Citat:
Ursprungligen postat av
diploid
Definitionen beskriver ju precis det som jag argumenterar för. Just därför att människan inte är kapabel att koppla bort sin bakgrund, sina känslor, sin filosofi, så misslyckas uppdraget. Felet ligger således hos människan; objektiv moral existerar oavsett (inom en kristen teologi).
Dessutom, trots vår ofullständighet, så tänker och resonerar den stora majoriteten (100% av de normalt funtade) identiskt i många fall där det är uppenbart vad som är gott och ont. Det talar för att objektiv moral existerar.
Det är då enbart objektivt för Gud, inte för människor. Gud är en trosuppfattning, inte objektiv.
För människor existerar ingen objektiv moral/etik/lagar, men den Allvetande Skaparen Gud kan i o f uppfatta och förstå allt.
Människan som tror på Gud kan leva efter de lagar och den etik den uppfattar att Gud ger, men då bygger det hela på tro, inte objektivt vetande.
Gud anser nog att det är en objektiv sanning att Gud existerar, men människor måste tro för det går inte att bevisa.
Samma med Guds bud, de är objektivt rätt att leva efter om Gud kan uttala sig, men människor kan inte objektivt uppfatta detta.
Vad som är objektivt för Gud är helt klart inte objektivt rätt för alla människor, fråga folk!
Är det vad som är objektivt rätt moral för för människor vi diskuterar? Eller våra trosuppfattningar om Guds åsikt?
Trosuppfattningar är subjektiva, inte objektiva.
