Kvinnorna fick vänta i slangen.
De hörde motorerna till gaskamrarna.
Och kanske också skriken och bönerna.
Då kom dödsångesten.
Och när människan blir ett rov för dödsångesten,
slappnar hon av,
hon tömmer sig,
antingen framför sig eller bakom sig…
Och därför hände det ofta att man hittade
Fem-sex rader exkrementer
Där kvinnorna hade stått och väntat.
Stående…
Nejdå, de kunde krypa ihop,
eller till och med stående…
Egentligen såg jag dem aldrig ”göra ifrån sig”,
Jag såg bara exkrementerna.
Bara kvinnorna
Ja. Inte männen.
Männen störtade genom slangen. De sprang.
Kvinnorna fick stå där
Tills det blev en gaskammare ledig.
Och männen?
Nej. De ”tvingades” fram först, med piskslag,
Jaha.
Förstår ni?
Alltid först?
Männen gick alltid först.
Utan att behöva vänta?
Man lät dem aldrig vänta. Nej, nej! Nej.