Citat:
Ursprungligen postat av
FruKrokodil
Ja precis, självklart gör hon det. Men just för henne så verkar det alltid vara lättare att skylla på något kroppsligt än psykiskt.
Han borde ju kunna ta ut ett par sjukdagar och vara hemma, han kan ju inte heller må prima.
Allting handlar ju alltid om hur Hanna mår. Nu är det jättejobbigt för hon inte kan lyfta L för det gör så ont. Kämpa lite Hanna, du går inte sönder. Då mår hon så dåligt för L står och drar henne i benen och allt är så hemskt. Tur att Kebaben är hemma och hjälper till.
Men K då? Inte ett ord om hur han mår. Får han något utrymme att må dåligt och bearbeta? Kan man ens vara ledsen när man lever med H?
Jag tycker det är jättetragiskt att det blev som det blev. Det önskar man ingen. Men nu är det som det är och man behöver inte mjölka det värsta man kan. Ta er tid och sörj tillsammans med varandra. Men gör det inte större och värre. Man kan både röra sig och ta hand om en ettåring. Fysiskt sett bör man inte ha några problem. Det är bara hittepå.