En kulturarbetare utan fast inkomst
Att Myra dels inte har någon fast inkomst och dels kallar sig kulturarbetare är en image hon odlat i flera år. Det må vara att man inte blir rik på att skriva en krönika här och där, eller på att streama inför de närmast sörjande. Dock är det inte heller så att Myra har några utgifter att tala om. Mig veterligen är det hennes bror som betalar deras fasta avgifter, så det är knappast så att det är en kamp för att få ihop hyran varje månad. Observera att jag inte anser att det är något klandervärt i hur de betalar sina räkningar, jag kunde inte bry mig mindre. Jag vet dock att narrativet om den fattiga kulturarbetaren är en lögn, och att jag vet att hennes bror betalar räkningarna är inte den enda anledningen till att jag vet det.
Under 2020 började vi få in relativt mycket pengar via Patreon, och vi bestämde oss för att starta ett aktiebolag för att hantera detta. Tills bolaget var igång skulle vi dock hantera pengarna som vi gjort tidigare. Det funkade som så att jag gjorde en överföring från Patreon till min Paypal och sedan skickade jag pengar vidare till Myras och Henriks Paypal-konton. Eftersom det forsade en strid ström pengar ville Paypal att vi alla skulle verifiera våra identiteter genom att ta kort på giltig legitimation och skicka in.
Sagt och gjort, för alla utom Myra. Myra hade nämligen ingen giltig legitimation. Jag bad henne fixa allt det där så att jag kunde föra över hennes andel till hennes Paypal-konto. Trots påminnelser under våren 2020 så blev det här aldrig av. Det slutade istället med att i maj 2020, när aktiebolaget väl var aktivt, så förde jag över Myras andel till mitt bankkonto och skickade det till henne. Hennes ackumulerade andel för 2020 var då på drygt 38.000kr. Visserligen är detta oskattade pengar, efter skatt blir det runt 20.000kr.
Vilken “fattig kulturarbetare” låter den typen av pengar ligga på någon annans konto i nästan ett halvårs tid?
Resten av pengarna för de avsnitt Myra hade medverkat i tog vi in i aktiebolaget. Jag frågade Myra efter att hon hade lämnat Haveristerna om hon ville att jag skulle betala ut det som lön eller om hon ville fakturera. Det svarade hon aldrig på, så i augusti 2020 betalade jag ut strax över 16.000kr netto i lön till henne.
När Myra lämnade Haveristerna var det en person i vår Facebook-grupp som startade en tråd för att samla in pengar till Myra, eftersom hon nu blivit av med sin enda fasta inkomst. Jag vet inte exakt hur mycket detta genererade, men som jag minns det var det över 10.000kr. Jag och Henrik visste då att Myra inte bara nyligen hade fått en överföring från mig på över 38.000kr, utan att hon också hade ytterligare pengar som låg kvar i bolaget. Jag kan säga att jag var en halv centimeter från att radera tråden med insamlingen och kasta exakt varenda jävla horunge som skrivit i den åt helvete ut ur Facebook-gruppen, men jag och Henrik valde istället att bita oss i våra respektive tungor eftersom vi förstod att narrativet om att vi hade behandlat Myra så himla illa hade satt sigt och att situationen bara skulle förvärras om vi förhindrade insamlingen till Myra. Jag kan dock meddela att jag även vet att när Myra väl fick de där pengarna så gick hon ut och drack öl, och för första gången i sitt liv var det hon som hade spenderbyxorna på i sällskapet. Hennes bror hade ju redan betalat alla räkningar.
Myras försök att skylla hennes eget beslut på mig och Henrik
Eftersom Myra är vidrig kunde hon givetvis inte bara lämna Haveristerna och dra åt helvete. Innan hon lämnade spenderade hon vad jag antar är månader med att hälla gift i öronen på Alva, Idun, Jenny, Fredrik Söderholm, Oidipus/34-åringen och säkerligen många fler. Trots att det var hennes val att lämna Haveristerna så kände hon sig nödgad att dryga sig på vägen ut.
