Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Inte jag. Vi är samma lika.
Somliga bara kan mer.
Inte är de bättre för det.
Hursomhelst tynar man bort.

ville bara väcka tanken , för det kan snabbt gå utför
och då hamnar man på ruta ett igen

Ja. Man gör det. En dag. Men inte idag nödvändigtvis. Sen är vi alla olika bra till olika saker. Jag med min enorma erfarenhet av att leva i missär och missbruk och självmordsförsök och utanförskap och hela den skiten. Har något inte många har. Jag vet hur det är.

Ja. Ruta ett är bara det. Ruta ett. Finns inget att frukta. Vad fan. Presidenter började på ruta ett.

ja bra att du är stark , alla klarar inte ruta ett , en gång till i livet

jag har alltid fått kämpa med allt jag tagit mej för , inte fått något serverat

så vet att jag nog inte klarar ruta ett , en gång till , nej

Så är det. Hemskt som man gör det till.

Nej. Jag är människa med. Ibland stark ibland svag. Det måste få vara ok så.

Sen jo det gör du. Alltså om det går åt helvete och du hamnar där igen. Att du kämpade så jävlar hårt kommer ju enbart att gynna dig.

det är klart att det får vara så , va bara nyfiken på vad jag skulle få för svar på min fråga ?

jag tror även har man mer att förlora så känns , ruta ett extra hårt , otänkbart i min skalle i vart fall

Ok? Nej det är aldrig kul att hamna på ruta ett. Men nödvändigt ibland om livet ska bli bra till slut.

jag har haft ett väldigt bra liv , kan inte klaga !! , det är bara de sista 3-4 åren jobbet blivit olidligt , bara för att jag inte har mer kraft kvar

så det känns att det kvittar nu , om jag blir 60-70-90 år
jag har nog levt ett så bra liv som jag kunnat fixa åt mej själv

mår inte dåligt i övriga livet , har intressen och vänner och är ute på äventyr i bland , precis som när man va 18 . har alltid haft mycket frihet utanför jobbet , men tyvärr har jobb tagit all min energi senaste åren .

att hamna på ruta ett funkar inte för mej , nej då är det över
så mycket stake har jag i allafall kvar ,

denna tanke har jag alltid haft under hela livet

Nej det går inte alltid som man hade önskat. Eller. Det går aldrig som man hade önskat. Det blir bara dumt. Tjejer. Kan prata med någon. Sen vill jag ha personen helt plötsligt. Då går det inte längre. Förstör för mig själv utan att tänka på det. Jag vet inte varför det blir så. Är det vanligt? Det är alltid så när jag vill något. Jag tänker inte nu ska jag pajja för mig själv. Men gör det ändå.

Alla människor jag vill behålla i mitt liv. Ser jag till att dem försvinner igen. Varför då? Jag tänker inte. Jag bara gör.

Ok. Jag mår skit dåligt nu.