Citat:
Ursprungligen postat av
LinusSarud
Om man är haveristerna-olog så kanske man tycker det är intressant att studera deras inre kemi, person till person.
Gemene man är nog mer intresserad av ett resultat, ett mervärde, i förhållandet mellan haveristerna och övriga världen. Detta mervärde är ju inte räknat i hur många fula ord de spyr ur sig över nån annan person de för tillfället (och således för alltid) råkar ogilla. Världen består av så mycket mer än individer - att individer ogillar andra individer kommer för alltid bestå. När man frågar om ”Haveristerna” ger världen något så menar man ju självklart något mer än irrelevant osämja personer sinsemellan. Bråk mellan personer är ju doku-såpa-nivå, ren ointelligent underhållning och visst med lite vilja kan man se det som ett träningsexempel inom området mänsklig psykologi. Det är ju ingen forskare, vetenskapsman eller annan samhällsintresserad figur som ser att den formen av tidsfördriv är värd tiden?
I dokusåpor, som Big Brother, Farmen eller Robinsson, är ju miljön ofta artificiellt designade med målsättningen att deltagarna ska gå varandra på nerverna, bråk ska uppstå, och det i sin tur ger tittarna meningslöst underhållningsvärde. Deltagarna i Haveristerna tycks vara levande dokusåpamaterial som inte ens behöver en artificiellt designad miljö för att bete sig lika idiotiskt, vanliga verkligheten duger liksom gott nog.
För att ytterligare styrka min poäng kan man nämna exempel ur den härva av petitesser som triggar dessa herrar till att ”hugga”, det är som ett tvångsyndrom att fälla en kommentar om minsta lilla. På Twitter exemplifierar Henrik Johansson detta utmärkt i sin senaste Tweet där han finner det värt att kommentera att Linnea Claeson tydligen har postat i princip samma inlägg både 2020 och 2021 på Instagram (tror jag det är).
Alltså vem? VEM bryr sig?
Om man är så detaljfokuserad och samtidigt brister i sin förmåga att särskilja relevanta detaljer från irrelevanta, så kan jag börja förstå hur det är ställt. Det måste vara ett tungt liv att leva med ett sånt handikapp. Den uttalade frustrationen och raseriutbrotten är väl ändå, trots allt, ganska förklarliga?
Nu kanske jag framstår som en Henko-olog när jag letar fram Henriks senaste trams på Twitter och kommenterar det här, men åtminstone så har jag vett nog i skallen att vara anonym - till skillnad från Henrik Johansson - när jag ger mig ut på såna moraliskt tvivelaktiga äventyr.