Citat:
Ursprungligen postat av bruschen
Strix brukar hänvisa till denna siffra så snart diskussionen kommer upp och den är nog tyvärr korrekt. Dock är det min fulla övertygelse att så snart debatten kom upp och argumenten kom fram och faktan om kungahusets handel och vandel kom fram i ljuset skulle fördelningen vara den omvända. Ärkekonservativa och gamla såssekärrinmgar utgör väl ungefär 20% ihop?
Folket är i denna fråga sanslöst oupplysta och framförallt bekväma. Det är också lätt att avfärda frågan som enbart marginell, men det är landets statschef vi pratar om och denne är helt ogranskad av media. Är inte detta ett demokratiskt problem och knappast en småsak?
Strix tar alltid debatten kring det här och tar saken på allvar. Det är dessutom lätt att ta till sig av hans argument och han har förändrat (delvis) min syn på monarkin, men i grund och botten är det fel att man i en demokrati har en statschef som ärer sin makt och att detta ämbete dessutom är helt ogranskat. Håller fäör mi9n dl tummarna att något skit äntligen kommer fram om kungahuset som kan få debatten att vakna på riktigt. Kanske kan prins Daniel från Ockelbo hjälpa till med den saken? Hans gym har tydligen en... intressant... finansiär.
...erkännandet! Jag räds inte debatten emedan jag har goda argument. För tydlighetens skull vill jag återigen anföra en viktig distinktion.
Vi bör skilja på monarkin som system för att utse statschef och på den kungliga personen och hans familj.
Monarkin är som samhällsfunktion enligt mig omistlig. Det är den avgörande funktionen för att hålla ihop ett allt mer splittrat Sverige. Innehållet i monarkin ändras dock över tiden och jag har tidigare torgfört uppfattningar om hur denna framtida ändring bör se ut.
Vad gäller kungahusets personer är det en helt annan sak. Deras uppgift är att föra det monarkiska arvet vidare och i symbolisk mening förvalta det Sverige som Gud/Ödet/Slumpen har satt dem till. Om en majoritet av folket en dag finner att de inte fyller denna uppgift tillfredsställande, så kan vi så klart byta ut dem. Men vi har inte historiens tillåtelse att omstört monarkin i sig själv!
Både frågan om monarkin, dess innehåll, kungen, kungafamlijen och deras kostnader (vilket alltid engagerar de avundsamma till vänster). Mycket av detta framgår nedan.
https://www.flashback.org/showthread.php?t=550865
https://www.flashback.org/showthread.php?t=551714
https://www.flashback.org/showthread.php?t=516258
https://www.flashback.org/showthread.php?t=398761
https://www.flashback.org/showthread.php?t=332743
Vad gäller granskning så anser jag att journalistisk granskning skall ske av de som innehar politisk makt, vilket kungen inte har. Då finns det andra mer maktpåliggande ämbeten som förtjänar en mer nära granskning som t ex talmansämbetet (har aldrig sett en granskning av talmännen) eller landshövdingarna.
Jag respekterar åsikten att att alla politiska ämbeten skall ha någon form av demokratisk spårbarhet. Vi direktväljer riksdagsledamöter (nästan), dessa utser statsminister som utser statsråd. Regeringen som kollektiv utser de högsta ämbetsmännen. Men betänk då att riksdagen så gott som årligen också väljer att konfirmera det rådande monarkiska systemet, och således i spårbarhetsväg åtminstone har en högre demokratisk legitimitet än ämbetsmännen.
Men kanske är det det faktum att svenskarna är urbaniserade nuförtiden, med allt längre avstånd till jordbruk och natur som gör att arvets stora betydelse, för en mängd saker, inte uppfattas som lika naturlig som förr.