Allt om Calcio! 2019/2020

Den viktigaste händelsen är nog vad som sker i Roma.

Senaste säsongen hade Roma flera romare som viktiga pjäser i sitt lag; De Rossi, Florenzi, Lorenzo Pellegrini och Luca Pellegrini (även om han var utlånad till Cagliari). (Även Ranieri kan räknas in som viktig romare)

Men sedan kom hanteringen av kapten De Rossi och Tottis presskonferens:

Och de senaste dagarna surrar rykten om de kvarstående romarna:

“Alessandro Florenzi has reportedly been told he is on the transfer market, as Roma made it clear they will sell for the right price. ”
https://www.football-italia.net/1400...lorenzi-market

“Lorenzo Pellegrini has a €30m release clause in his contract and, if Inter don’t get first choice Barella, they’ll snatch the Italy international away from Roma instead. ”
https://www.football-italia.net/1401...r-barella-snub

“Roma full-back Luca Pellegrini is undergoing his Juventus medical this morning as part of an exchange deal with Leonardo Spinazzola. ”
https://www.football-italia.net/1401...s-juve-medical

Tonali va?

Sampdoria är är ett klassiskt lag. Jag är uppväxt med deras underbara spelare under slutet av 1980 och början av 1990-talet.

I Gemelli del Gol.

https://s-media-cache-ak0.pinimg.com...8dd3354a0d.jpg

Roberto Mancini & Gianluca Vialli bar Sampdoria till lo Scudetto under en tid då Serie A tveklöst var världens bästa liga.

Mancini var (efter Baggio) det största italienska geniet under en tid då tiorna strålade. Yngre spelare som Zola, Del Piero och Totti utmanade såklart. Tillsammans med Vialli bildade han Gemelli del Gol, som gjorde Sampdoria till italienska mästare 1991, dvs under en tid då Serie A fullständigt dominerade fotbollen.

Alla stora klubbar bjöd löjliga summor för att locka honom. Men han var Sampdoria och ägaren Mantovani trogen.

Eriksson kom till Sampdoria 1992. Paolo Mantovani dog säsongen efter och hans son Enrico tog över. Men det var efter några år uppenbart att han inte skulle kunna driva det vidare som ett topplag. 1997 lämnade Eriksson och övertalade Mancini att följa med till Lazio. De hade en djup och speciell relation.

År 2000 erövrade de tillsammans lo Scudetto i Lazio. 2001 blev Eriksson landslagstränare för England. Mancini följde med till England och spelad fyra matcher för Leicester innan han la skorna på hyllan.

Jag läste ”Se questo è sport” av Giorgio Tosatti (1937 – 2007) som är en sammanställning av några av de fantastiska artiklar han skrivit. Band annat så innehåller den en hyllningskrönika tillägnad Paolo Mantovani som köpte Sampdoria 1979 (som då spelade i Serie B) och byggde upp laget till en av världens främsta klubbar.

Och han gjorde det trots att allt talade emot Sampdoria. Lite pengar, liten fanbas (Genoa är det populäraste laget i staden), ingen historia eller tradition osv. 1982 gick Sampdoria upp i Serie A, och Mantovani valde en genial men samtidigt ganska unik strategi med att ge förtroende till unga inhemska talanger som spetsades med någon utländsk spetskompetens.

Spelare (ålder då de kom till Sampdoria inom parantes) som anslöt sig till laget under 1980-talet (och de flesta stannade kvar länge) var bla: Mancini (18), Vialli (20), Mannini (22), Pagliuca (20), Branca (22), Pellegrini (17), Carboni (23), Pari (21), Vierchowod (22), Galia (20), Salsano (22) och Lombardo (23).

1989 förlorade de finalen i Cupvinnarcupen, 1990 så vinner de cupvinnarcupen och framförallt så vinner de 1991 Lo Scudetto för första och enda gången i klubbens historia. 1992 går de till final i CL där de förlorar mot Barcelona.

1993 så dör plötsligt Paolo Mantovani, och hans son tar över. Men många av de tidigare talangerna (nu stora stjärnor) lämnar, och trots inköp av bl a Chiesa, Veron, Ortega, Montella och Seedorf så var magin bruten.

För övrigt så är Giorgio Tosatti son till Renato, som var en av de som dog i Tragedia di Superga 1949.

Oavsett så var de som anteri17 refererade till inte bara bara spelare som blev tränare från Lazio, utan även från Sampdoria. Mancini, Lombardo, Mihajlovic osv som följde med Eriksson från Sampdoria till Lazio.

* Delvis lånat från tidigare inlägg...

Det verkar som att Sampdoria kanske köps av investerare som frontas av Vialli. Han skulle vara hjärtligt välkommen tillbaka till Calcio.

