Ska koka gula ärtor ikväll.
Köpte dem för ett halvårsedan.
Lade dem i blöt klockan 10:43 idag.
Så de måste kokas ikväll annars pajjar dom.
Om jag står i solen har jag en skugga.
Om någon annan står i solen har den en skugga.
Skuggan är ens mörka avbild, en siluette utan mindre detaljer.
Skuggan kommer från den andra världen och den har man alltid med sig.
Att gilla en person är att även gilla den personens skugga.
Att acceptera och respektera sin egna skugga är att acceptera sig själv.
Vi är torstiga alla
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag
Lillklockan klämtar till storklockans dön 🔔
Köpte dem för ett halvårsedan.
Lade dem i blöt klockan 10:43 idag.
Så de måste kokas ikväll annars pajjar dom.
Om jag står i solen har jag en skugga.
Om någon annan står i solen har den en skugga.
Skuggan är ens mörka avbild, en siluette utan mindre detaljer.
Skuggan kommer från den andra världen och den har man alltid med sig.
Att gilla en person är att även gilla den personens skugga.
Att acceptera och respektera sin egna skugga är att acceptera sig själv.
Vi är torstiga alla
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag
Lillklockan klämtar till storklockans dön 🔔
__________________
Senast redigerad av Drowia 2019-09-30 kl. 18:52.
Senast redigerad av Drowia 2019-09-30 kl. 18:52.
Citat:
Orka? Nästan varenda jävla ärta hamnade i slasken när jag skulle hälla bort det kokande vattnet.
Lyckades rädda 2 portioner av 20 i en liten sil.
Inte direkt oväntat, måste köpa en stor (stål)sil och en till stor kastrull om det ska funka.
Citat:
ja detta blev en förlorad soppa
brukar koka i bland jag ochså men nu va det länge sedan
sväller rätt bra ochså i kastrullerna , i med tärnad kassler på slutet och några kryddpepperkorn
topic kommer ha svårt att sova i dag igen , fuck morgondagen !
__________________
Senast redigerad av carbonlife 2019-09-30 kl. 22:13.
Senast redigerad av carbonlife 2019-09-30 kl. 22:13.
Citat:
Ja, jag gjorde inte soppa, bara en massa ärtor och skulle lägga det i en massa burkar å frysa in. Har en stor 21 (eller 10?)-literskastrull till det och kokade 1kg ärtor.
Det har alltid varit problem att hälla ut vattnet när det är klart.
¯\_ (ツ)_/¯
__________________
Senast redigerad av Drowia 2019-09-30 kl. 22:41.
Senast redigerad av Drowia 2019-09-30 kl. 22:41.
__________________
Senast redigerad av Drowia 2019-10-01 kl. 01:13.
Senast redigerad av Drowia 2019-10-01 kl. 01:13.
Citat:
oj oj, hur klarar ni av koka egen ärt soppa
detta e total överkurs för mej, även om jag blivit pysslig som en husmus på äldre dar.
men tack för reseptet
Citat:
Vad är det här?
Citat:
Ett avslut:
Undrar vad du skulle tycka om det du såg, om du använde mig som spegel nu.
Vi hade ungefär samma sår du och jag, men du tog dig rätten att TA från mig. Jag gav dig aldrig den, och du vilseledde mig genom att visa mig det jag ville ha. Du livnärde dig på mitt hopp och min tro på dig och förstörde det jag tyckte var fint. Du visade upp saker och tog dem ifrån mig, du gav mig hopp för att sedan rasera det om och om igen. Allt var alltid mitt fel enligt dig, men du gick för långt till sist.
Allt för att fly din skam och din interna otillräcklighet. Jag trodde att det var kärlek ett tag, men för dig handlade det om kontroll och mina reaktioner. Det fanns inget vi, det var bara du i många år. Du upplever världen genom ett luddigt filter, som en film där du är en huvudperson. Du är en missbrukare av andras reaktioner och du rättfärdigar det med att det är mest synd om dig och att ingen kan förstå.
Ditt liv ser fint ut på ytan men ytan blir aldrig ett tillräckligt plåster på dina sår. Ingenting kan vara ett tillräckligt plåster på dina sår, för plåster är inte vad du behöver.
Om någon kommer dig nära, måste du genast se till att den inte är lika mycket värd som du. Du behöver ju ha kontroll och makt. Du kan inte vara sårbar, trots att det är precis det du är. Du är så otroligt sårbar. Men, inte på det sätt det först verkar. Utåt är sårbarhet ett av dina beten men det är inte den riktiga sårbarheten du visar heller.
