Citat:
Ursprungligen postat av
Justice9mm.
Det finns en uppgift att mamman är vid NUS. Är ynglingen där också?
Spekulationer:
Soc har hand om honom. Var kan de placera honom?
- utredningshem tillsammans m familj
- SIS anstalt. Troligtvis ej? Kräver domstol?
- HVB hem
- lägenhet med fördragna gardiner?
- Psyk institution? Kan soc göra detta?
Det borde börja läcka var han håller till? Liten demonstration utanför i stjärngosseklädsel utan stjärnor vore klädsamt… samt korvgrillning vid några stockar som bildar ett kors. Hur förståndshandikappad är ynglingen? Han har ju klarat att gå i vanlig skola ett antal år!
Familjen skall känna sig välkomna till Sverige och fundera på om de kan bo kvar!!
Han har en intellektuel funktionsnedsättning/utvecklingsstörning som är måttlig och det betyder att han inte är förståndshandikappade så han inte vet vad han gör.
De med lindrig ich måttlig fungerar i särskola med rätt stöd, de kan fungera i samhället med boende på gruppbostad och sysselsättning daglig verksamhet. Det förstår absolut att man INTE gör sånt som pojken gjort emot lilla flickan.
Här är lite fakta om diagnosen.
Personer med*måttlig intellektuell funktionsnedsättning*har oftast ett förståeligt tal och förstår sådant som är enkelt och hör ihop med vardagslivet. Som vuxna behöver de stöd av människor som ser till att de har det bra och hjälper dem med t.ex. mat, kläder, tider och pengar. De har behov av att vara delaktiga i vad som händer vilket bland annat innebär krav på anpassad kommunikation, exempelvis med hjälp av bilder och tecken.
Intellektuell funktionsnedsättning är en utvecklingsavvikelse som har sin begynnelse under utvecklingsperioden och som inkluderar både intellektuella och adaptiva funktionssvårigheter inom de kognitiva, sociala och praktiska domänerna. Följande tre kriterier måste vara uppfyllda:
A. Brister i intellektuella funktioner såsom slutledningsförmåga, problemlösning, planering, abstrakt tänkande, omdöme, studieförmåga och förmåga att lära av erfarenheter vilket styrks via såväl klinisk bedömning som via individualiserad, standardiserad intelligenstestning.
B. Brister i adaptiv funktionsförmåga vilket leder till att personen inte når upp till den utvecklingsmässigt och sociokulturellt förväntade nivån av personligt oberoende och socialt ansvarstagande. Utan fortlöpande stödinsatser begränsar bristerna i adaptiv kapacitet personens fungerande i ett eller flera vardagliga avseenden såsom kommunikation, social delaktighet och självständighet inom ett flertal livsområden som hem, skola, arbete och samhälle.
C. Bristerna i intellekt och adaptivitet visar sig under utvecklingsperioden.
Medelsvår. Genom hela utvecklingen släpar personens kognitiva förmågor påtagligt efter de jämnårigas. Hos förskolebarn utvecklas språk och kunskaper långsamt. Hos skolbarn går utvecklingen av läs-, skriv- och räkneförmåga liksom begreppslig förståelse av tid och förmågan att hantera pengar långsamt under skolåren och är även påtagligt begränsad jämfört med jämnåriga. Hos vuxna ligger inlärningsförmågan vanligen på en elementär nivå, och stöd krävs närhelst särskilda kunskaper krävs i arbete eller privatliv. Kontinuerligt, dagligt stöd krävs för att personen ska kunna klara förståelsebaserade, vardagliga uppgifter. Andra kan behöva ta över sådana åligganden helt och hållet för personens räkning.
Medelsvår. Personen avviker påtagligt från jämnåriga vad gäller socialt och kommunikativt beteende under hela utvecklingen. Social kommunikation hanteras vanligen främst via det talade språket, men jämfört med jämnåriga är språket mycket mindre komplext. Det finns förmåga att etablera relationer, vilket visar sig tydligt i familjeband och vänskapsband, och personen kan ha stabila vänskapsrelationer livet igenom och ibland även kärleksförhållanden som vuxen. Det är emellertid vanligt med svårigheter att uppfatta eller tolka sociala signaler korrekt. Socialt omdöme och beslutsförmåga har tydliga begränsningar, varför stödpersoner måste bistå personen i livsbeslut. Vänskapsrelationer till normalutvecklade jämnåriga påverkas ofta av kommunikativa eller sociala begränsningar. Betydande socialt och kommunikativt stöd behövs för att personen ska kunna fungera i arbetssammanhang.
Medelsvår. Personen kan som vuxen klara av vardagliga behov som att äta, klä på sig, gå på toaletten och sköta sin hygien, men självständighet i dessa avseenden förutsätter långvarig undervisning och övning, och det kan finnas kvarstående behov av påminnelser. Som vuxen kan det vara möjligt för personen att delta i alla hushållsuppgifter, men det förutsätter långvarig undervisning och övning, och vanligen krävs fortlöpande stöd för att personen ska kunna sköta uppgifterna på vuxennivå. Yrkesarbete med arbetsuppgifter som ställer begränsade krav på förståelse och kommunikation kan vara möjligt, men det förutsätter betydande stöd från arbetskamrater, arbetsledare och andra i ett flertal avseenden, t ex socialt beteende, hur uppgifter ska utföras, passa tider, transport till och från arbetet, hantera pengar. Personen kan delta i varierande fritidsaktiviteter. Vanligen förutsätter det här dock stödinsatser och en längre tids träning. Hos en betydande minoritet av dessa personer förekommer maladaptivt beteende som orsakar sociala problem.
Så som ni kan läsa så vet absolut pojken att de han gjort är felaktigt och vidrigt gjort. Så enbart den diagnosen ger inte ett monster utan isåfall andra psykiska fel eller bara ond.
