Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Gold94 har helt rätt, du behöver varken vara raketforskare eller chefspsykolog för att bevisa att detta inavel skulle må bäst av att få tillbringa resterande liv på en sluten psykiatrisk avdelning tillsammans med likasinnade.

Vilken tur att inte domstolarna delar din mening, enligt ditt svammel så är väl i praktiken alla domar som dömts ut felaktig då.

Hans66 – nja, när man elakt tar till ord som ”inavel” och ”sluten psykiatri” flyr man från själva sakfrågan. Forskning visar entydigt att barn tar skada av umgängessabotage och av att förlora en förälder, medan inget i ärendet visat att han varit annat än en närvarande och kärleksfull pappa.

Att avhumanisera med etiketter är lätt – men det hjälper varken barnen eller rättssäkerheten. Den svåra men viktiga frågan är: vågar vi se systemets brister, eller väljer vi hellre att håna bort dem?

Från häxprocesserna till dagens vårdnadstvister – mönstret känns igen. Då räckte barns ord för att bränna kvinnor på bål. I dag räcker en anklagelse för att en pappa ska förlora sina barn, sitt rykte och sitt liv.

Pappan i det här fallet litade på rättsstaten. Han hade varit en närvarande och kärleksfull far, men när relationen sprack användes falska anklagelser som vapen. Först förlorade han kontakten med sin äldsta dotter, sedan kom ännu tyngre anklagelser i nästa relation. Ingen teknisk bevisning. Inga vittnen som styrkte berättelserna. Ändå valde socialtjänsten att lyssna på mammans ord, domstolen att följa socialtjänstens linje, och media att spä på moralpaniken. Inge skyddade barnen eller pappan mot falska anklagelser, tvärtom.

Resultatet? Tre barn som berövats sin pappa och en pappa som krossades – inte för att han bevisats olämplig, utan för att det var enklare att tro på stereotypen: ”mamman är offer, pappan är förövare.”

Det som sker är ett klassiskt exempel på eftervåld. När relationen tar slut används systemet som slagträ och hämnd för att han lämnade henne till sist:
* Umgängessabotage: barnets kontakt med pappan blockeras.
* Falska anklagelser: räcker som ”sanning” i socialtjänstens rapport och hos polisen och tingsrätt i liten stad. Hovrätten sänker straffet rejält men har kvar en del för säkerhets skull. Moralpanik. Oseriös lokaltidning skriver fler än 50 ensidiga artiklar.
* Manipulation: barnen påverkas att ta avstånd.
* Strategisk systemanvändning: lättlurade myndigheter blir verktyg i en personlig hämnd.

Forskningen är tydlig: barn som utsätts för föräldraalienation löper hög risk för ångest, depression och livslånga relationsproblem (Baker & Darnall, 2007). Ändå fortsätter svenska domstolar att blunda.

När hovrätten senare rev upp stora delar av domen var det redan för sent. Skadan var skedd. Barnens barndom går inte att få tillbaka.

Så vad är egentligen värst? Att en pappa kämpar envist för sin rätt och sina barns rätt – eller att ett system byggt på fördomar och feghet tillåter falska anklagelser att kosta så mycket pengar och förstöra så många liv?

Barn behöver båda sina föräldrar. Att kalla det här ”popcornunderhållning” eller reducera det till ”han är nog sjuk” är inte bara hånfullt, det är ett svek mot barnen.

Och frågan som ingen som påstår sig värna rättsstaten slipper undan är: Hur många fler barn ska behöva förlora en förälder innan Sverige tar falska anklagelser och umgängessabotage på allvar?

Bekymmersamt att mamman dag efter dag krigar öppet och kallar pappan öknamn (som alla män dessutom, tydligen) och dessutom öppet skiter i tingsrättens dom om att barnen har rätt att träffa sin pappa genom tredje part. Så här beter sig inte en traumatiserad förälder, så här beter sig en förälder med vanföreställningar som hämnas istället för att tänka på barnens bästa.

