När man tappar det!

Oironiskt lite bra föräldraskap. Själv hade jag kanske tagit det lite senare, men whatev.
Ungen lärde sig att alla kan och kommer att nån gång "tappa det", men det viktiga är hur man hanterar det sedan, och din trådstart tyder på att du fick dig en tankeställare på temat "människor vs. materiella ting".

Låter som en win-win. Alla växte lite som människor. Som extra bonus kan du berätta nåt djupt om vad du lärde dig av det hela för frun (om ett tag) så får du nog ligga också.

Hur mår du för övrigt?
Trivs du med ditt jobb, din relation?
När hade du en dag själv utan barn senast?

Jag kan tyvärr inte relatera till din ilska idag.
För 5 år sen hade jag kunnat det.
Jag tror att det är extremt viktigt att du förstår vilken effekt ett sånt raseriutbrott har på dina barn. Jag tror inte du vill att dina barn ska frukta dig. Det du lär dina barn genom att skrika och hotas när de gör fel är att de aldrig kommer våga berätta saker för dig för de vet hur du kommer reagera..Du blir arg och skriker och hotas. Är det de du vill?
Kritisera ALDRIG, LÄR dom istället.

Din famn är dina barns absolut största trygghet, du är deras ultimata förebild.
De ser upp till dig, litar på dig och lyssnar på dig när du pratar på ett sätt de förstår.
Ett barn kan inte förstå din ilska.

12 år och du bär fortfarande runt på den här händelsen. Frigör dig från dessa kedjor och prata med din son. Det hade jag gjort.

Jag har aldrig varit nära fysiskt våld men jag känner klart igen känslan av att det bara är strul och bråk. Man själv är på lite dåligt humör, barnen nästan aktivt trycker på knapparna som gör det värre, partnern gör inte saken bättre...

Tipset är att försöka komma bort från de situationerna. Om vardagen är stressig, försök plocka bort stressmoment. Kanske vissa projekt med hemmet kan vänta till i höst. Kanske lämna disken idag. Kanske låta ungarna köra plattan lite extra just denna dag, för lugnets skull. Försöka få lite pauser med vad som nu ger hjärnan en paus, tv-serier eller promenad eller meka med bilen. Om det blir ett återkommande problem med att humöret brusar upp i närheten av barnen så är det dags att bryta mönstret och ändra något som ökar det där stresspåslaget. Kanske byta jobb, kanske sluta spela padel om du blir förbannad av att förlora, eller något sånt.

Till sist: Flashback är en bra anonym klagomur där man kan dela de mörka tankarna som är svåra att prata om. Att när någon då delar ett riktigt svagt ögonblick i sitt föräldraskap hoppa på vederbörande och säga att han är en usel förälder, aldrig borde skaffat barn, osv osv... det är bara sparka på den som ligger ner. Jag vet att det finns många därute som inte blir mer än gnälliga när de är arga, deras bristande förståelse för oss med hett temperament är ganska förbluffande ibland.

”Jag blev så arg att jag dunkade fjärrkontrollen i bordet att den gick sönder”
”Du är en sjuk människa sök hjälp skaffa inte barn.
Tack för hjälpen, verkligen.

En bil, oavsett pris. Är en bil. Som du säkert jobbat hårt för, men ändå ett ting.

Vakna upp, saker betyder inget.

Herre Jesus vilka jävla svar du får i den här tråden TS. Det är fan inte konstigt att yngre människor är helt söndercurlade idag.

1. Nej, det är inte bra att skrämma barnen, men de måste fanimej få lära sig att vissa saker måste man vara noga med att inte göra, exempelvis leka precis bredvid den nya bilen med saker som kan skada den, eller peta på spisen när inte vuxna är med.

2. Det är normal barnuppfostran att bli riktigt arg och säga ifrån ordentligt när barn gör fel. Det är så man lär sig att inte göra fel, och att inte lära barn rätt och fel straffar sig enormt i framtiden.

3. Bestraffningar som indragen datortid, mobilförbud eller inget lördagsgodis om de gjort något dumt, särskilt om de gjort det mot bättre vetande, är uppbyggligt och sådant som gör att barnen lär sig rätt och fel. Om pappa säger "lek inte med pinnar och stenar vid den nya bilen", så menar pappa det. Punkt slut.

Den här fri uppfostran-skiten där ungar inte lär sig ta ansvar, vara ärliga och stå för sina snedsteg, är livsfarlig. Om de lär sig att de kan göra vad som helst utan att det får några konsekvenser, hur tror du det blir för dig och din tjej när de här barnen blir tonåringar då?

Att bli arg, upprörd, besviken etc är fullständigt normalt.

Utbrott, som att man beter sig annorlunda än vad man normalt gör som arg, skriker, säger saker som man inte menar etc tror inte jag är bra överhuvudtaget. Det sänker förtroendet till personen och man vet inte riktigt var man har denne. För barn antar jag att det blir större effekt. Föräldrar ska ju helst vara trygga och förutsägbara.

Det går att vara "hård", kärleksfull, stabil och rättvis på samma gång. Inget av de kräver utbrott.

Om nu TS är benägen till utbrott så kanske första steget är att inse att det inte är bra. Att be om ursäkt är inte en instant fix utan att TS behöver jobba för att inte få utbrott. Vilket redan verkar ske, "behöver en timme själv" etc. Så fortsätt jobba på förebyggande åtgärder och se vad mer du kan göra i stunden om utbrott kommer.

Jag kan också bli arg och försöker också jobba på det.

Var det med uppsåt eller total likgiltighet dom cyklade in i bilen?


Om du redan ligger högt i stresskonen och pga din övriga livssituation är nära att krascha psykiskt ligger det så klart närmre till hands att inte kunna hålla ihop sig själv inför barnen.

Kanske är läge att ta ett steg tillbaka på jobbet, gå ner i tid, köpa ett mindre hus och en bil som är lämpligare för en småbarnsfamilj och hitta mer harmoni så du kan bemöta sådant här lite mer balanserat.

WT-varning på den

Jag har fyra barn och nej jag har aldrig skrikit åt en femåring när han råkat skada något i vårt hem.

Det är sådant som händer 5 åringar när de försöker lära sig att fungera i livet.

Du är sjuk och behöver behandling.

Dina barn kommer hata dig som vuxna.

Be inte om ursäkt till barnen, du förlorar ju all din makt då. Barn behöver se äkta känslor. Så länge du inte slår dem, är det bifogar att skrika om du på riktigt blir jätte jätte arg. Med tanke på hur du beskriver disciplinen i övrigt skulle jag säga att ni inte lyckats införa tillräckligt med regler och respekt för er som färäldrar. Då blir det jävligt och jävligare med tiden.

Du är sjuk i huvudet som skriver att barnen kommer hata TS, vilket inte stämmer. Du låter som en ganska ljummen apatisk förälder med avsaknad av temperament och personlighet, som resten av svenska folket.