När man tappar det!

Enkel lösning: Skaffa inte barn

Yes.
Ibland blir det för mycket och man tappar det.
Jag vet inte... Jag tänker att så länge man inte slåss eller säger saker som är direkta personangrepp så kan (och ska) man alltid be om ursäkt, förklara varför man gjorde som man gjorde, att man har rätt att bli arg, men att det inte var ok att säga "det och det", och att man som sagt ber om ursäkt.

Samtidigt...
Jag kan 12 år senare fortfarande få fruktansvärt dåligt samvete när jag tänker på att jag i vredesmod förstörde en legobil som jag hade byggt till grabben.
Ni vet... En sån där bil som bara blir till när man sitter och bygger tillsammans med grabben. En bil man bygger utan plan men som blir ganska speciell - eftersom grabben döper den och sparar den.
Det är nog utan tvekan mitt värsta minne av mig själv som pappa.

Visade han er villkorslös kärlek mellan utbrotten?

Vad du än gör, behandla inte dina barn som de gör på fabrikerna i Indien. Där hänger de upp barnen i takfläktar och piskar dem på fötterna. Gör inte det, din sinnessjuk idiot!!

Nu vet du i alla fall vad du inte ska göra nästa gång du blir arg.


Så det visar sig att omjagvarenturk är en mes, trots allt. Räcker med att läsa hans trådstart här ovan.
Du kanske inte ska kolla folk mesar, och påstå att dina föräldrar läxade upp dig så att du inte blev en mes...

Japp jag känner igen det och det är ju inget konstigt men precis som du säger är det viktigt att man pratar om det i efterhand. Jag tror det är värre när föräldrar "fryser ut" barnet och straffar det genom att inte prata på det på länge, har faktiskt sett sånt också. Gammaldags barnuppfostran, då kunde barnen få gå och lägga sig utan middag eller sitta i garderoben. Det var inte så länge sen.
Vredesutbrott är skitläskigt för små barn och därför är det viktigt att bli sams igen och prata om det.
Men jag har en polare som tappat det rejält några gånger och måste söka hjälp för att kontrollera sin ilska.

Usch jävla barn. Det är därför man inte har barn.

Löjligt att använda MTB. Är trött på alla MTB fjantar som förstör spåren i skogen. Gå en promenad eller spring istället.

Och ja det är så himla skönt att inte ha ungar.

Det är ditt fel att barnet cyklade in i bilen. Du har köpt cykeln till barnet, du har skämt bort ungen. Det är endast ditt fel. Du lever är falskt liv som tror att prylar gör alla lyckliga, cykel till ungen, ny bil osv. Hoppas bilen ser för jävlig ut för bil är det sämsta man kan köpa.

Händer det en enda gång och man hanterar det bra efteråt så är det absolut ingen fara, sånt kan hända den bästa en dålig dag.
Händer det en gång minns barnen det i bästa fall inte alls, och i värsta fall som "den där gången när pappa blev så arg".
Sker det upprepat så minns barnen det som att pappa alltid var arg, och i värsta fall tar de efter beteendet.
En gång, ingen gång ...

Vi är alla människor. Tror de flesta föräldrar känner sig otillräckliga eller att man brister i sin pedagogik ibland (rätt ofta).

Man får försöka be om ursäkt och förklara att man älskar dem oavsett. Att vara medveten om sina tillkortakommanden är en bra start iallafall.

Lånar tråden och biktar mig också. Det händer att jag skäms för mitt beteende gentemot mina barn eller undrar vafan jag håller på med ibland. Jag är inte bättre än så men jag gör mitt bästa.

Jag brottas fortfarande med ögonblicket när jag över telefon med min 14-åriga son uttryckte min besvikelse att han ljugit för mig på morgonen om att dagens skolutflykt var orelevant för att få stanna hemma, men i själva verket var ett besök till gymnasiet för att titta på olika utbildningar.
Jag gav bestraffning en vecka utan internet.
Nån timma senare tänkte jag att det kanske var lite hårt och försökte ringa honom.
När jag inte fick något svar blev klumpen i magen större och större och eftersom jag var 30 mil hemifrån kunde jag inte annat än vänta.
Samtalet från hans mamma när hon fann honom i vårt kök hängandes i en snara glömmer jag aldrig..

Ja, jag förstår dig TS,och du är inte ensam, men ibland slutar det på vis som inte går att reparera helt enkelt.

Förståeligt. Bilen är 4,5 år nyare än ungen, klart du blir arg.