Märkligt: I dagens elaka utspel säger hon gång på gång att hon inget fattar om varken det ena eller det andra, faktiskt inget, men hon tycker inte heller att pappan fattar, han fattar ingenting om något han heller. Men det är han som betyder psykvård och är dum i huvet och svamlar jävligt osv. Vilken ordsoppa...

När ska någon prata förstånd med henne och rädda barnen från uppenbart psykiskt övergrepp enligt Barnkonventionen och internationell forskning? Sover väninnorna och socialtjänsten eller är de helt lealösa? Skilda föräldrar ska gå vidare i livet, samverka vuxet utifrån barnens bästa och noga sköta umgängesschemat. Framför allt ska de inte prata skit om den andre föräldern inför barnen.

https://vm.tiktok.com/ZNHGPkLBhurEP-uQAy4/

Ni verkar ha uppfattat domen om umgänge olika, så svårläst kan den väl inte vara? Hursomhelst är det bara för pappan att begära verkställighet om han har rätt. Varför överklagas kontaktförbudet? Det är väl bra om föräldrarna inte har kontakt i dagsläget?

Hoppas på svar utan svammel om mina känslor och åsikter som du fortfarande inte känner till nåt om. Inga retoriska knep har jag använt nu heller

Fast du har ju skrivit om umgängessabotaget i flera månader, har han begärt verkställighet? Jag fattar att kontaktförbudet gäller de vuxna och det är därför jag undrar varför det överklagas? Hur kommer kommunens slöhet och mammans väninnor in i bilden, båda frågorna ligger väl hos domstol?

Nej, du vet inget om mig, mina motiv eller känslor. Eller ålder och utbildning. Tröttsamt att du tror det men skitsamma egentligen.

Jo, men här är grejen: verkställighet låter så enkelt i din juridikbok– ”bara lämna in en begäran” – men i Sverige är det i praktiken ett dött spår i många fall. Domstolarna drar ut på tiden, socialtjänsten duckar ansvar och under tiden hinner barnen matas med mammans hatsnack om deras pappa i månader eller år. När barnen väl hörs i domstol blir det ”de vill inte träffa pappan”, trots att det är resultatet av just alienationen, vilket är psykiskt våld mot barn.

Statistik visar att stor majoritet av verkställighetsmål slutar med att domstolen inte praktiskt driver igenom umgänget. ”Barnets vilja” väger tungt även när den viljan tydligt formats av en saboterande hatisk morsa. På rätt små barn - redan on 10-åringar sägs att de omöjligt kan påverkas just i Sverige, trots all internationell forskning. Det blir moment 22 – sabotage och elakt förtal lönar sig i Sverige. I Danmark är det däremot ett brott där fängelse kan dömas ut.

Och där kommer kommunens roll in: socialtjänst och skolpersonal i småstäder blir ofta en del av mammans nätverk, medvetet eller omedvetet. De rapporterar vidare hennes version, backar upp hennes narrativ och låter barnens kontakt med pappan förtvina.

Så visst, rent juridiskt ligger verkställighet hos domstol. Men i realiteten är det ett system där långsamhet och feghet gör att barns rättigheter kränks i tysthet. Det är därför frågan inte bara är juridisk, utan handlar om ren omsorg och ansvar.

Och nej, jag vet inte om han har begärt något sådant. Jag tror han mår dåligt och kämpar för att få tillbaka sitt liv på olika sätt.

Jag begärde ut domen från vårdnadstvisten daterad 23-11-28
Norrtälje tingsrätt

Domslut
1. Mamman anförtros ensam vårdad om barnen

2. Hxxxan Sxxxxmans yrkande om umgänge avslås

Tack 👍
Ännu en lögn från kråkan...

Kråkan har även överklagat kontaktförbudet, han kommer aldrig att lämna C och barnen ifred.
Tycker så synd om dom, grisen började jaga dom direkt han kom ut, sinnessjukt att han får fortsätta!!!

