Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag tycker det känns bra att vara schysst mot andra och bygga positiva relationer med andra, fast självklart ska det vara på mina villkor och tjäna mina intressen. Helt enkelt att man både är schysst, tar för sig och får det man vill ha. Jag tror inte på att vara alltför schysst, på något sätt så tror jag ju att jag är en nice guy. Som blir trampad på. Och att mitt utåtagerande har varit en produkt av min omgivning. Anledningen till att jag säger det är att jag vill kunna komma förbi det hindret och kunna få till en vardag med vänner och så. För jag mår dåligt för att jag inte har det och jag inte fått mina behov tillfredsställda, ändå kan jag ju fortfarande komma vidare längre fram. Målet är då i första hand inte tjejer utan bara att få vänner. Vill komma bort från den negativa skiten.

Att det känns bra att vara schyst mot andra och bygga positiva relationer är kausalitet 1.1; det du projicerar kommer tillbaka till dig, dvs orsakar du en specifik effekt så kommer du att påverkas själv av denna effekt, precis som att bankar du huvudet i väggen så får du ont i huvudet.

Det är därför jag försöker belysa lite extra att det är väldigt viktigt vilka ord du använder, för alla ord har sina betydelser för dig och dessa betydelser påverkar på ett psykologiskt och fysiskt plan, projicerar du sunkiga och negativa ord till dig själv och andra så kommer du även att erfara effekten av det i form av inga vänner och dåligt självförtroende.

Förstår du att det är ditt begär att vilja få vänner som är den fundamentala orsaken till varför du mår dåligt och inte det faktum att du saknar vänner? Det är ganska distinkt skillnad mellan det faktiska begäret och vad begäret "pekar" på (i detta fall fler vänner).

För att förenkla det lite: Låt oss säga att jag är sugen på godis, detta begär jag har efter godis är orsaken till att jag lider, inte det faktum att jag inte har godis eller äter det.

Nu spelar begäret efter socker inte direkt på samma spelplan som begäret efter vänner, men begärets fundamentala struktur och funktion är densamma, det är aldrig det som begäret "längtar" efter som är orsaken till ens lidande utan det är begäret i sig, således om man frigör sig från begäret så frigör man sig samtidigt från lidandet som begäret orsakar.

Ja det stämmer mycket av det du säger att man får tillbaka det man ger. Jag har väldigt svårt för det här sociala spelet som du pratar om. Det är omöjligt för mig att förneka att jag vill ha sex med en tjej. Och att det gör mig ledsen att jag inte kan det. På samma sätt som att vissa föds med handikapp så är det en känsla av: varför just jag. Varför får inte jag det som alla andra får? Jag är medveten att jag sörjer det, eftersom alla någon gång i sitt liv; även de fula, har sex. Det känns skönt att koppla bort det och iställeet för att vältra sig i destruktivitet och ilska, låta den viljan domna av. Kanske borde jag ge upp vänner också. Fast där känns det iaf som att det skulle kunna funka. Jag har t ex. några kompisar jag chattar med på steam online. Har inga vänner irl som sagt. Sen så glömmer du ju att sex och vänskap är ett mänskligt behov och när man förtränger sina mänskliga behov, vad händer då? Jo, stressmekanismerna kickar igång och man gör saker undermedvetet för att slippa lida och desto mer man förtränger, desto större skuld som omvandlas till lidande. Vem som helst fattar att det måste vara en grym njutning för valfri sexualsadist att läsa om hur mitt självförtroende nöttes ner och jag blev ensam, olycklig och plågades.

Du kanske bör ändra om lite mentalitet här och istället för att förhålla dig till sex och vänner som någonting du får, istället är någonting du skapar? Säger ju sig självt lite granna att kvinnor och vänner inte kommer ramla ner i knät på dig när du bara sitter vid datorn hela dagarna.

Du kan ju ha en testperiod där du provar att ge upp begäret efter vänner och kvinnor för att se hur det fungerar, det är ju inte så att potentiella vänner och kvinnor försvinner för att du testar lite nya metoder i ditt liv, funkar det inte kan du bara återgå till det gamla och testa något annat.

Nja, finns många människor och kulturer i världen som lägger höga värderingar i att begränsa till exempel sexuella behov med diverse discipliner, men ja i en aspekt är det ett mänskligt behov, men det är samtidigt ett behov som kan bemästras så att det inte längre orsakar lidande...men för att göra det effektivt så måste man vara lite halvt inställd på att säga farväl till sin hedonistiska uppfattning om sig själv och omvärlden.

För mig är det lätt att få vänner och så på datorn fast IRL så vill dom inte va vän med mig. Jag är förresten inte i en situation där problemet inte är att jag inte går ut och träffar andra, problemet är att jag träffar andra och de inte vill va vän med mig. Att de skulle vilja ha sex med mig är helt otänkbart. Jag är stel, tråkig, har inga upplevelser från helgen att berätta om och i slutet av dagen så tycker jag att det är en plåga att umgås med folk. Och det syns på mig. Hela jag skriker av desperation och dåligt självförtroende. Sen så önskar jag att i en annan värld så skulle jag ha vänner. Fast den världen finns inte.
Jag har försökt stilla behovet av sex, fast det kommer alltid tillbaka. Och varje gång det gör det så gör det extra ont. Det är inte sexet i sig det handlar om, det handlar om känslan av att vara misslyckad, äcklig och oattraktiv som är det jobbiga. Jag har funderat på att faktiskt knulla en hora, men inte ens det skulle minska känslan av värdelöshet. Det känns som att hela mitt liv bara är någon slags sjuk förnedringslek där andra kan plåga mig för nöjes skull. Jag känner verkligen att det är outhärdligt att leva och ibland känner jag bara att jag vill ta något som är vackert och smutsa ner det, de hatiska tankarna kommer tillbaka. Jag har extremt mycket hatiska tankar undantryckta, för att alla alltid beskriver mig som snäll, schysst, trevlig. Och jag får aldrig något tillbaka. Jag är alltid god fast i hemlighet så har jag mycket mörka, hatiska tankar av att vara så jävla svag och mesig.

