"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Bibeln vill att vi ska ha passionerat sex:


Der här budet tillämpar jag dygdigt på varje söt tös som min charm biter på. Älskar livet ibland. Det har man en moralisk plikt att göra för annars tar livet slut.

Du kanske kan beskriva den kristna vigselceremonin, berätta när den instiftades och förklara hur Gud kommer in i den? På vilket sätt Gud eller de som gifter sig behöver en ceremoni instiftad olika av olika samfund?
Allt handlar om vad människor har för avsikt med varandra. Ingenting handlar om den ceremoni som även bedragare kan genomgå.

Bedragare kan också flytta ihop, som enligt dig utgör enda konstitutiva faktorn för ditt "taga sig hustru". Ja, förutom löst föga förpliktnade prat ur mungipan då.
Äktenskapet instiftades av Gud innan syndafallet.
Efter syndafallet kom du och yrade om samboförhållanden, en sorts friserad otukt, som något hedervärt.

Detta är felaktigt. Naturen är amoralisk, och att moraliska väsen (människa) har sitt ursprung i naturen är så klart befängt.

Tyckte du att detta var ett bra argument? Du har inte funderat på att förklara varför det skulle vara befängt?
Och nej, att något med en egenskap kommer från något som inte har den egenskapen är inte befängt, det händer hela tiden i naturen.

Att det finns en Gud som har stiftat en moraliska koden indikerar att det finns ett rätt sätt.

Men bara om du tror på Gud och tror att Gud gav buden och själv uppfattar dem som goda.

Det finns inget objektivt sätt att komma fram till att du bara ska be till Gud/inte avgudadyrka och inte heller häda/tala illa om Gud om du inte tror.

Din logik slutar fungera om du tar bort tron och då är den inte objektiv.

Detta argument är ett av de absolut starkaste emot den naturalistiska filosofin. Hur kan en icke-materialistisk egenskap ha sitt ursprung i materian, säg?

Bröderna Karamazov är en roman av Dostojevskij skriven 1880. Den handlar om relationen mellan tre bröder och deras far. Varje bror förkroppsligar en aspekt av människans natur. En av bröderna brottas i synnerhet med tankar om Gud och tro. En av idéerna som framförs är

Rent tekniskt stämmer detta om Gud är definitionen av moralens ursprung. Om ingen objektiv, verklig moral existerar så är livet bara en kamp för den starkes rätt, utan en bakomliggande standard.

Anser ni att detta citat stämmer, och vad är moralens beskaffenhet?

Anser ni att det stämmer bokstavligt eller att det stämmer blott psykologiskt, det vill säga att människan kräver Gud för att agera på det sätt som vi menar med ordet "rätt"?

Ändå är det många gånger djupt troende som gång på gång begår grova brott. Medans många ateister följer lagen och begår inga brott.
Jag anser att bröderna har fel.

För att moral är en produkt av hjärnan, inte magi, och hjärnan är helt klart materia. Det går ju att se, kör man hjärnröntgen av olika slag så kan man se att människor med olika moral har hjärnor som fungerar olika. Psykopater och liknande människor har annorlunda hjärnor, dom är inte besatta av demoner.

Det är då enbart objektivt för Gud, inte för människor. Gud är en trosuppfattning, inte objektiv.

För människor existerar ingen objektiv moral/etik/lagar, men den Allvetande Skaparen Gud kan i o f uppfatta och förstå allt.

Människan som tror på Gud kan leva efter de lagar och den etik den uppfattar att Gud ger, men då bygger det hela på tro, inte objektivt vetande.

Gud anser nog att det är en objektiv sanning att Gud existerar, men människor måste tro för det går inte att bevisa.
Samma med Guds bud, de är objektivt rätt att leva efter om Gud kan uttala sig, men människor kan inte objektivt uppfatta detta.

Vad som är objektivt för Gud är helt klart inte objektivt rätt för alla människor, fråga folk!

Är det vad som är objektivt rätt moral för för människor vi diskuterar? Eller våra trosuppfattningar om Guds åsikt?
Trosuppfattningar är subjektiva, inte objektiva.