Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Kontaktförbudet mot pappan – ännu en rättsskandal i fallet Pappan ifråga – trebarnsförälder, lärare i 19 år, f.d. kriminalvårdare och frivårdsinspektör – har aldrig dömts för våld, och har under barnens uppväxt varit närvarande, engagerad och trygg. Ridning, gymnastik, dansträning, familjeutflykter – helt vanlig, kärleksfull vardag. Men efter mammans otrohet och pappans separation börjar något annat: hämnd med grovt umgängessabotage, fabricerade anklagelser och en målmedveten kamp för att radera pappan ur barnens liv.

Domstolen gick på känslor – inte bevis. Resultat: ett kontaktförbud som varken bygger på våld, hot eller någon konkret risk, utan på en parts subjektiva rädsla och långvariga konfliktstrategi. Rättssäkerheten sattes åt sidan.

Vad säger lagen? Lagen kräver en ”klar och konkret risk” för hot, våld eller trakasserier för att införa kontaktförbud (Lag 1988:688). Åklagarmyndigheten är glasklar på den punkten. Men här? Inga hot. Inga vittnen. Inga bevis. Polisutredningarna visar noll indikation på aggressivitet. Men ändå får barnen inte träffa sin pappa.

Och som om det inte vore nog: Mamman vägrar dessutom medverka till umgänge genom tredje part – trots domstolsbeslut. Det är alltså hon själv som saboterar – och sedan används barnens förändrade inställning (efter flera år utan kontakt) som ”bevis” för fortsatt förbud. Kafka, någon?

Barnets bästa – på riktigt? Barnkonventionen är tydlig. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Rätt till trygghet. Rätt till att slippa psykisk manipulation. Att i tre år hållas borta från sin pappa utan saklig grund är inte skydd – det är skada. Det strider mot art. 3, 9 och 19. Det är institutionellt våld i välfärdens namn.

Forskning bekräftar vad varje vettig människa redan förstår: att skilja barn från en fungerande förälder utan grund orsakar trauma. Depression, ångest, lojalitetskonflikter – barnen betalar priset för vuxnas konflikter och systemets feghet.

Och vad säger bevisen? Allt fler vittnen säger samma sak: anklagelserna är falska, ett spel för att få vårdnad och pengar. Men dessa vittnesmål? De ignoreras – för de stöder inte den påhittade storyn.

Vad borde rätten göra?
* Göra en samvetsgrann prövning, enligt RB 35 kap 1 §.
* Sluta utgå från nog spelad rädsla (se alla danser på TikTok och artiklarna i lokaltidningen), och börja utgå från rättssäkerhet.
* Sluta belöna grovt umgängessabotage, det är psykisk misshandel av barnen – och börja skydda barnens rätt till båda föräldrarna.
* Upphäva kontaktförbudet – eller omvandla det till tryggt, kontrollerat umgänge via medling/familjerätt.

Det här handlar inte bara om en pappa. Det handlar om rättsstatens trovärdighet, barns rättigheter och rimliga proportioner. Det är inte förbjudet att vara man. Inte heller att vara pappa. Men i Sverige 2025 kan det ibland kännas så.

Därför: Upphäv förbudet. Låt barnen få sin pappa tillbaka. Innan det är för sent.

Kråkan är DÖMD för vidriga, groteska brott mot C, är du efterbliven?

Vill du att kråkan ska fortsätta sin stalkning, trakasserier och förföljelse mot C?
Grisen skulle stå utanför C:s dörr i samma sekund som kontaktförbudet
skulle upphävas isåfall.

Han är inte frisk och ska lämna C och barnen IFRED!

Dina skällsord är inte bevis alls, bara elaka. Ja, det finns en lagakraftvunnen dom—men kontaktförbud prövas separat och kräver enligt lagen en klar och konkret risk (inte bara inbillad rädsla eller konflikt och snyftdansande på TikTok). Förbudet gäller dessutom mellan vuxna, aldrig mellan barn och förälder. Barnkonventionen utgår från att barn inte ska skiljas från en förälder utan nödvändiga skäl; långvarigt umgängessabotage och demonisering skadar barn på riktigt. Och i det här fallet finns ju ingen sådan risk ens. Tydligt i domarna och förundersökningen, ingen fara för barnen och deras pappa.

”Stalkning” och ”trakasserier” måste styrkas med händelser, tid, plats — inte med dina elaka fantasier. Finns faktisk risk? Då är lösningen strikt, kontrollerat umgänge via tredje part/umgängesstöd med tydliga ramar och dokumentation. Det skyddar alla och låter barnen ha kvar båda sina föräldrar. Och i det här fallet finns ju ingen sådan risk ens. Det är väl snarare hon och du som trakasserar och stalkar pappan på social medier med mera?

Så den enkla, sakliga frågan blir: om risken är så uppenbar som du säger—varför motsätter du dig då övervakat umgänge där risken är noll? Eller handlar motståndet i praktiken om att hålla barnen borta oavsett bevis? Det är rätt tydligt vad som pågår här och vem som inte är frisk och nog så efterbliven. Fult som fanken är det. Grisigt.

Jag skriver fakta och inte skällsord, lär dig skillnaden!

Projicera inte dina och kråkans sjuka fantasier på andra skribenter i tråden.

– Ja, pappan är dömd i ett mål. Men ett kontaktförbud prövas separat och ska enligt lag (1988:688) bygga på en klar och konkret risk för hot, våld eller trakasserier. Inte på känslor, konflikthistoria eller allmänt ogillande.
– Barnkonventionen (art. 9) säger tydligt att barn inte ska skiljas från en förälder utan nödvändiga skäl. Att hålla barnen borta i flera år utan bevisad risk är skadligt och strider mot deras rättigheter.
– ”Stalkning” och ”trakasserier” kräver dokumenterade händelser: vem, var, när, hur. Sådana saknas. Att upprepa ordet gör det inte sant.

