Citat:
Ursprungligen postat av
syntaxxxerror
Det är svårt nog även för en "vanlig", neurotypisk, högfungerande man att få till det på köttmarknaden - men för någon som inte förstår sig på socialt samspel, har dåliga sociala skills, inte klarar av att tolka kroppsspråk och outtalade sociala koder, etc, så är det extrem uppförsbacke.
Att klara av att initiera ett samtal är ett bra första steg - och det är svinbra att Markus tränar på att gå fram till främlingar och prata - men succén ligger inte bara i att hålla samtalet flytande efteråt, utan det är vad som sägs och hur det sägs som spelar någon roll. Och det är här det börjar bli överkurs för dom flesta med AS eftersom en stor del av kommunikationen människor emellan är icke-verbal.
Person Y (kille med AS) kan tycka att samtalet går hur bra som helst eftersom tjejen sitter kvar och lyssnar, medan person X (en vanlig NT-tjej) tycker att Y är skitjobbig eftersom hon subtilt försökt avsluta samtalet flera gånger utan att han förstått, och snällt sitter kvar.
Hon kanske tappade intresset av hans malande om sig själv och sina intressen. Y avbröt X gång på gång och verkade totalt ointresserad av hennes liv genom att inte ställa frågor eller följdfrågor.
Eller tvärtom så var han kanske för "på" och upplevdes som creepy genom att vara alldeles för närgången (t ex genom att sitta alldeles för nära under hela samtalets gång och sen försöka ta på henne trots att hennes kroppsspråk tydligt signalerar ointresse) och ställa för personliga och-/eller intima frågor vid ett första möte.
Eller så lyckades Y hålla samtalet hyfsat flytande, men verkade helt mekanisk i sitt intresse (frågor för frågors skull, t ex).
Det finns en massa klassiska scenarion/kombinationer i den här stilen då ett aspo skrämmer bort en tjej. Utan att ha träffat Markus så är det omöjligt att uttala sig mer exakt om hans sociala färdigheter, men facit - oskuld, som aldrig haft några vänner fram tills nu - tyder ju på att dom klassiska AS-svårigheterna inom socialt samspel är markanta. Jag tänker även på svårigheterna han haft att behålla praktikplatserna som Daglig verksamhet ordnat.
Självmotsägande. Varför tror du att man tränar på sina egenskaper. Just det, för att bli bättre på sina sociala egenskaper. För att bli bättre måste man träna, och det är den enda permanenta lösningen.
Du påstår att du är "experten" för att du är tjej och därmed vet allt om hur man raggar och hur man blir bättre på att ragga. Men låt mig ge dig en hemlis; tjejer är helt jävla usla på det. De beter sig som att de är 13 år. Så sluta se dig själv som någon form av expert och kom ner på jorden. Kvinnor, precis som resten av mänskligheten, är väldigt förutsägbara. Det är inte det som är problemet.
Som sagt, den enda permanenta lösningen för att bli bättre på sina sociala egenskaper, är genom att träna på det. För en med AS kan man ibland vara oförstående till varför någon reagerar som de gör, men även de självjusterar med tiden och med tillräckligt övning så kan det knappt märkas att det har en diagnos.
Det är bra med kläder, och det är naturligtvis bra att TS blir mer självständig (ska till och med påstå att det är viktigt). MEN. Det är sekundärt. Social aktivitet är prio nr 1 (och det är roligt att Markunator är på rätt väg).
För övrigt; såhär ser jag dig, syntaxxerror, som (spola till 45 minuter)

:
http://www.svtplay.se/video/10691679...sa&tab=senaste
(Filmen heter Don Juan och handlar om en rysk kille med asbergers som också letar efter kärleken, främst för hans mammas skull. Sevärd dokumentär.)