Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag är ledsen och ensam. Sitter bara framför datorn som vanligt som jag gör varje kväll. För jag är ensam. Och ingen vill vara min vän. Jag har testat att försöka bli vän med andra, fast inget hjälper. Det är den där totala avsaknaden, det där tomma hålet i mig som gör att livet bara känns som ett enda lidande. Jag känner enorm skam över mig själv, jag tycker jag är så patetisk. Och det finns ingen som tycker något annat. Jag är 20+ och oskuld. För att jag aldrig haft några vänner att gå på fest med. Alla vet att det här är det värsta ödet man kan råka ut för. Att vara i den onda cirkeln av att aldrig ha haft sex. Att förvägra en människa dess sexliv och att förvägra någon dess sociala liv måste vara något av det värsta man kan göra mot någon för att krossa dennes självkänsla. Det märks på hur jag rör mig, hur stel jag är och hur tafatt jag pratar att det osar en känsla av desperation och dåligt självförtroende. Ibland så fejkar jag självförtroende, fast det är bara för en kort stund för alla vet hur dåligt jag mår. Det är nästan som man ska be om ursäkt för att man existerar, för att det är så jobbigt för andras skull att se en. Jag har jättedåligt självförtroende och tror jag är en nice-guy, jag kommer alltid förlora på alla sätt och vis. Jag har liksom ingen livslust. Hade jag haft mer självförtroende skulle jag åtminstonde skrivit någon mer intressant tråd, fast jag vet att jag bara kommer bli förstörd där. Jag mår så otroligt dåligt på grund av att jag bara sitter hemma. Det skär in i själen att veta hur låg status och hur ovärdig jag är. Jag skulle må bättre om några av dom jag träffar ville vara vän med mig, men det vill dom inte. Dom ser direkt på mig hur dåligt självförtroende jag har och de enda som pratar med mig gör det för att de tycker synd om mig. Jag hatar livet, allt i livet är lidande och smärta och det finns ingen lycka.

du sitter hemma och tänker för mycket dåliga tankar om dej och din livssituation enbart ,
ut och hitta på nått kul i livet

06,00 ringer klockan här , och jag kan inte somna , så trött

Vad har du konkret gjort för att förbättra dig själv och din situation?
Att sitta framför datorn och älta ner dig i dina deprimerande tankar kommer inte att tjäna dig utan bara dra dig längre ner i träsket, du självmedicinerar inte genom att trycka ner dig själv med negativa tankar och föreställningar som du tror andra har om dig.

Jag vill inte det, no offense men jag hatar såna som säger att man ska ut och göra någon aktivitet så löser sig allt. När man har som minst lust till nånting så kommer folk och säger att det är ens eget fel, oavsett vad.
sen så har jag redan testat en aktivitet där jag var med i en förening och då ville ingen vara min vän verkligen. Jag träffade inga vänner där. Och rätt många ignorerade min vänförfrågan på facebook. Sen tog jag bort facebook, bara skit. Det är något fel på mig, jag suger. Jag är värdelös. Det känns så livvssugande, som att man inte har någon väg att gå, överallt i hela världen måste man ha någon kompis för att det finns ingen plats för oss förlorade själar som inte har någon vän.

[quote=.Hellraiser.|69426849]Jag vill inte det, no offense men jag hatar såna som säger att man ska ut och göra någon aktivitet så löser sig allt. När man har som minst lust till nånting så kommer folk och säger att det är ens eget fel, oavsett vad.

har inte påstått att det är ditt fel , ville bara lyfta tanken att du gör nått du gillar , som lyfter över dej alla problem du ser , att komma i gång med livet ,

boka en finlandskryssning tex , och du kommer ha kul på ett eller annat sätt mot att sitta hemma i din grop

Jag ser två problem, det första är att du verkar ha gett upp alldeles för tidigt, det andra är att du nedvärderar dig själv. Förstå att du inte får någon fördel överhuvudtaget genom att nedvärdera dig själv, det är en helt värdelös aktivitet i detta anseende, väldigt irrationellt och ologiskt och du bör sluta med detta omgående för det får dig att må sämre och det sänker ditt självförtroende.

Att få och ha ett bra självförtroende handlar först och främst om att inte nedvärdera sig själv.
Ta hand om dig själv och ta hand om din kropp och använd rätt ord mot dig själv, kan du inte hitta rätta orden så använda inga ord, inga ord är bättre än negativa ord.

Såhär ska du skriva och tänka:
- Det är inget fel på mig
- Jag suger inte
- Jag är inte värdelös

MM. men det finns en sak som får mig att må bra och det är knarket. Man kan bli en superhjälte för en stund och få känna den där känslan av lycka. Jag brukar falla in i destruktiva mönster och jag försöker som regel nuförtiden vara positiv och att inte gå på och provocera andra för mycket, eller bete mig illa utan bara vara schysst mot dom. Sen så tycker jag inte att jag nedvärderade mig själv så mycket. Jag konstaterade. Det finns inget sätt att undkomma det faktum att jag har haft det svårt och det inte har gått bra för mig. Tillslut vill man ju lätta på trycket och få ut känslorna.


