Om den slutliga lösningen, se här
http://en.wikipedia.org/wiki/Georg_Konrad_Morgen
Klipper en bit ur denna. Googleöversättningen till svenska är utmärkt. Konrad Morgen var alltså en hög tysk jurist som på uppdrag av Himmler sysslade med att undersöka och åtala SS-tjänstemän och vakter som stal guld och värdesaker från offren i koncentrations- och förintelselägren. Däremot kunde han inte göra något åt mördandet där, men han var som framgår väl medveten om det.
"Under oktober-november 1943 Morgen hörde rykten om att SS-General Odilo Globocnik, tidigare kommendant för judiska arbetsläger i Lublin-distriktet i östra Polen, hade samlat en enorm personlig samling av värdeföremål som konfiskerats från de intagna. [ 1 ] Han blev under loppet av denna undersökning en oavsiktlig ögonvittne till en del av Operation Skördefest : Likvidation av tre stora ( Majdanek , Poniatowa och Trawniki ) och flera mindre judiska arbetsläger i Lublin-området. Operationen beställdes av Reichsführer-SS Heinrich Himmler som en förebyggande säkerhetsåtgärd efter kännedom om att de intagna hade fått vapen och hade kontakter med kommunistiska partisaner verksamma i de omgivande skogarna. Även förvarnade, var judarna i varje läger avväpnade med mimimalt motstånd och med inga dödsoffer och under de massavrättningar som följde, genomförda på platserna under en två dagar, blev 43.000 manliga och kvinnliga fångar skjutna. På Poniatowa den 4 november, Morgen bevittnade hela dramat. Lägerfångarna - " 6.000 judar och 9.500 judinnor "- fördes till avrättningsplats, lämnande sina personliga tillhörigheter och kläder och gick nakna till grävda diken där de blev skjutna en efter en: " de män gick först till ett dike, och senare hade de nakna kvinnorna sina egna separata diken .... alla gick tyst och metodiskt genom skyttegravarna, så avrättningarna gick väldigt snabbt . [ 2 ]" -------
Från den stora Auschwitzrättegången i Frankfurt 1964 där Konrad Morgen hördes som vittne, svensköversatt och litet förtydligad:
http://www.rav.de/publikationen/infobriefe/archiv/infobrief-90-2003/die-vernehmung-von-konrad-morgen/
"Jag rapporterade till befälhavaren, den Obersturmbannführer Höss, en ganska tjock, mycket tystlåten, enstaviga man med ett stenansikte. Jag hade redan informerat honom om min ankomst med telex och berättade att jag var tvungen att utföra dessa undersökningar. Han berättade om den meningen att de hade en oerhört svår och alla hade inte karaktär. Han undrade kort hur jag ville börja. Jag sa att jag skulle första gången besöka hela lägret. Han kastade en blick på deltagarlistan, ringde, och sedan kom en Hauptsturmführer. Och han hade i uppdrag visa mig allt jag ville se. Jag såg först rampen i Birkenau. - Rampen såg ut som alla andra ramper på en godsstation. Det var inget speciellt med den, och det fanns inga särskilda försiktighetsåtgärder vidtagna. Jag bad därför min guide berätta och en transport, mestadels judar, från stationen, anlände strax därefter till Auschwitz. ----- Då dörrarna till vagnarna öppnades, nykomlingarna hade att komma ut med sitt bagage. Män och kvinnor hade att rada upp sig. Rabbiner och andra viktiga judiska personligheter avskiljdes omedelbart från de andra. Jag såg dem senare, välskötta, de behövde inte arbeta, de skickade så många brev och vykort med hälsningar till hela världen för att skingra alla misstankar om att något gräsligt hände i Auschwitz. ---- Den andra gruppen fick sitta på lastbilar som omedelbart och utan namnupprop gick till gaskamrarna i Birkenau. ------ Och de som inte kom med var uttagna som arbetskraft och fick marschera till lägret, medan de andra alltså omedvetet hade valt döden. ------. Bakom det var den så kallade lägret "Kanada" där effekterna från offren söktes, sorterades och användes vidare. ------ De så kallade evakuerade trodde verkligen att de skulle skickas österut, som hade blivit sagt till dem.--- Och sedan bakom var krematorier. Det fanns en vånings byggnader med sadeltak, fabriksbodar eller små verkstäder. Även de mycket breda och massiva skorstenarna behövde hos lekmännen inte att väcka uppmärksamhet, eftersom de var mycket låga, de slutade de precis ovanför taket. ----- Bakom var en stor grind som ledde in i de så kallade omklädningsrum, liknande omklädningsrummet av ett gym. Enkla träbänkar stod där, iögonfallande var varje säte numrerat. ----- Sedan på väggen var en stor pil som pekade på en passage, och det var kort och koncist: "Till duscharna", och upprepades i sex eller sju språk. Så sades det till dem: Klä er, ni kommer att duscha och desinficeras. Och i denna passage sedan fanns olika avdelningar utan någon kropp, skallig, naken (Oklart!). Slående och en initialt oförklarlig sak var att i mitten var en genombruten axel som ledde till taket. Först hade jag ingen förklaring tills de berättade för mig att gasen i kristallin form, Zyklon B, hälldes genom en öppning från taket i dessa dödskamrar. Fram till det ögonblicket var fången omedveten, och då var det ju för sent. - Själva krematoriet var en stor sal, på ena sidan en lång rad var det kremeringsugnar, med geplättetem (?) golv, allt andades en saklig, neutral, teknisk, och värdefri atmosfär".