Så du kan inte leva i den värld som finns och du kan inte leva i den värld som du önskar?
Det är ett tufft dilemma.

Du får en känsla av misslyckande, äcklighet och o-attraktivitet för att du har skapat en mental konstruktion av dig själv som ser ut så, ser du dig som misslyckad, äcklig och oattraktiv så kommer respektive känslor som hör till dessa värderingar att kännas också, och därav återigen påpekar jag orden och tankens påverkan på hälsan.

På vilket sätt tycker du jag ska tänka istället? Det kanske är så att man måste släppa taget och inte ta allting på så stort allvar, att jag kan vara lite så att jag lever i över-jaget. Kanske är en idé att flumma loss lite och så. Vad det beror på att jag har den bilden av mig själv vet jag inte.Jag kan säga att de där fantasierna som kom upp nyss som jag har pratat om, det var inte menat på så stort allvar som det uppfattades, det var mer mina extremperversa fantasier jag har. I'm all about love and tolerance, man. Låt alla älska vem dom vill och ha sex på vilket sätt dom vill tycker jag, det är bara skönt att groovea loss i sina fetischer och fantasier. Jag tänker att jag iallafall är på rätt väg nu när jag har insett att jag vill öppna upp mina mjukare och skönare sidor, jag tror att det kan vara något som gör min mentala hälsa bättre. Säger det därför att jag tror jag haft en ganska tuff approach tidigare, och att jag nu vill vara mer lättsinnig och positiv.

Vad du vill ha och vad jag anser är effektivt är en slags kombination eller "fusion" av dina mörka respektive ljusa sidor. Om man vill fungera effektivt i livet så anser jag att man bör omfamna sina mörka sidor och inte fly ifrån dem.

Fokuserar man bara på positivet och sina ljusa sidor enbart så förvandlas man till slut till irrationell hippie och fokuserar man bara på negativitet och sina mörka sidor så förvandlas man till en hjärtlös robot och båda är anser jag icke-optimala. Det är inte balans att vara positiv, det är inte balans att vara negativ, sann balans finns mellan positiviteten och negativiteten. Menat att du ska inte gå från att tänka det negativa "jag är värdelös" till det positiva "jag är värdefull", utan snarare använda ett neutralt tankesätt; "jag är inte värdelös"...om du använder ett neutralt tankesätt undviker du även att göda ditt ego, och ett upplåst ego inte heller är särskilt optimalt att ha, speciellt inom det sociala.

Får du en tanke som säger "jag är värdelös" så korrigera denna tanke med en tanke som formuleras "jag är inte värdelös", du kan bara ändra ditt tankesätt om du aktivt med ditt medvetna sinne skapar tankar, låter du ditt undermedvetna skicka tankar till dig utan att du korrigerar dem så kommer du inte att uppleva en förändrad tankestruktur, mycket viktigt att du börjar korrigera undermedvetna tankar som är negativa med medvetna tankar.

Ja, skuggjaget kallas ju det. Det undantryckta, det mörka man har i baksidan av huvudet. Jag tror att jag kan ha mycket sånt bagage. Jag tycker det verkar bra att vara neutral för då får man en balans i det hela. Sen så känns det liksom skönt att komma bort från all negativitet. För jag har nämligen maniska faser och då när jag är negativ så förstärks dom. Men sen så är det ju viktigt att kunna använda sin badness till att få lite jäkla handlingskraftighet och jävlaranamma. Jag vill liksom bara bort från all den negativa skiten och kunna vara på bra humör och uppskatta dagen tror jag. Att liksom tänka i positiva banor så det blir mer avslappnat och enklare i förhållande till andra.

Mm, försök också hitta positivt i negativt och negativt i positivt.
Ett bra exempel på ett negativt fenomen som kan tolkas positivt samtidigt är ett misslyckande, misslyckandet i sig är negativt då det är just ett misslyckande, men samtidigt kan man lära sig vad som inte fungerar när man misslyckas och av det skapa eller hitta någonting annat som funkar, det i sig är positivt.

Men en stark hängivenhet till en neutralitetsmetod eller neutraliseringsfilosofi leder till sann frigörelse, detta är inget nytt heller utan det vara Siddartha Guatama (den första buddhan) som upptäckte detta, nåja... för att vara historiskt korrekt så är det nog mer sannolikt att egyptierna upptäckte denna typ av filosofi före. Den säger i korta drag att dra dig aldrig till extrema polariteter, välj alltid vägen mellan två krafter som motsäger varandra och aldrig krafterna i sig, till exempel positivt och negativt eller ljusa och mörka sidor, det är en väg mellan njutningslysten (hedonism) och självspäkning (överdriven religiositet eller spiritualitet).

Du är alltså vad man i Dungeons and dragons världen kallar för en chaotic neutral. Du är varken ond eller god, ändå så är båda de två andra polerna något som leder till ondska enligt dig. Om jag får välja mellan den positiva och den negativa vägen, eller inget av dom två väljer jag den positiva. även om den leder till ett inflaterat ego så gör jag ju det på den vägen där jag lyfter andra och andra lyfter mig och det blir en positiv känsla. Och egot stärks: jag är grym, jag är fan sexig, jag äger! säger man till sig själv. Egot växer och man får ett sug för mer ego. Utan att trampa någon på tårna.

Idag har hag mått krassligt, krassligt för att jag har bestulit någon oskyldig.

Men också glad, för jag vet att en ännj värre mår ännu sämre