Människor kommer fortsätta försvinna när de ser den iskalla kylan och likgiltigheten som döljer sig bakom någon av fasaderna. Jag stannade länge, för länge.
Att vara vanlig är en av dina största rädslor och du drivs av den. Men, det finns många som är som du. Fler än du tror.
Ta ditt ansvar. Dina försvar, det du tror är du, är skapade utifrån ett barns logik, det var inte ditt fel men du är vuxen nu. Stå ut med skammen, alla duger, ordna dina trauman och pussla ihop alla pulveriserade bitar av dig själv. Jag vet att det gör ont men det gör ont ändå, eller hur? Sluta förstöra de som bryr sig om dig, det är inte din rättighet. Sluta förstöra det som är mänskligt i dig.
Det måste vara tröttsamt att vara så beroende av andra när man tycker att man är så självständig. Du lider för att du flyr och du skapar hela tiden nya trauman, för du kan inte ens bry dig om dig själv. De värsta lögnerna är de du intalat dig och verkligheten ser inte ut som du tror. Jag vet hur du gillar att vrida och vända på den.
Du märkte nog aldrig ens att jag jag sår som liknar dina. Jag är dock inte driven av skam som du, trots att du försökte ge din till mig.
Undrar vad du skulle tycka om det du såg, om du använde mig som spegel nu.
Vi hade ungefär samma sår du och jag, men du tog dig rätten att TA från mig. Jag gav dig aldrig den, och du vilseledde mig genom att visa mig det jag ville ha. Du livnärde dig på mitt hopp och min tro på dig och förstörde det jag tyckte var fint. Du visade upp saker och tog dem ifrån mig, du gav mig hopp för att sedan rasera det om och om igen. Allt var alltid mitt fel enligt dig, men du gick för långt till sist.
Allt för att fly din skam och din interna otillräcklighet. Jag trodde att det var kärlek ett tag, men för dig handlade det om kontroll och mina reaktioner. Det fanns inget vi, det var bara du i många år. Du upplever världen genom ett luddigt filter, som en film där du är en huvudperson. Du är en missbrukare av andras reaktioner och du rättfärdigar det med att det är mest synd om dig och att ingen kan förstå.
Ditt liv ser fint ut på ytan men ytan blir aldrig ett tillräckligt plåster på dina sår. Ingenting kan vara ett tillräckligt plåster på dina sår, för plåster är inte vad du behöver.
Om någon kommer dig nära, måste du genast se till att den inte är lika mycket värd som du. Du behöver ju ha kontroll och makt. Du kan inte vara sårbar, trots att det är precis det du är. Du är så otroligt sårbar. Men, inte på det sätt det först verkar. Utåt är sårbarhet ett av dina beten men det är inte den riktiga sårbarheten du visar heller.
Människor kommer fortsätta försvinna när de ser den iskalla kylan och likgiltigheten som döljer sig bakom någon av fasaderna. Jag stannade länge, för länge.
Att vara vanlig är en av dina största rädslor och du drivs av den. Men, det finns många som är som du. Fler än du tror.
Ta ditt ansvar. Dina försvar, det du tror är du, är skapade utifrån ett barns logik, det var inte ditt fel men du är vuxen nu. Stå ut med skammen, alla duger, ordna dina trauman och pussla ihop alla pulveriserade bitar av dig själv. Jag vet att det gör ont men det gör ont ändå, eller hur? Sluta förstöra de som bryr sig om dig, det är inte din rättighet. Sluta förstöra det som är mänskligt i dig.
Det måste vara tröttsamt att vara så beroende av andra när man tycker att man är så självständig. Du lider för att du flyr och du skapar hela tiden nya trauman, för du kan inte ens bry dig om dig själv. De värsta lögnerna är de du intalat dig och verkligheten ser inte ut som du tror. Jag vet hur du gillar att vrida och vända på den.
Du märkte nog aldrig ens att jag jag sår som liknar dina. Jag är dock inte driven av skam som du, trots att du försökte ge din till mig.
Citat:
laga mat e super kul
ne, man får ba hälla ut soppan om den blir dåli juh, så börjar man om på nytt.
ja ville bli kock som ung. fast ja kunde ba laga två retter: spaggeti köttfärssås o spaggeti karbonara. mina föräldrar sa de smaka gott.
men så kanske alla säger te sina barn
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera