Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Kommer aldrig kunna få barn 😢, pga psykiatrin tvångssterilserade mig med "mediciner".
Och så kan jag dö, samma ångest varje dag. För ungefär ett år sedan valde jag att åka hem till mina föräldrar. Fick ett misdfall 😢, jag blev fängslad och "medicin" misshandlad.
Man måste kunna klara sig själv, så är det bara. Varje dag så önskar jag att jag gjort ngt annorlunda. Varje dag, varje minut, varje sekund.
Jag önskar att jag aldrig träffat min pappa, eller bror.

Hemskt

Jag vet. Jag har haft nästan likadant. Missfall och familj som inte är så snäll. Det är sånt som dödar en långsamt. 💔🌹❤️

Har inte fått roni kroppen på hela dagen. Känner mörkret och hur det redan påverkar. Blir en vinter med en brinnande ljuslampa det här

Bra är att ryggontet försvann när jag stretcha de så det får jag göra nu varje dag.

Ja, om jag någon gång kommer till psykolog igen så kan jag ju fråga om jag får göra så. Det skulle säkert vara lättare för mig. Men jag är osäker på om det blir något mer sånt försök. Det är väl om sjukvården föreslår det igen någon gång. Just nu skulle jag nog vara för osäker för sådant. Jag kanske främst behöver medicin mot min rädsla, misstänksamhet och ångest. Och dessutom ta reda på varför jag är så här trött nu. Jag sover ju iofs väldigt lite. Men jag tycker inte alls om att söka upp sjukvården egentligen.

Jag undrar vem som är vem i denna bisarra värld. Rösten lät ju inte som henne men sååånt där... Ganska behaglig och röst var det, ingen stora munnen men fina rösten.

Nä fan, jävla skitmörker, 1h framför lampan imorgon. God natt sjuka Flashback.

I min verkliga verklighet var det någon jag kände som dog ganska nyligen. En riktig vän och en verklig människa av kött och blod. Ingen sån där påhittad stor mun som bara finns på nätets ”spelsidor”. Jag är fortfarande både chockad och ledsen för det som hänt. Bara så ni vet. Att jag kan känna saker som sorg. Att jag kan bli ledsen av det som händer i verkligheten och påverkas och må dåligt av det.

Sen finns allt det andra i verkligheten. Allt det som jag också mår dåligt för och inte kan skriva om ens här. Men visst finns det även utan att jag satt ord på det nu. Det blir mitt fel när jag försöker berätta så jag vill nog mest vara tyst om det. Och också det måste ta slut och upphöra en dag. Om inte annat så den dag jag själv dör. Det är lätt att fly in i en historia när man inte kan fly från den verklighet man har.

Godmorgon. Du ska nog hålla dig till fina rösten om du vill må så bra du kan. ❤️ Jag har ju gjort som Carbon har sagt att man ska göra och det är att städa och rensa sin vänlista. Jag tror det är jättevikitigt hur ensam man än är.

Vaddå för lampa? Går du på ljusterapi?

Hon ler mot mig. Tror jag. Det visar sig dock att hon pratar med en kompis i hörlurar. Men det spelar ingen roll, jag är redan förälskad. I hennes röda lockar och jättestora halsduk. I sättet hon rör sig på, som om hon dansar fram till en långsam jazzmelodi. Våra vägar möts under en sekund och sedan är hon borta för alltid.

Kvar står jag och känner mig mongobongo. Varför blir jag alltid förälskad i främlingar?

Måste straffa mig själv för att jag är så dum. Trycker naglarna hårt mot handflatorna innanför vantarna medan jag går vidare genom den frusna staden. Smärtan håller ångesten någorlunda i schack tills jag kommer hem. Här får den härja fritt. I mörkret under täcket gör jag mig genomskinlig. Tänker att jag består av atomer och atomerna består mest av tomrum. Jag kan inte vara ful, fel, äcklig eller konstig, för jag är ingenting.

Nej, känn dig inte mongobongo. Du fick ju en riktig, äkta känsla. Då är du så mycket mer än ingenting. ❤️ Många människor får nog aldrig någon sådan känsla alls. De överlåter åt tinderappen att matcha fram någon lämplig person åt dem vid rätt tillfälle som de kan börja dejta. Det är så tråkigt att leva i en tid när människor som får en spontan och unik känsla ofta ses som knäppa och de som betraktar andra människor som utbytbara produkter i en app ses som de mest normala. Dessutom kanske ni visst träffas igen. Det vet man ju inte.

Har sån ångest 😭, saknar mitt liv.
Är bara skräp nu.