”Sampdoria President Massimo Ferrero is set to meet Gianluca Vialli and his group of investors for a takeover, so he can then bid for bankrupt Palermo.”
https://www.football-italia.net/1403...talks-tomorrow

Jag har tidigare grundligt kommenterat boken där Vialli jämför Italiensk och engelsk fotboll, men jag väljer istället ett inlägg från slutet av 2016 som belyser Vialli & Mancini men också Sampdoria i stort.



När man tänker på den gamla goda tiden så vill jag att vi minns att Italien är grundbulten för västerländsk civilisation. Såklart Rom, Kristendom och Renässansen. Och kanske även utforskningen av Amerika.

Och nu är det Salvini som leder kampen för att bevara och hylla denna kultur.

Njut av Frank Sinatra & Dean Martin (90 minuter):
https://www.youtube.com/watch?v=3zJNoUe6piA

Ta det på rätt sätt. Sammy Davis Jr var en fantastisk underhållare men jag njuter mer av Frank Sinatra & Dean Martin.

Jag läste Viallis bok i min ungdom. Borde läsa den igen. Finns i bokhyllan med fotbollslektyr.

...
Jämförelsen mellan italiensk och engelsk fotboll är såklart aktuell och relevant nu direkt efter att de har spelat mot varandra.

Vad jag skrivit om “The Italian Job” tidigare:

Har läst boken ”the Italian Job” av Gianluca Vialli & Gabriele Marcotti.

En insiktsfull bok med undertiteln ”A journey to the heart of two great footballing cultures”. Och Vialli har onekligen något att bidra med i det sammanhanget. Samt har tillgång till Mourinho, Ferguson, Lippi, Capello osv…

Finns många visdomsord, men jag koncentrerar mig här på de kulturella skillnaderna. Eftersom England ligger jävligt nära Sverige i det sammanhanget, inte minst när det gäller fotboll, så kan man nästan likställa Sverige med England…

Bokens uppdelning är spelaren, tränaren och allt annat. Och visst är där självklarheter som att engelska träningar och matcher håller ett jämnt och relativt högt tempo, samt att Calcio är mer taktiskt och strategiskt. Men där finns också små guldkorn.

Att italienarna är mer rationella, medan engelsmän mer går på hjärta. Att italienare är resultatorienterade medan engelsmän går på inställning. Att engelska spelare inte ifrågasätter på träningar, medan italienarna vill veta varför de gör en viss övning. Samt naturligtvis att italienarna inte är så benägna att följa auktoriteter.

Och Vialli har också bra förklaringar till det klassiska påståendet att italienska lag aldrig utklassar ett annat. Samt varför de mot slutet av en säsong kan förlora mot ett sämre lag som verkligen behöver poäng.

Dels finns det rationella, dvs att spara krafter till viktigare matcher. Men mer intressant tycker jag att det är när Vialli nämner att efterkrigstidens Italien dominerats av å ena sidan katolska kyrkan och å andra kommunister. Och det de har gemensamt är att man ska hjälpa de behövande. Och man vet aldrig när man själv kan behöva hjälp…

Medan en italienare tycker att det är oförskämt att sparka på den som ligger, tycker en engelsman att det är osportsligt att inte ge sitt bästa i alla lägen…

Enligt Vialli kan man kanske finna grunden till den kulturella skillnaden (dvs sämre teknik i England, men bättre kondition) i klimatet.

Inte temperaturen eller nederbörden. Det är fan kall och blött även i norra Italien. Utan i vinden...

Därför är det svårt att stanna upp träningen och snickesnacka taktik under långa stunder. Också svårt att rada upp spelarna för att köra teknikövningar typ att avluta på volley. Mycket enklare att köra igång matchspel, konditionsträna eller andra övningar där man hela tiden är i rörelse.

Det är detta som lett till att spelet i England karaktäriserats av högt och jämnt tempo, där de dock inte lyckats komma upp i den maxfart som finns i Calcio.

Som sagt så försvinner dessa skillnader alltmer, i takt med att spelare och tränare från andra länder kommer till PL. Men många av mitten- och bottenlagen präglas fortfarande av detta, vilket gör att matchtempot fortfarande håller samma jämna fart utan de höga topparna.

Samtidigt så spelar t ex Juventus i ett högt och jämnt tempo numera.

Men som sagt, om man vill generalisera så gäller fortfarande den gamla sanningen att maxfarten är högre i Calcio.

Det verkar som att Sampdoria kanske köps av investerare som frontas av Vialli. Han skulle vara hjärtligt välkommen tillbaka till Calcio.

”Sampdoria President Massimo Ferrero is set to meet Gianluca Vialli and his group of investors for a takeover, so he can then bid for bankrupt Palermo.”
https://www.football-italia.net/1403...talks-tomorrow
....