JAS-39 Gripen

Det är deras uttalade strategi att arbeta sig ur finlandiseringen.

Finland tog emot lite ryska luftvärnssystem när Ryssland inte kunde betala räntorna på sina lån, men nu byts dessa ut mot SLAMRAAM. Inte för att SLAMRAAM är så extremt mycket bättre, utan som ett element i arbetet att komma ur finlandiseringen.

Men snälla, inser du att Sovjetunionen inte finns längre? Jag misstänker att du inte ens var född när Sovjetunionen kollapsade. Mycket vatten har flutit sedan dess, och i synnerhet efter 1995 med EU-medlemskapet.

"Uttalade strategi" för övrigt. Vilket bullshit.


1) Norsk-amerikanska NASAMS.

2) Finlands Buk M1 faller för åldersstrecket, robotar kan inte stå förrädsställda hur länge som helst, och måste således antingen ersättas eller uppgraderas. Det enda vettiga hade varit att uppgradera till Buk M2/M3-standard, vilket inte skulle ha blivit billigare än att köpa NASAMS.

3) NASAMS har Link 16 vilket är NATO-standard och kommer väl till pass nu när även Sverige går över till det och det redan finns i Norge. Detta är relevant då de nordiska länderna åsyftar att skapa en gemensam luftövervakningsbild.

Martti Ahtisaari förespråkar NATO anslutning just med anledningen att det skulle utgöra en slutgiltig uppgörelse med finlandiseringen.

Snälla du, läs och tänk igenom dina inlägg innan du postar en massa otrevligheter. Annars kommer andra vid forumet börjar fundera över din ålder.

Dom var det ursprungligen, eftersom Finlands försvarsmakt hade/har en uttalad försvarsinriktning - inte en offensiv. Men detta har börjat tänjas ut på senare tid - bl.a. som en orsak av Ottawafördraget (som Finland ännu inte ratificerat men som man arbetar emot genom att införa andra ersättande system). Om testerna fortgår som planlagt så kommer ett 10-tal Hornetplan att ha full attackkapacitet inom några år (sensorkapslar och vapensystem) medan resten kommer att ha möjlighet att bära på vapensystem som är offensiva till sitt väsen. Detta är också ett ganska logiskt antal attackfpl, då behovet av jaktflygplan ansetts vara ca 40-50.


Gällande MiG-21 så kom den så småningom att bli ett omtyckt fpl av piloterna (bl.a. tillsammans med Draken det enda fpl som haft Mach 2-kapacitet, det första som var utrustat med robotar - och för att vara av den generationens flygplan, så skedde ganska få haverier med flygplanet). Naturligtvis förekom vissa problem med att införa ett sådant flygplan, bl.a. hade steget från dukbeklädda vingar till Mach 2 skett på bara 10 år. Flygplanet krävde ganska mycket underhåll och i början förrådsställdes halva MiG-flottan eftersom det inte fanns tillräckligt med utbildade piloter för att flyga samtliga 21or.

Ryssarna hade krävt att Finland införde Mach 2-kapabla fpl som var robotbestyckade för att få bort de amerikanska spionflygplan som utnyttjade Finländskt territorium för visiter in i Sovjetunionen. Detta var också en orsak varför en flygbas flyttades till Lappland.

När F-13 planen började nå slutet på sin livsålder så fanns det egentligen bara ett alternativ - att köpa ryskt (detta på grund av den balansgång inom försvarsmaterialinköp som Finland använde sig av vid denna tid: 1/3 från väst, 1/3 från öst och resten inhemskt). MiG-23 erbjöds, men det ansågs vara ett för dyrt och komplicerat fpl och BIS-versionen av 21an valdes istället då övergångssteget inte var så stort.

Gällande NASAMS - Här var valet mellan en Cadillac eller fyra Volvos som den finska försvarsmaktens kommendör uttryckte det. BUK-M1 kommer att ha ca 20 år på nacken då den går i pension och det är väl främst för att raketmotorerna har en begränsad livslängd - visst det går att byta ut dessa, men då kommer vi också till frågan om att tekniken börjar bli föråldrad (Crotale NG skall uppgraderas i nästa år). Systemet påstods vara sårbart mot modern störteknik (kanske, men Georgierna fick ändå ned något fpl med systemet). SAMP-T var säkert ett bra system, men så dyrt att det säkert bara skulle ha funnits pengar till ett batteri, nu fick dom ett system som i praktiken kan täcka stora delar av landet och som är redundant i sin uppbyggnad (slår du ut en radar, så finns det många kvar). Och om systemet någon gång i framtiden uppdateras så att den kan bära D-versionen av AMRAAM så kommer räckvidden att utökas....ja för att ännu ta detta, AMRAAM är ett känt system, Hornets robotar har skruvats ihop i Kuorevesi så kunskap och kännedom finns redan.

