SVT - Dokument inifrån: Att rädda ett barn

Märklig historia.
Varför antar man att domstolsväsendet är infiltrerat av ett pedofilnätverk bara för att pappan får hela vårdnaden om ungen?
Vad är detta för radikalt psykofeministnätverk? Värnar om barnens rättigheter?
Man tycks bara värna om psykiskt störda kvinnor.

Skall bli intressant att se de resterande två avsnitten.
Frågan är hur mamman kan ha gömt sig så länge med ungen?
Varför har man inte telefonavlyssnat alla inblandade galningar för att snabbt få fatt på ungen?



Vem är den där konstiga psykologen (eller vad han nu var?) som hävdar att pappan är född som maffiamedlem och att han är psykopat-pedofil?
Psykologen verkar inte ha alla hästar hemma.

Jag gillar ungens advokat.
Hon verkar vara redig.

Redigaste hittills dock... Makes one think..
https://youtu.be/4T6w31Eju_c

Dokumentären fokuserar inte på det som borde den mest fundamentalt viktiga kärnfrågan, - Dvs, - Hur klarar vi som samhälle uppgiften att säkerställa alla barns rätt till en någotsånär trygg uppväxt hos vårdnadshavare/föräldrar som både vill och har förmågan att sätta barnets väl i första rummet?
I de fall där barn uppvisar tecken på något typ av illabefinnande, och man befarar att den ena, andra eller bägge föräldrarna brister i sin förädrauppgift..

- Hur väl rustat är då samhällets ”safety net”?

-Har vi säkerställt tillräckliga och fullgoda rutiner och metoder för att korrekt, objektivt och rättssäkert upptäcka och utreda dessa barns eventuellt skadliga hemmiljöer? Avseende tydlighet i ansvarsfördelning mellan myndigheter, korrekt systematiserad informationsdelning mellan dessa är den fundamentalt viktiga fråga med tyngst relevans att besvara. Journalistikens huvudsyfte i ett demokratiskt samhällssystem är att fungera ”den 3:e statsmakten”.

Denna dokumentär har hittills inte fokuserat på någon djupare utgrävning och granskning av historien steg för steg baklänges, för att på så sätt kunna uppdaga vad som ligger till grund för att det gått så åthellskotta fel. Här verkar man istället direkt hänga på samma typ av vinklade förenkling som det polariserade drev som redan skett i och med den rasande ”bonnmobb” på nätet där BRY blint driver historien utifrån ett cementerat perspektiv i enlighet med sin politiska agenda. Dokumentärskaparen gör dock exakt detsamma; tar absolut parti för ena föräldern utan djupare efterforskningar. BRY hävdar rättshaveri å moderns vägnar, journalisten bakom dokumentären hävdar att det är fadern som utsatts för en skandalös orättvist rättshaveri.
Korsfararstollarna från BRY ger den enkla förklaringen till tragedin att pappan är psykopat och pedofil , - Journalisten tycker att han avslöjat ”sanningen” och löst fallet med svaret att roten till det onda är en psykiskt instabil mor som använt sin son som vapen i en vårdnadstvist, sen kidnappat honom + att hon hjärntvättat sonen i ond avsikt och i princip manipulerar alla hon möter.

Frågorna som fortfarande står obesvarade efter del 2 av 3 är hur samhället haft för avsikt att skydda och hjälpa barnet i denna utsatt, otrygga situation. Han är i nuläget fortfarande den största förloraren osvsett hos vilken föräldrapar som utgör det största hotet mot hans välbefinnande.
Hur har ”utredningarna” avseende.vardera förälder egentligen gått till?

Även barn med skilda föräldrar kan vara offer för för våld/övergrepp i hemmet..- Hur går utredningar av detta till? Utreds barnet grundligt av sakkunniga yrkesutövare, - Eller kan hända att bedömningen ibland hänger på enskilda myndighetspersons magkänsla om vem av föräldrarna de tycker verkar mest ”trovärdig”, vilket är alltför luddigt och slumpmässigt som bedömningsinstrument.

Finner det ytterst olustigt att även myndighetspersonerna involverade i detta fall är så tvärsäkra på varsin motsatta sida. Det framstår som att även de har svårt att hålla egna känslor utanför, trots att deras roll kräver att de enbart ska basera sina bedömningar på objektiva grunder och opartisk saklighet.

- Likaså dokumentärskaparen. Tvärsäker, utan att ha presenterat saklig grund genom faktagranskning av tidigare stegen i processen, tex de utredningar som gjorts.

Det är farligt.
Vilken instans ska då kunna granska att saker går rättssäkert till inom våra myndigheter?

Säkra upp transperens och insyn tex säkra att var och en av myndigheternas yrkesutövare/ enskilda tjänstemän inom sjukvård, polis, socialtjänst och domstol har relevant, adekvat utbildning och tillräcklig sakkunskap inom sitt område. Hur deras utredningar går tillväga, att de klarar att objektivt och rättsäkert utreda och bedöma varje enskilt fall..

Dokumentären fokuserar inte på det som borde den mest fundamentalt viktiga kärnfrågan, - Dvs, - Hur klarar vi som samhälle uppgiften att säkerställa alla barns rätt till en någotsånär trygg uppväxt hos vårdnadshavare/föräldrar som både vill och har förmågan att sätta barnets väl i första rummet?
I de fall där barn uppvisar tecken på något typ av illabefinnande, och man befarar att den ena, andra eller bägge föräldrarna brister i sin förädrauppgift..

