Citat:
Ursprungligen postat av
Geomeister
Jag pratade nyligen med en bekant som stör sig på filmer som håller tittaren i handen för mycket. Nu är det väl så att många filmer är riktade åt barn/ung ungdom, men ändå. Jag gillar när saker förklaras bra i en film eller framkommer på ett sätt som gör handlingen logisk. När det blir FÖR bra beskrivet och för övertydligt och man kan gissa sig fram till allt som händer tycker jag mycket går förlorat. Samma sak gäller givetvis tvärtom. Att saker inte förklaras alls och man fattar inte varför han dödar honom, varför dom åkte till Afrika, vad han egentligen sa till henne osv. Det blir bara en rörig soppa som inte engagerar alls.
Man kan tycka att efter alla år och 100.000-tals filmer som gjorts att detta inte borde vara ett problem längre? Att folk som nått positionen att skapa en film borde lärt sig detta? Att skapa filmer med bra takt som förklarar, men samtidigt får folk att tänka till lite?
Just detta som drog ner helhetsintrycket av vad jag annars anser vara den bästa superhjältefilmen som gjorts, Batman Begins.
Filmers kvalité blir ofta lidande när man försöker göra något som ska attrahera publik. För när man vill attrahera någon så letar man efter mönster andra lyckade använt, så det hela blir en medveten imitation men detta gör konst överhuvudtaget oerhört tråkigt och krystat. Det är detsamma med musik, det är uppenbart att vi ofta har att göra med folk som bara vill nå framgång.
De bästa grejerna är oftast skapade av folk som skapar något för sig själva, där en genuin fascination för det mänskliga uttrycker sig friktionsfritt. Det är ju inte så att vi plötsligt slutar relatera till en film bara för att regissören inte haft en tanke på någon annan än sig själv. En individ oavsett hur självcentrerad hans intressen är kommer att reflektera den mänskliga naturen i olika former.
David Fincher är ett exempel på en regissör som verkar köra sin egen grej och vad som händer då är att deras verk inte bara blir originella utan de känns genuina in i minsta detalj. Det finns inget försök till att göra publiken glad baserat på hur mycket pengar senaste rullen drog in.
Problemet som gör att de flesta människor (inte bara inom det vi kallar konstvärlden utan i livet överhuvudtaget) är mediokra på alla sätt och vis är för att de är rädda för att vara sig själva till 100%. Man är istället i ständig jakt på bekräftelse och bekräftelsen man vill nå gör man genom att använda välkända metoder.
Vi är alla imitatörer av varandra. Men vi verkar vara som mest charmiga, kreativa och socialt konstruktiva överhuvudtaget när vi inte imiterar, när vi inte agerar ansträngt med medvetna motiv.