I huvudsak är det den stora flexibiliteten i systemet som är det fina. Att ett batteri kan spridas ut så mycket. Ett batteri:


Bra artikel på engelska från militärtidningen Suomen Sotilas som kan ge lite sken över orsaker till varför NASAMS valdes.

http://www.suomensotilas.fi/nasams_english.php


Som Jost sa, systemet ger i princip luftvärnsrobotförsvar över hela Finland (det vill säga i teorin om systemen nu skulle användas så, vilket jag betvivlar).

Jag förmodar att det är AIM-120C-7 som är aktuella nu i första hand. Raytheon ska vad jag googlade fram jobba på en SL-AMRAAM EX (extended range) med 40 kilometers räckvidd. Jag vet inte om den är kompatibel med Nasams 2 dock. Det blir nog till att vänta på D-versionen och en framtida uppgradering för att få höjdtäckning över 10+ km. Inte för att några befintliga ryska flygplan flyger stridsuppdrag på sådana höjder (i praktiken), men ändå... för själaro.

Finland köpte ju in några hundra C-7or (300 enligt amerikanarna, oklart om dessa är omprogrammerade B-varianter) plus att det sedan tidigare fanns ca 450 av B-varianten, men samtliga dessa var ämnade för Hornetarna. Jag misstänker att det är någon tidigare variant (B?) som används i NASAMS-systemet - jag har dock inte lyckats luska ut vilken ännu. Men hur som haver, räckvidden för ett markbaserat system kommer aldrig att få samma räckvidd som ett motsvarande luftavfyrat system (där flygplanets fart och höjd ger lite pluseffekter) så det kan vara C-varianten. (NASAMS 2s AMRAAMs klarar ca 25 km i planet och 10 i höjd)

Att finnarna inte hade någon direkt attackkapacitet förens Hawk planen gjorde entré berodde på att de finska flygvapnet var så pass litet under kalla kriget så de plan man hade skulle ha fullt upp med luftförsvar.

Det var precis det som var frågan:
Och det skulle vara kul att se hur lång tid det tar att få en basBATALJON på plats när man efter ett flyguppdrag upptäcker att ordinarie landningsbana fått ett hål och reservbasen är blockerad av ett skadat flygplan. Då är det enklare att kunna landa i Ludvika utan att vänta in bataljonens ankomst.
Och flexibiliteten när det gäller att hitta en "requried" landningsbana på 7000 ft när något oplanerat händer - vilket tyvärr verkar hända då och då under krig?

Läs igen då....


Nu är det inte bara att landa på första bästa vägstump, måste ha stöd från marken ( som sedan även ska ta hand om tankning och laddning mm).
Där kan Hornet landa på samma vägar som krävs för att en Gripen ska landa.

Basbataljonerna har även resurser för att kunna laga skadade banor och/eller ta bort blockerande flygplan eller dylikt.

Det som däremot är flexibelt är Finland som har kvar sitt vägbassystem - vilket vi då inte har kvar i Sverige.

Jo, så enkelt är det när man har soppa för 10 minuter kvar. Då har man inte tid att en bataljon ska laga hål i banan, röja en bukad kärra eller förflytta sig 10 mil till en alternativ landningsplats.
Sen har man oceaner av tid att lösa tankning när man väl står hel på backen. Har du aldrig landat på ett flygfält som inte har nån soppa?
En F-18 kommer inte ned oplanerat (vanligt i krig!)varken på Ludvika eller Pieksämäki.
De flesta finska vägbaser verkar vara över 2400 meter...

Tack!
Vore ju skönt om vi en gång för alla kan avliva myten om att Sverige har kvar vägbaser eller att vägbaser och flygbaser a´la Bas90 är något som man planerar att återta.

Så till alla som nu tror något annorlunda:

Bas90, basbat 85, med huvudflygbaser, sidobaser, reservbaser och vägbaser är dött dött dött. Samma sak gäller Basbat00 och Basbat04. Det finns inte kvar. Stendött. Rivet och slängt i den historiska papperskorgen.