Vad är det som är fel med den? Jag tycker att jag är en rätt så schysst, sund människa. Ibland har jag mörka tankar som jag skriver om, fast jag tycker inte det är så himla sjukt ändå.

Även om knarket får dig att må bra är denna känsla bara tillfällig och försvinner när du inte längre har tillgång till knarket. Det du är ute efter tror jag är en permanent förändring som varar och det kan inget knark i världen hjälpa dig med då ett "rus" är tillfällig.

Sluta "konstatera" saker om dig själv som är negativa, det är lika meninglöst det och tjänar dig inte alls.

Fan vad taskig du är. Att säga så till nån som mår dåligt är verkligen att sparka på den som ligger. Jag vill ju komma bort från det destruktiva, det har jag tom. skrivit i tråden. Jag är en väldigt sorglig person och inte den typen som ger sig på andra. Varför ska jag behöva lida så mycket för det? Varför ska jag alltid vara den som blir offret, som aldrig får uppleva nåt positivt i sitt liv?

Det enda som är bra med mig är att jag har rätt mycket pengar och knappt behöver jobba. Inte rik kanske men ändå mycket härligt jävla cash. Så knark kommer jag kunna fortsätta med. För att relatera det till min hälsa, ett tag tog jag knark för att jag mådde dåligt och tog sånt som ökar ens självkänsla :/ och då kändes det lättare en stund att träffa andra. Fast jag tog det också för att jag ville överdosera. Jag skulle aldrig våga ta självmord på något annat sätt. Egentligen tror jag jag är för feg för att ta mitt liv öht, levde mest on the edge. Jag tycker det känns bra att kunna få ut det som jag mår dåligt över. Jag mår extremt dåligt över att jag är så otroligt misslyckad och inte har något positivt att toppa det med. Inga vänner. Inga tjejer. Ingen som berättar för mig om det jag är bra på. Ingen som säger att de tycker om mig. För att jag har verkligen inga drag som gör mig kul eller intressant på något sätt, varje dag går jag hem till ett tomt, kallt rum och en dator och det är bara total jävla tomhet allting.

Inget att må dåligt över, jag har ytterst få vänner om knappt någon nära vän precis som du, men å andra sidan har jag antagligen lite annorlunda livsprioriteringar än dig och min livsstil är något jag aktivt har valt själv. Om du väntar i livet på andra människors konfirmationer av dig kommer du aldrig att känna dig tillfredsställd... ta kontrollen.

Din hälsas kvalitet bör vara så oberoende av yttre faktorer som den kan, som vänner och kvinnor.

Jag tycker det låter vettigt, det kanske är så att jag söker bekräftelse av andra. Och det är ju bättre att låta bli det isåfall som du säger. Det kanske är bättre att inte tänka så mycket på hur man ska göra allting, kanske bättre att bara slappna av och inte ta sig själv på så stort allvar. Fast jag mår fortfarande dåligt av att inte ha en tjej och inte ha vänner som finns för mig. Jag var annorlunda för längre sen, sen så blev jag sårad av några jag kände. Och då så blev jag hårdare och mer elak. Och betedde mig illa på flashback med, först var jag inte sån. Men nu har jag tänkt att det är dags att vända blad och komma tillbaka till den schyssta, godhjärtade killen jag var. Och att bli omtyckt för att vara schysst på riktigt. Jag har några små strimmor av ljus, det är inte mycket, det är två personer jag har lärt känna litegrann. Jag tänker att om jag är bra mot dom, så som mitt riktiga jag är, så kan jag kanske få en eller två vänskaper som kan bli något i längden. Jag känner mig lite starkare när jag tänker att jag kan få komma tillbaka till värmen igen, det positiva.

Det låter som att du är på rätt väg, försök att använda denna mentalitet av schysst-het och godhet mot dig själv också precis som du gör mot andra människor, finns inget anledning till att du inte ska behandla dig själv schysst och gott precis som du känner att du vill behandla andra. Om du gör detta tillräckligt så kommer din hjärna att skapa nya neologiska nervbanor och ditt undermedvetna kommer programmeras, till slut kommer du inte behöva tänka på denna förhållning till dig själv och andra och det kommer skötas automatiskt likt att du tidigare varit hård och elak.

Gå inte över för långt till den "positiva" sidan dock, kan hända i framtiden att du får ett liknande ryck som du har nu för att du blivit för snäll så att folk trampar på dig och utnyttjar dig, vilket kan göra att du hamnar i denna situation igen. Försök hitta en balans mellan positivitet och negativitet, kom ihåg att det kan vara positivt att bli arg och säga ifrån. Positivitet och negativitet reflekterar varandra i tolkningar och i många fall kan det negativa ses som positivt och det positiva som negativt.