Tack för klargörandet!

Kontaktförbudet mot pappan – ännu en rättsskandal i fallet Pappan ifråga – trebarnsförälder, lärare i 19 år, f.d. kriminalvårdare och frivårdsinspektör – har aldrig dömts för våld, och har under barnens uppväxt varit närvarande, engagerad och trygg. Ridning, gymnastik, dansträning, familjeutflykter – helt vanlig, kärleksfull vardag. Men efter mammans otrohet och pappans separation börjar något annat: hämnd med grovt umgängessabotage, fabricerade anklagelser och en målmedveten kamp för att radera pappan ur barnens liv.

Domstolen gick på känslor – inte bevis. Resultat: ett kontaktförbud som varken bygger på våld, hot eller någon konkret risk, utan på en parts subjektiva rädsla och långvariga konfliktstrategi. Rättssäkerheten sattes åt sidan.

Vad säger lagen? Lagen kräver en ”klar och konkret risk” för hot, våld eller trakasserier för att införa kontaktförbud (Lag 1988:688). Åklagarmyndigheten är glasklar på den punkten. Men här? Inga hot. Inga vittnen. Inga bevis. Polisutredningarna visar noll indikation på aggressivitet. Men ändå får barnen inte träffa sin pappa.

Och som om det inte vore nog: Mamman vägrar dessutom medverka till umgänge genom tredje part – trots domstolsbeslut. Det är alltså hon själv som saboterar – och sedan används barnens förändrade inställning (efter flera år utan kontakt) som ”bevis” för fortsatt förbud. Kafka, någon?

Barnets bästa – på riktigt? Barnkonventionen är tydlig. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Rätt till trygghet. Rätt till att slippa psykisk manipulation. Att i tre år hållas borta från sin pappa utan saklig grund är inte skydd – det är skada. Det strider mot art. 3, 9 och 19. Det är institutionellt våld i välfärdens namn.

Forskning bekräftar vad varje vettig människa redan förstår: att skilja barn från en fungerande förälder utan grund orsakar trauma. Depression, ångest, lojalitetskonflikter – barnen betalar priset för vuxnas konflikter och systemets feghet.

Och vad säger bevisen? Allt fler vittnen säger samma sak: anklagelserna är falska, ett spel för att få vårdnad och pengar. Men dessa vittnesmål? De ignoreras – för de stöder inte den påhittade storyn.

Vad borde rätten göra?
* Göra en samvetsgrann prövning, enligt RB 35 kap 1 §.
* Sluta utgå från nog spelad rädsla (se alla danser på TikTok och artiklarna i lokaltidningen), och börja utgå från rättssäkerhet.
* Sluta belöna grovt umgängessabotage, det är psykisk misshandel av barnen – och börja skydda barnens rätt till båda föräldrarna.
* Upphäva kontaktförbudet – eller omvandla det till tryggt, kontrollerat umgänge via medling/familjerätt.

Det här handlar inte bara om en pappa. Det handlar om rättsstatens trovärdighet, barns rättigheter och rimliga proportioner. Det är inte förbjudet att vara man. Inte heller att vara pappa. Men i Sverige 2025 kan det ibland kännas så.

Därför: Upphäv förbudet. Låt barnen få sin pappa tillbaka. Innan det är för sent.

Jag begärde ut domen från vårdnadstvisten daterad 23-11-28
Norrtälje tingsrätt

Domslut
1. Mamman anförtros ensam vårdad om barnen

2. Hxxxan Sxxxxmans yrkande om umgänge avslås

ExtremaMitten, jag har en fråga till dig.

Exakt var i domen framgår det att pappan har rätt till umgänge?

Jag kan omöjligt tolka nr 2, ”pappan yrkande om umgänge avslås” på nåt annat sätt än att pappan inte har rätt till umgänge

Men du som framhåller dig som så smart kanske ser något som jag inte ser.