Bland annat skrev hon i Facebook-gruppen att det inte kändes “så kul att bli utbytt i sin egen podd”, och på Twitter skrev hon till en besviken lyssnare som tyckte att det var hon som höll ihop podden att “de har med en riktig mamma nu”.
Här vill jag som vän av ordning påpeka ett par saker. Tisdagen den 23:e juni kl. 14:27 så skickade jag ett sms till Myra, i det stod följande:
“Nu är juni snart slut. Klipparkvinnan är och tramsar runt på något slags berg till mitten av nästa vecka, men sen förväntar jag mig att vi antingen kan spela in ett normalt avsnitt eller så får det vara nog. Prata med Henrik och red ut vad som nu behöver redas ut.”
Jag fick inget svar, men jag smsade igen på fredagen den 26:e juni kl. 14:54:
“Jag och Henrik tänkte spela in imorgon kväll. Vill/kan du vara med?
Återigen, juni är snart slut, så det är dags att ta tag i det här snarast. Jag skiter i vad det blir, men det här med att dröna iväg i flera veckor, inte göra någonting för att lösa situationen och dessutom inte svara på tilltal är jag jävligt klar med. Gör någonting, vad som helst.”
Jag fick inget svar på det heller.
Senare på fredagskvällen så pratade jag och Henrik och han föreslog då att vi skulle fråga Sanna om hon ville vikariera för Myra. Jag var skeptisk till att hon skulle vara intresserad, men jag sa ja och det gjorde hon också. Vi spelade in avsnitt 79 på lördagen samma vecka, och resten är historia.
Den som känner sig hågad kan lyssna på det första avsnittet med Sanna, i vilket vi uttryckligen säger att hon vikarierar för Myra. Att jag och/eller Henrik på något vis ska ha tvingat henne att lämna, att vi har bytt ut henne och allt sånt babbel är ren och skär lögn.
Kontentan av detta
Varför är något av detta relevant flera år senare, varför jag är så "toxisk" mot Myra, undrar någon i Myras stream. Det ska jag berätta för er.
Myra valde helt själv att lämna Haveristerna och på sätt och vis är jag tacksam för det. Hade hon inte gjort det hade podden med största sannolikhet inte funnits idag. Under den här processen blev jag dessutom varse en förvånande stor mängd horungar i mitt liv, och nu har jag färre horungar i mitt liv.
Myra hade alla chanser att göra en clean exit. När jag hade läst hennes avskedspost tänkte jag att det var synd att det slutade på det viset, men jag kände ingen illvilja gentemot Myra. Jag hade inte haft några problem med att hon efter det gästade Haveristerna för att prata om att nu släpps äntligen någon av alla de där böckerna hon håller på och skriver. Eller så hade hon kunnat få vara med och prata om porr, transsexualitet, sexarbetares rättigheter eller något annat av alla dessa ämnen som hon trots total avsaknad av upplevd erfarenhet, utbildning eller arbetslivserfarenhet ändå är expert på.
Tyvärr har vi efter detta fått en hel del bestående problem. Dessa problem har sin rot i de lögner som Myra spred om mig och Henrik under 2020. Även om detta idag säkerligen har eskalerat långt bortom vad Myra hade kunnat föreställa sig så är det problem vi, i bredare mening än bara jag och Henrik, måste hantera i vår vardag. Till exempel fick en av Myras tidigare nära vänner under mellandagarna hembesök av Oidipus samt hot riktade mot sig och sin familj. Myra är väl medveten om att detta sker och varför men säger inte ett ord, eftersom hon är den fegaste människan på jorden.
Att jag skulle se på Myra som något annat än min fiende nu när jag har bättre koll på omfattningen av de lögner hon spridit om mig och Henrik kommer inte på fråga. Myra är ontologiskt ond och jag har ett moraliskt imperativ att i alla lägen agera till hennes nackdel. I takt med att tiden går är det nog fler och fler som kommer att inse denna enkla sanning. De som inte gör det kommer hon förmodligen på egen hand att kassera som hon har kasserat många av sina forna vänner.
