Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Detta är vad som skrivs i varenda artikel i riksmedia efter alla stora terrorhandlingar i Europa. Om och om igen uttrycks detta som någonslags mantra.
Självklart används inte uttryck som "förvandlas till Mellansötern", man använder kodord som öppenhet, medmänsklighet och tolerans. Öppna samhället kommer vinna tillslut, blablabla.
Börjar vanliga människor se igenom denna mantra som billig propaganda kring hur de ska tänka kring och att vi måste acceptera ett Sverige där terrorhandlingar kommer allt mer höra till vardagen (olikt icke så "öppna" länder som Polen eller Tjeckien).
Andra lögner utropas; "Det är terroristernas mål att dela oss och att vi ska börja hata och misstro varandra", har fan aldrig hört terrrorister utropa sådana åsikter. Man hittar bara på från tom luft.
Mer intressant vore en artikel som tar upp hur vi tog in hundratusentals unga män från krigshärjade områden (där nästan varenda kotte bär på "extrema" åsikter och hämndbegär) eller hur vi har hanterat de där 300 ISIS-krigarna eller vad våra muslimska förbund och imamer lär ut för åsikter i våra förorter. Men icke. Det ska handla om hur viktigt det är för svenskar att stå upp för tolerans och öppenhet, mantrat ropas ut i megafon unisont av politiker och journalister och andra proffstyckare- samma jävla skit varenda gång terroristdåd inträffar.
Jag satt och funderade lite om samma tankegång som dig, vad jag kom fram till efter haft en mer och mer pessimist tilltro till politik som nu förs fram och dess baksidor.
Det som slår mig är inte hat mot politiker, journalister flyktingar mm. Farsan med familj fick lastbilen körande bredvid sig och kan vara chock, men att dom mår bra är det som spelar roll.
Vad ska politikerna säga ? Vad kan dom göra ? Det spelar ingen roll, dom kan rabbla samma sak om och om det finns inga lösningar. Så ja det är bara rabarber dom kan komma med. Folk blev less idag. Detta är ju ett jävla världsproblem som vi inte blir kvitt nu. Det är vår vardag.
Så på.din fråga säger jag. Man kan inte säga annat. Vi måste enas ta tag i problemen och gå vidare, det finns inget annat. Kanske ett uppvaknande är att vänta. Om vi inte ständigt gräver oss djupare ner i våra skyttegravar.