under min livstid,en av dessa brukade även berätta för folk att han led av denna utväcklingsstörning, gillade amfetamin, sprit och att skära folk med kniv när dennes heder kränktes, hög ihjäl sin bästa vän i unga år osv, vad tror du skiljer en sådan person ifrån dig?

Okej, jag menade dock främst dina brister. Dvs, vad är det i vardagslivet som är svårast att maskera? Finns det några speciella situationer där även du som medveten människa upplever att du riskerar att bli "upptäck"? Speciella tecken? Har du träffat andra människor du misstänkt har samma diagnos?

Det låter som att du är intelligent och socialt kompatibel, dock har jag svårt att du i längden skulle kunna upprätthålla fasaden gentemot mig. Det är oundvikligt att inte utveckla en djupare relation med vissa människor i sin omgivning, intellektuella människor finns bland dom. Att spela teater gör dig mentalt utmattat, vilket tids nog blottar ditt sanna jag. Bortsett från din utstrålning, charm och allmänbildning märker man att du är speciell?

Tack för att du svarar på frågorna.

[quote=awfullsinns][quote=premeditation]


Det är en sanning med modifikation. En stor majoritet av all forskning som gjorts på psykopater har varit våldsverkare, för att de har varit lätta att finna. Vad man senare kommit fram till är att dessa bara utgör en bråkdel av alla psykopater på planeten. Forskning visar också på att endast en liten bråkdel av alla psykopater faktiskt är aggressiva utåt.


Likgiltigheten är nog det som kan skina igenom ibland, när man sitter försjunken i andra tankar när någon studerar en.

Skulle inte kalla mig själv pedant direkt. Jag brukar inte ha gäster i mitt eget hem. Jag är mer noga med mitt yttre beroende på situation. I form av kläder, personlighet osv.


Jag har inte träffat någon jag vet som haft en diagnos. Men jag har träffat många människor som jag varit ganska säker på att de haft liknande "problem" som jag själv. Detta i större sociala sammanhang. Vid ett par tillfällen har det blivit ganska obehaglig stämning. Men i regel tror jag undermedvetet vi helst undviker personer med samma problem, just för att vi inte går ihop. Man går hellre och minglar med någon annan grupp människor och lämnar lite utrymme.

Jag tror det är stor skillnad på mig och en person du beskriver. Bara för att jag är oförmögen att känna empati och riktig mänsklig kontakt (för så känns det) så betyder inte det att jag vill hugga i ner andra människor. Jag skulle hellre aldrig nämna det för någon, det har jag bara att förlora på. Sedan skulle dessutom ingen tro på mig om jag sa det heller.
Det jag tror skiljer mig från en sådan som du träffat är intelligens i första hand. Det är de mindre begåvade psykopaterna som inte kan hålla sig borta från fängelse och problem. Vi som är beräknande och analyserande ser till att inte synas för mycket.