Citat:
Ursprungligen postat av
patrixx
Vad som hänt med Ebba vet inte jag.
Skrev följande i en pitch mot Cui Bono:
Ett exempel på Cui Bonos totala okunskap om vetenskaplig metodik är historien om Ebba som mördades i terrorattacken vid Drottninggatan 2017. Hon var 11 år.
Cui Bonos enda kommentar är att Vi var inte där, alltså vet vi inte vad som hände. Sedan nöjer de sig. Det enda tillägget är att Cui Bono använder sina hjärnor och jämför vad de anser sig ha sett om tidigare Psy-ops, alltså falska iscensatta händelser, och menar sig hitta likheter till fallet Ebba. De jämför alltså tolkningar av händelser. De baserar inte sina ståndpunkter på empiri eller bevis. De enda bevisen är samband de uppfattar i sina egna hjärnor.
I TV och radio intervjuas Ebbas föräldrar. Man får reda på hennes bakgrund och intressen, hästar och basket.
Cui Bono låter sig inte bevekas. De gör inte den minsta insats för att försöka ta reda på fakta, alltså kontrollera listor och tabeller för att identifiera Ebba. De kontaktar inte Ratsit, de läser inte skolkataloger, de hör inte av sig till Ebbas basketklubb eller liknande. Kort sagt ingenting.
Istället fortsätter de att upprepa exakt samma sak: Vi vet ingenting för vi var inte där. Det är lika troligt att Ebba aldrig funnits, eller att hon lever på annan ort.
Ett brev från en Cui Bono sympatisör kommer till föreningen. I den berättar en person att hen är förstahandsvittne till Ebba personligen och mött henne flera gånger. Hen ifrågasätter om Cui Bono verkligen menar att alla Ebbas klasskamrater och hen själv är köpta och betalda skådespelare?
Cui Bonos svar är att upprepa exakt samma sak som de redan sagt: trots ett direkt vittnesmål av en person, som inte heller kan vara svår att kontrollera sanningshalten hos, upprepar de exakt samma sak som de redan sagt.
a) Om man inte upplevde händelsen personligen, kan man inte veta någonting
b) Människor kan ljuga
c) Människor har bevisligen ljugit tidigare i historien
d) Cui Bono anser sig finna likheter med tidigare fall av lögner
Cui Bono fokuserar till 100% på rationell metodik. Att tänka fram sanningen. Där är deras misstag. Man kan inte veta varför en bil inte startar genom att tänka fram orsaken. Det krävs att man öppnar motorhuven och använder sina sinnen. Samma gäller här – och i mängder av andra situationer.
Ett exempel är existensen av Australien. Om en person vägrade tro att Australien existerade, och som enda argument hade ”Jag har inte varit där” skulle vi betrakta den personen som dum. På samma sätt som vi uppfattar Cui Bono som dumma, då de tvivlar på Ebbas existens.
Personens ställningstagande skulle ses som filosofisk solipsism, alltså att bara det egna jaget existerar. En lite småfånig inställning i filosofihistorien.
Men det skulle inte uppfattas som en alternativ sanning. Inte som ett argument för att ”kanske finns Australien och kanske inte”.
Istället skulle man försöka få personen att ta del vilka empiriska belägg som finns för att Australien existerar: vittnen från besökare, foton av jorden, och foton, filmer, saker från Australien som visar på kontinentens existens.
Cui Bono vägrar göra detta. Istället upprepar de att alla foton kan vara förfalskade, alla vittnen kan vara köpta och alla föremål kan vara från andra platser.
Där har vi Cui Bono. Just det faktum att de vägrar ta del av empiriskt material gör dem till pseudovetenskapare och konspirationsteoretiker.
Att de sedan är inkapabla att förstå vilka konsekvenser deras inställning gör dem dumma. Vi tänker ett klassrum. Hur mycket undervisning skulle ske, om lärarens enda argument var ”Jag var inte där så jag vet inte!”? Läraren skulle alltså inte kunna undervisa om Australien, eller något annat land han inte besökt. Inte heller skulle han kunna undervisa om Gustav Wasa eller någon annan person han inte mött. Eller om Förintelsen eller någon annan händelse som han själv inte upplevt.
Detta är så självklart för normala människor och visar i vilken bubbla Cui Bono lever i.
I juridik skulle enligt Cui Bono en rättegångs enda argument var om man ”var där”. Eftersom domaren och åklagaren inte var där, kan de inte döma. Ingen vet någonting. Och rättegångar kan endast föras av personer som upplevt händelserna som beskrivs. Observera, inte vittna. Utan faktiskt döma.
Vad har Cui Bono för alternativ till mina invändningar? Samma som alla konspirationsteoretiker: ingenting. De vägrar lyssna. De tar inte in någonting. De ger inga alternativ till empiriska belägg.