- Hur väl rustat är då samhällets ”safety net”?

-Har vi säkerställt tillräckliga och fullgoda rutiner och metoder för att korrekt, objektivt och rättssäkert upptäcka och utreda dessa barns eventuellt skadliga hemmiljöer? Avseende tydlighet i ansvarsfördelning mellan myndigheter, korrekt systematiserad informationsdelning mellan dessa är den fundamentalt viktiga fråga med tyngst relevans att besvara. Journalistikens huvudsyfte i ett demokratiskt samhällssystem är att fungera ”den 3:e statsmakten”.

Denna dokumentär har hittills inte fokuserat på någon djupare utgrävning och granskning av historien steg för steg baklänges, för att på så sätt kunna uppdaga vad som ligger till grund för att det gått så åthellskotta fel. Här verkar man istället direkt hänga på samma typ av vinklade förenkling som det polariserade drev som redan skett i och med den rasande ”bonnmobb” på nätet där BRY blint driver historien utifrån ett cementerat perspektiv i enlighet med sin politiska agenda. Dokumentärskaparen gör dock exakt detsamma; tar absolut parti för ena föräldern utan djupare efterforskningar. BRY hävdar rättshaveri å moderns vägnar, journalisten bakom dokumentären hävdar att det är fadern som utsatts för en skandalös orättvist rättshaveri.
Korsfararstollarna från BRY ger den enkla förklaringen till tragedin att pappan är psykopat och pedofil , - Journalisten tycker att han avslöjat ”sanningen” och löst fallet med svaret att roten till det onda är en psykiskt instabil mor som använt sin son som vapen i en vårdnadstvist, sen kidnappat honom + att hon hjärntvättat sonen i ond avsikt och i princip manipulerar alla hon möter.

Frågorna som fortfarande står obesvarade efter del 2 av 3 är hur samhället haft för avsikt att skydda och hjälpa barnet i denna utsatt, otrygga situation. Han är i nuläget fortfarande den största förloraren osvsett hos vilken föräldrapar som utgör det största hotet mot hans välbefinnande.
Hur har ”utredningarna” avseende.vardera förälder egentligen gått till?

Även barn med skilda föräldrar kan vara offer för för våld/övergrepp i hemmet..- Hur går utredningar av detta till? Utreds barnet grundligt av sakkunniga yrkesutövare, - Eller kan hända att bedömningen ibland hänger på enskilda myndighetspersons magkänsla om vem av föräldrarna de tycker verkar mest ”trovärdig”, vilket är alltför luddigt och slumpmässigt som bedömningsinstrument.

Finner det ytterst olustigt att även myndighetspersonerna involverade i detta fall är så tvärsäkra på varsin motsatta sida. Det framstår som att även de har svårt att hålla egna känslor utanför, trots att deras roll kräver att de enbart ska basera sina bedömningar på objektiva grunder och opartisk saklighet.

- Likaså dokumentärskaparen. Tvärsäker, utan att ha presenterat saklig grund genom faktagranskning av tidigare stegen i processen, tex de utredningar som gjorts.

Det är farligt.
Vilken instans ska då kunna granska att saker går rättssäkert till inom våra myndigheter?

Säkra upp transperens och insyn tex säkra att var och en av myndigheternas yrkesutövare/ enskilda tjänstemän inom sjukvård, polis, socialtjänst och domstol har relevant, adekvat utbildning och tillräcklig sakkunskap inom sitt område. Hur deras utredningar går tillväga, att de klarar att objektivt och rättsäkert utreda och bedöma varje enskilt fall..

Halva avsnittet handlade om en borgargumma (M!) som också var involverad, varför går du och "bashar" på vänstern?

Puh... Nu har jag betat mig igenom de delar av FUP som länkats till här i tråden och avsnitten från SVT och vad ska man säga? Vilken djävla soppa det här tycks vara.

Det är förstås helt omöjligt för en utomstående att säga med säkerhet vad pappan gjort eller inte gjort, men någonstans måste man väl lägga ner ett ärende om utredning efter utredning inte styrker de misstankar som framförs? Jag finner det för övrigt aningen märkligt att modern, om hon nu är så övertygad om att sonen far illa hos pappan, trots detta i tingsrättens dom från 2018 yrkar på gemensam vårdnad.

När det sedan gäller gruppen kring mamman så känns dessa som de absolut sista människorna som bör vara involverade i ärenden av det här slaget. Hasse som tror sig kunna ställa diagnoser på personer han aldrig träffat och till på köpet är förälskad i barnets mamma. Monica Dahlström Lannes som tycks helt besatt av pedofili och incest på samma sätt som de som figurerade i härvan kring Thomas Quick var besatta av bortträngda minnen.

https://www.youtube.com/watch?v=2ViWCys5w-0

Vad vet man om denna Nello? Minner mycket om mitt ex.. Till de som säger att det inte går och diagnosticera en person utan och ha träffat personen; jo, det kan man.

Dahlström Lannes var brevvän med Quick.

Visst, det går förstås att diagnostisera folk man inte vet något om över huvud taget. Jag kan exempelvis diagnostisera dig som psykopat med vaneföreställningar utan att ha någon som helst aning om vem du är, men hur tungt en sådan diagnos väger är en annan femma.

De flesta som arbetar med psykologi eller psykiatri är förhoppningsvis ganska ense om att det är både oetiskt och oprofessionellt att ens försöka sig på att diagnostisera personer de aldrig träffat.