Sen är det ju det där med skillnaden på teori och praktik. Om du tror att ett kontaktförbud prövas utan att brottshistoriken får helt avgörande betydelse lever du i en fantasivärld. Vill målsäganden i det målet ha ett kontaktförbud baserat på subjektiv rädsla etc. så kommer det bli så. Länge.

EM

Varför svarar du inte på min fråga?

Jag begärde ut domen från vårdnadstvisten daterad 23-11-28
Norrtälje tingsrätt

Domslut
1. Mamman anförtros ensam vårdad om barnen

2. Hxxxan Sxxxxmans yrkande om umgänge avslås

ExtremaMitten, jag har en fråga till dig.

Exakt var i domen framgår det att pappan har rätt till umgänge?

Jag kan omöjligt tolka nr 2, ”pappan yrkande om umgänge avslås” på nåt annat sätt än att pappan inte har rätt till umgänge

Men du som framhåller dig som så smart kanske ser något som jag inte ser.

Kontaktförbudet mot pappan – ännu en rättsskandal i fallet Pappan ifråga – trebarnsförälder, lärare i 19 år, f.d. kriminalvårdare och frivårdsinspektör – har aldrig dömts för våld, och har under barnens uppväxt varit närvarande, engagerad och trygg. Ridning, gymnastik, dansträning, familjeutflykter – helt vanlig, kärleksfull vardag. Men efter mammans otrohet och pappans separation börjar något annat: hämnd med grovt umgängessabotage, fabricerade anklagelser och en målmedveten kamp för att radera pappan ur barnens liv.

Domstolen gick på känslor – inte bevis. Resultat: ett kontaktförbud som varken bygger på våld, hot eller någon konkret risk, utan på en parts subjektiva rädsla och långvariga konfliktstrategi. Rättssäkerheten sattes åt sidan.

Vad säger lagen? Lagen kräver en ”klar och konkret risk” för hot, våld eller trakasserier för att införa kontaktförbud (Lag 1988:688). Åklagarmyndigheten är glasklar på den punkten. Men här? Inga hot. Inga vittnen. Inga bevis. Polisutredningarna visar noll indikation på aggressivitet. Men ändå får barnen inte träffa sin pappa.

Och som om det inte vore nog: Mamman vägrar dessutom medverka till umgänge genom tredje part – trots domstolsbeslut. Det är alltså hon själv som saboterar – och sedan används barnens förändrade inställning (efter flera år utan kontakt) som ”bevis” för fortsatt förbud. Kafka, någon?

Barnets bästa – på riktigt? Barnkonventionen är tydlig. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Rätt till trygghet. Rätt till att slippa psykisk manipulation. Att i tre år hållas borta från sin pappa utan saklig grund är inte skydd – det är skada. Det strider mot art. 3, 9 och 19. Det är institutionellt våld i välfärdens namn.

Forskning bekräftar vad varje vettig människa redan förstår: att skilja barn från en fungerande förälder utan grund orsakar trauma. Depression, ångest, lojalitetskonflikter – barnen betalar priset för vuxnas konflikter och systemets feghet.

Och vad säger bevisen? Allt fler vittnen säger samma sak: anklagelserna är falska, ett spel för att få vårdnad och pengar. Men dessa vittnesmål? De ignoreras – för de stöder inte den påhittade storyn.

Vad borde rätten göra?
* Göra en samvetsgrann prövning, enligt RB 35 kap 1 §.
* Sluta utgå från nog spelad rädsla (se alla danser på TikTok och artiklarna i lokaltidningen), och börja utgå från rättssäkerhet.
* Sluta belöna grovt umgängessabotage, det är psykisk misshandel av barnen – och börja skydda barnens rätt till båda föräldrarna.
* Upphäva kontaktförbudet – eller omvandla det till tryggt, kontrollerat umgänge via medling/familjerätt.

Det här handlar inte bara om en pappa. Det handlar om rättsstatens trovärdighet, barns rättigheter och rimliga proportioner. Det är inte förbjudet att vara man. Inte heller att vara pappa. Men i Sverige 2025 kan det ibland kännas så.

Därför: Upphäv förbudet. Låt barnen få sin pappa tillbaka. Innan det är för sent.

Du såg till att mitt inlägg blev raderat 😉. Men hur menar du att kontaktförbudet mot C är en rättskandal? Han är dömd för grov brottslighet mot henne. Han har dessutom dömd till att inte få ha någon kontakt med barnen. Svara kort och inte med en bibel där du på ett megalomaniskt sätt försöker trycka ner mig.

Det är bara att läsa vad jag skrivit. Pappan är inte dömd för fysiskt våld mot vare sig barnen eller mamman. Kontaktförbud ska prövas separat enligt lag (1988:688) och kräver en konkret risk för hot eller förföljelse – inte en gammal dom i ett annat mål, särskilt inte om den rör något helt annat. Den som hotar och förföljer är nog i praktiken mamman i dagsläget - kolla olika sociala medier.

Domstolen har dessutom redan beslutat om umgänge med barnen via tredje part, vilket visar att kontakt inte är förbjuden i sig – bara att mamman vägrar följa det. Det är inte rättssäkert att belöna umgängessabotage genom att låta ett förbud bestå utan objektiv prövning. Vi får se hur domstolen prövar detta.

Barnen har rätt till båda sina föräldrar – även om den ena föräldern vill något annat. Det säger både barnkonventionen och svensk rätt.